eller: Med risk för att bli tjatig!
Lyssna då för böveln på Gorillaz – Hong Kong från kompilationen D-sides släppt på anrika Parlophone som allt annat från detta fantastiska band. Jaja.. mycket gorizz nu, men det är ju så bra.
fridens!
Monthly Archive for March, 2010
Page 2 of 3
Dags för lite mer sampligsnörderi! Fick tag på Luther Vandross album Never To Much för några veckor sedan. Köpte det mest för den fantastiska låten Don’t You Know That? som samplats i svensk hiphops stora genombrott, Petter – Vinden har vänt. Men inte nog med detta, när jag lyssnade igenom skivan ordentligt i helgen så kände jag även igen ett stycke från skivans sista låt A house is not a home (ca 5:50). Efter att ha lyssnat igenom ett antal Kanyelåtar så hittade jag vad jag letade efter, Kanye West feat. Twista and Jamie Fox – Slow Jamz. Lyckades även fånga treenigheten på bild nedan.
Treenigheten
Måndag igen, eller tisdag egentligen. Så går det när man har käften full med potatischips och trekommafemman kvar från helgen. Hursom, nu har jag tvättat oljorna ur fingrarna och kan ta tag i detta. Mmm… chips!
Alborosie, augusti 2008
Vintern hänger sig fast i Svea Rike och vi fortsätter således vår måndagsreggae med en svängig dancehallskiva. Alborosie heter egentligen Alberto D’Ascola och föddes 1977 på Sicilien, Italien. Han flyttade till Jamaica för att komma närmare musikens rötter och rastafarikulturen. Han inledde sin karriär i reggaebandet Reggae National Tickets, men det var som soloartist han blev riktigt känd. De kanske största hittarna (Kingston Town och Rastafari Anthem)gavs till en början endast ut på sjuor på egna skivbolaget Forward Records. Dessa finns tyvärr inte med på det andra albumet, men väl en jääävligt svänging låt om Uppsala Reggae, som Alborosie uppträdde på i augusti 2008.
Skadat bra reggae, italian style. Big up!
Hittade till min stora glädje en för mig bortglömd mix i mobilen idag. Fick söka med ljus och lykta över hela internet 
eftersom filen i telefonen inte lämnade överdrivet mycket info, men här är iaf länken Rahtid Sound vs Biggie Smalls: Mix Tape One. Galet feta mashups med biggielåtar och blandad dancehall. Jag gillar speciellt mixarna av Juicy, och mot slutet smyger sig även en riktigt tung remix av Jay Z – 99 Problems in. Missa inte detta mina vänner!
Drar igång en ny serie här på basbehovet.com. From the archive, jag plockar lite slumpmässigt ut en skiva från hyllan och ser vad det blir. Har en hel del som jag aldrig lyssnat på så det kan bli spännande.
Först ut: The Alan Parsons Project – Eve.
Baksida
Framsida
Jaha vad är nu detta? The Alan Parsons Project är ett löst sammansatt gäng med en massa sångare och musiker där Alan Parsons och Eric Woolfson håller i trådarna. Parsons är nån slags studioteknikerguru som jobbat med storheter som Beatles och Pink Floyd. Skivans framsida är lite läskigt och baksidan är rent ruskig, det hela ser väldigt dyster ut. Musiken då? Ja vad ska man säga det är progressiv rock, skivan kom 1979 och den har det karakteristiska 80-tals soundet. Mycket synt och pampiga slingor, ofta låter det som filmmusik särskilt den instrumentala öppningen Lucifer. Slutgiltigt omdöme? Helt ok men kanske inget jag kommer slänga på inom den närmaste tiden igen.
Tillbaka igen med veckans musik, och låt oss komma till saken direkt. Ett stort släpp denna vecka var helt utan tvekan Gorillaz nya album, Plastic Beach. Vi har tidigare pratat ganska mycket om det, men nu är det äntligen här i sin helhet. Vi som vill ha en analog kopia verkar få vänta lite, men alla kan vi njuta av detta album digitalt via bland annat Spotify.
Gorillaz
Man gästas här av en rad superkändisar, Lou Reed, Snoop Dogg, Mos Def och The National Orchestra for Arabic Music, för att nämna några. Det hela resulterar i en skiva som är helt fantastisk, helt i linje med gruppens tidigare släpp. Välproducerat, varierat men ändå utan att bli spretigt!
Gruppen Gorillaz startade som ett experiment där sångaren från Blur, Damon Albarn, och teknaren Jamie Harwart ville visa på att det var möjligt att skapa ett band som inte fanns på riktigt. Bandet består av de fiktiva medlemmarna Murdoc, 2D, Russel och Noodle. Musiken skapas av olika gästartister och det har också visat sig tydligt i vilken stuk musiken har från skiva till skiva, ibland även från låt till låt.
Denna tredje skiva föregicks av Gorillaz från 2001 och Demon days från 2005. Det har även producerats en del samlingsplattor, där remixskivan Laika Come Home sticker ut lite extra, med remixade låtar från första albumