Dymmelonsdagsreggae — eller: Veckans musk!

Nej! Nu är det dags igen. Mer reggae!

reggae fi i & i

Nu är det så att mitt minne inte är vad det en gång varit, så har jag pratat om detta innan så be mig gärna rätta mig och gå vidare. Men annars vill jag tipsa om Reggae fi i & i. Jag vet inte mycket om killen som gjort det, men han kallar sig i alla fall för BONG. Coolt namn också. Bra sväng med lite blandad reggae från lite olika stilar och tider.

BONG – Reggae fi i & i

Wu-Massacre revisited

Wu-Massacre, som jag hypade upp med de coola omslagen häromdagen, släpptes idag  och dök omgående upp på spotten. Vid första genomlyssningen måste jag erkänna att jag blev lite besviken. Efter att den haussats till den milda grad med videos, art-work och mixtapes, så kändes det som skivan inte riktigt levde upp till hypen. Framför allt tycker jag det brister lite i produktionerna. Jag hade hoppats att få höra lite fler beats från RZA, men tyvärr är endast en låt (Our Dream)  producerad av Wu Tang veteranen.

Efter den initiala besvikelsen tänkte jag att det var bäst att ge skivan en chans till och det var nog tur, den växer betydligt vid en andra genomlyssning. Meth, Ghost och Rae levererar riktigt bra tillsammans och det finns faktiskt några riktigt feta låtar även om beatsen låter lite lika varandra.

Summering: Citerar Mikkel “Det är Wu liksom”.

Spotifylänk: Wu-Massacre

Bästa låtar: Dangerous, Our Dream och Youngstown Heist

Svettigt värre i Cupolen

I helgen var det dags för årets svettigaste event i Cupolen i Linköpings Folkpark. Man polerar på den spektakulära mobilen som hänger i taket månader i förväg för att få den i rätt lyster inför ögonen på stans rockers, emos och andra subkulturare. Självklart var jag och Stefan där för att reka och gräva i backarna tills fingrarna inte längre gick att räta ut.

Anthology of Reggae 12

Det kändes som om det inte fanns så mycket att välja på i år. Jag lyckades bara hitta tre stycken skivor som alla skulle visa sig vara samlingsskivor av olika kvalitet. En av dem är riktigt riktigt bra. Anthology of Reggae number 12 är en av de förnämsta reggaesamlingarna på marknaden. Eller i alla fall i rootsgenren. Många klassiker och ett omslag som slår det mesta.

För övrigt har just denna serie samlingar ett fantastiskt formspråk när det kommer till omslag. Googla!

Annars blev det en samling vardera från Johnny Cash och Isaac Hayes. Lite tråkigt med samlingar, men mycket praktiskt.

För övrigt kom jag från mässan med en ambition att katalogisera mina skivor på discogs.com och på väg hem ringde Ødlan och sa att han hade hittat en vrålfet MF Doomskiva till mig. Så lite hippety-hoppety blev det i alla fall.

Inspectah Deck – Manifesto

Äh va fan blir en post till ikväll. Kollade som sagt i föregående inlägg in lite nya albumsläpp såg då att den lite mer anonyme wu-tang medlemmen Inspectah Deck släppt nytt. Det känns som ett måste att kolla in wu-tang relaterade släpp, dom brukar göra hyfsade grejer. Förra året släppte tex en annan ganska anonym medlem U-God ett bra album, Dopium. Inspectah Deck har använt sig av en jäkla massa producenter på skivan och även producerat några låtar själv. Den mest namnkunnige är annars The Alchemist som producerat skivans bästa låt The Champion. Soundet är överlag ganska mörkt skivan igenom, dock bjuds det på lite smurfsång i Crazy. Vad det gäller gästartister är det lite Wu-glans genom Raekwon i en annan av skivans höjdare The Big Game, även Cappadonna medverkar på en låt. Summerar man kan man säga att det är inget album som direkt sticker ut, men nu för tiden när den mesta hiphop låter skit får man ta vara på det som iaf låter skapligt äkta.

Bästa låtar: The Champion, The Big Game feat. Raekwon & Ac

Skivan finns på spotten: Inspectah Deck – Manifesto

Wu-Massacre

Har suttit och kollat in lite kommande skivsläpp idag. Det ser ut som det kommer en hel del intressanta prylar under våren. Bland annat har Raekwon, Ghostface Killah och Method Man från Wu Tang Clan slagit sig ihop och släpper albumet Wu-Massacre den 30 mars. Det verkar som skivan kommer släppas med ett vanligt omslag, men även som tre stycken collectors edition omslag. Art worken är galet snygga, men känns lite larvigt att släppa alternativa omslag. Michael Jackson har jag för släppte sin senaste skiva i omslag i en salig massa färger som som de mest hängivna givetvis stod i kö för att köpa. Några månader senare reades skiten ut… Känns som det kanske funkar för artister som Michael, är lite mer tveksam till om hiphop-publiken är lika sugen på att köpa flera ex av samma skiva. Men som sagt, snygga omslag så ges det möjlighet att köpa alla tre på vinyl så kommer det orsaka en enorm klåda i fingrarna på oss skivsamlare. Hittade även en liten trailer till skivan (se nedan) , inte så farligt mycket buskis som man kunde tänka sig.

(Se videon nedan)

Continue reading

28 dagar senare

För ungefär en månad sedan startade vi en blog. Eller vi startade om en blog. Den du läser nu. Det har än så länge gått ganska bra. Kort fakta:

  • Vi har publicerat 45 artiklar, eller cirka 1.6071 stycken per dag.
  • Upp till nu har vi fått 459 visningar, eller ca 16 visningar per dag.
  • Av våra 32 kommentarer är exakt en från en extern läsare, resten har vårt eget crew stått för.
  • roots reggae, peps persson och dj benzi är de sökord som gett oss flest trafik från google

Således, fortsätt läsa vår blog, fortsätt lyssna på vår spotifylista, men börja kommentera våra inlägg. Så vi vet vad ni tycker.

Teddybears – Devil’s Music

Devil's Music

Jag  måste säga att jag alltid gillat Teddybears (STHLM), var med redan från början och diggade deras första hardcore/punk-album You are Teddybears STHLM. Det lät minst sagt lite annorlunda på den tiden och det är det jag gillar mest med dem, det finns inte minsta rädsla att förändra sig. Vill man blanda dancehall, electronica, hiphop och punk så är det väl bara att göra det och tycker nån jävel annorlunda så skiter vi i det… typ. Tycker man kunde höra redan på deras andra skiva You can’t belive it’s Teddybears STHLM att det började smyga sig åt det mer elektroniska hållet med bla We are the robots covern. Sen kom Rock ‘n’ roll highschool, det slogs igenom på lite bredare front och resten är väl någon slags historia. Nya skivan heter Devil’s Music och gästlistan är imponerande med bla Eve, Cee Lo och ADL. Continue reading

Give me that beat bitch!

Dags för del 2 av Westcoast-gimmicken!

Förra gången vart det ju den klassiska eastcoast/westcoast beefen mellan B.I.G. och Tupac. Men det vore ju för enkelt om det bara fanns ett westside. Det finns ju en massa sides bara i L.A.

Detta för oss snabbt in på min favoritbeef, den mellan Westside Connection och Cypress Hill. Ursprunget till beefen är väl lite dunkel, sådär som det brukar vara. Typ som att nån tyckte nån annan hade knutit skorna på fel sätt och sen var det igång.. Hursomhelst, först släppte Cube och Mack 10 låten King of the Hill som gick ut på att dom väl tyckte att Cypress Hill var lite… sådär.

Westside Connection – King of the Hill

Det var ju ganska svängigt och sådär, och det ledde ju naturligtvis till att man i en studio i närheten av en berömd kulle nere i södra L.A. ganska snabbt släppte ifrån sig en låt med det subtila namnet “Fuck Westside Connection”.

Cypress Hill – Fuck Westside Connection

“Put some mexican in him…”

Man kan ju börja fundera en del kring det här med att i ena sekunden kalla någon för bög och i nästa berätta att anledningen till att man har så ljus röst är att ens kulor sitter kvar i röven på nån snubbe. Skitsamma, jävligt röjigt är det. Synd bara att det är så sugig kvalitet på ljudet i den här videon, jag hittade tyvärr inget bättre på tuben.

Veckans sampling (v. 12)

Dags igen att sprida lite ljus över en väl vald sampling. Det blir lite svensk inblandning den här gången, för steget från svenska flöjtister till amerikansk västkusthiphop är inte så långt som man skulle kunna tro.  Björn J:son Lindh är en gammal svensk proggare som bland annat gjort en del filmmusik men även släppt en hel del ganska experimentella skivor. Främst skivorna från det glada(?) 70-talet är riktigt funkiga, på 80-talet blev det lite tråkigare grejer. Man skulle kunna beskriva musiken som relativt samplingsvänlig, detta är något som Cut Chemist och Nu-Mark från Jurassic 5 upptäckt. På J5:s debutplatta hittar man låten Lesson 6: The Lecture där det samplats friskt från bland annat någon utbildningsskiva i kemi. Om man istället för att drömma sig tillbaka till gamla kemilektioner lyssnar lite på låten så innehåller den en riktigt fin liten flöjtslinga från den gode J:son. Låten som denna är hämtad ifrån heter Daphnia och ligger på en av Björns tidiga skivor Ramadan. Som lite kuriosa kan även nämnas att mannen som lirar bas på skivan är ingen mindre än Georg Wadenius, han har gjort mycket coola grejer så jag antar vi får återkomma till honom.

Några av mina hjältar

Engineering!

Jag är en nörd. Det är sant. Jag är en av de där lustigkurrarna som gärna grottar ner mig i hur saker och ting fungerar, vilken knapp som gör vad och hur man egentligen gör för att räkna ut hur mycket gas som får plats i given ballong B. Som utbildad mjukvaruingenjör är det viktigt för mig att hålla byxan högt och TI-83:an i axelhölster, så att det går lätt att få fram den då den kan komma att behövas. Eller?

Nästan allt ovanstående är sant. Resten är påhitt. Hursomhelst är jag stort fan av den musikstil som i folkmun kallas för rap. En härlig kombination av rap och naturvetenskap/datalogi kan man få i form av Deltron 3030. Enligt wikipedia är Deltron en supergrupp, jag kan bara hålla med, bestående av Dan the AutomatorDel tha Funkee Homosapien and DJ Kid Koala. Vi pratar redan om några av de coolaste i branschen, ialla fall om man frågar mig. Sätter man ihop dem på samma skiva får man alltså en futuristisk blandning av naturvetenskap, rymdromantik och virusskrivande.

Deltron 3030

Vad sägs exempelvis om låten Virus där Del rappar om att släcka städer och stora företag (som börjar med bokstaven M) med ett virus och ta en tillbaka till papyrus. Eller Upgrade, som handlar om att man skall uppgradera sin hjärna, för att bli smartare.

Dra upp brallorna en decimeter till, byt batterier i dosan, ta fram din micromat samt peka din browser och sedermera din Spotify på Del The Funky Homosapien – Deltron 3030!

Remix galore

När jag var ute och surfade nu på förmiddagen så snubblade jag över en spanjor som kallar sig EMeLVi. Han har knåpat ihop riktigt feta remixer av ett antal hiphopklassiker. Det är producerat med de klassiska verktygen som AKAI MPC, Technics 1210 etc, plus en salig massa skivor förstås. Låtarna är en blandning från Gravediggaz horrorcore till Beatnuts partylåt Props over here. Allt är i sann hiphopanda, det är helt enkelt såhär hiphop ska låta… tycker Oedlan.

Tanka ner remixerna här: EMeLVi – Dusty

Dogs love me ’cause I’m crazy sniffable

Jahaa.. Känner lite att man måste skriva nåt men har inget särskilt att säga. Jo det är ju det här gamla vanliga tjatet om hur grym Doom är. En kul grej är att sveriges förkyldaste kvinna, Mapei, delar min dyrkan av honom.  Nu hade jag tänkt länka till video vixens videon där hon har “MF Doom marry me” skylten men det verkar som att den har försvunnit från nätet. Ifall någon vet var den är så får ni gärna hojta till.

Sen är det mycket med vårkänslor och vårmusik och sådär från de andra två. Så icke här. Jag tänkte tipsa om musik som passar när man styckmördar folk istället.

http://www.bmbx.org/?powerpress_pinw=2298-podcast

Jag har alltid tyckt att timeloop är en av de grymmaste på bmbx,  även om hans musik oftast går utanför det som jag själv lyssnar på. Kanske är det hela grejen? Jag lyssnar inte så mycket på techno och sånt för det finns så mycket skit, och han har en förmåga att plocka russinen ur kakan. Iallafall de russinen som jag tycker bäst om. Hursomhelst, mixen heter dubsteppaa. Man ska sätta på sig sina lurar, vrida upp basen på max och höja tills det känns som att ögongloberna ska ploppa ut.

Istället för vår: förvirring

Kollade ut genom fönstret imorse, såg det strålande vårvädret och utbrast “Younger than springtime”. Slängde på The Avalanches – Since I left you för att höra springtime-samplingen, men döm min förvåning när samplingen inte dyker upp. Innan jag ska skriva om hur sinnessjukt bra Avalanchesskivan är måste jag först skriva om den samplingsparanoia som uppstår. Jag lyssnar på låten igen, fortfarande ingen springtime-sampling (inte så konstigt kanske men man måste dubbelkolla).  Lägger sedan alldeles för lång tid på att leta upp en förklaring på internet. Tillslut hittar jag att samplingen varit med men sedan tagits bort pga att den inte kunde clearas. Den är således med i tidiga Avalanchemixar typ Breezeblock och Gimix men inte med på skivan. Jojo så kan det vara. Continue reading

Veckans musik (v. 11)

Sébastien Tellier - ESC 2008

Denna vecka har det återigen blivit mycket Gorillaz. Men det känns inte som att jag har mer utrymme för dem här just nu. Istället blir det två låtar som har slagit ner som sommarregn i asfalten, med den där angenäma och välbekanta doften av nyblött het väg som följd.

Oh Laura — Release me
Gamla Saablåten. Jag och en vän satt och snackade om dålig reklam, och då kom jag och tänka på denna som ett slags mellanting. Eller jag vet inte, egentligen var det kanske en bra reklamfilm. Den sa inte så mycket om produkten, men jag kommer ihåg att jag sa att jag skulle kunna köpa en Saab bara på grund av Oh Lauras låt. (Saabreklam, youtube)

Sébastien Tellier —  Divine
Minns ni eurovisionsslagerfestivalen 2008. Jag gör det i alla fall. Eller åtminstone minns jag den skäggiga gubben som spelade bra musik men ändå inte vann. Igår blev jag påmind om den igen då jag fick höra tolvan hos en kompis. Lyssna särskilt på den chippiga mixen Divine (Danger Remix). Tokigt bra.

Hur är det med Guru?

Superproducer Solar

Känns som det är på sin plats med en liten statusuppdatering av Gurus tillstånd efter hjärtattacken och den efterföljande såpan med “Superproducer” Solar. Vad det gäller Guru så verkar inte så mycket nytt kommit fram mer än att Superproducer Solar (som inte ska förväxlas med den franska MC Solar) säger att Guru mår hyfsat. SP Solar har även hunnit med att releasa en egenproducerad låt med Guru på micken. Låtens titel? Mr Gangstarr såklart! Detta har orsakat ett mindre uppror bland Gangstarrfans som hävdar att Solar skor sig på Guru. Man får ju hålla med lite där att det ter sig aningen osmakligt att lägga upp en ny låt med en person som antingen ligger i koma eller precis vaknat, och som ingen verkar fått ett ordentligt livstecken ifrån. Sen har SP Solar även använt Gangstarrloggan, som att han och Guru är det “nya Gangstarr” med påföljden att “fansen rasar” som kvällstidningarna skulle skrivit. Knasig historia från början till slut är vad det är. Jag kollar läget i bloggosfären lite då och då och slänger in en uppdatering när nått nytt spektakulärt händer.

Mer mixtapes: Mr Wyse – Mayo mix

Vi gillar ju att prata oss varma om King Megatrip, det är lätt att göra med produktioner som hans, men också då han har ett fantastiskt öra för vad som är bra. Han tipsade om detta mixtape av Mr Wyse för några dagar sedan på sin blogg. Mycket bra grejjer i den. Även lite svensk musik i form av Lykke Li och Eric Prydz. När man nämner Prydz får man en känsla för vilket tempo det är på mixtapet också — nått för fredagens bjudning kanske, om det bjuds på lite fart och fläkt. Trevlig lyssning!

Mr Wyse – Mayo mix (spring 2010), på bmbx.org
via King Megatrip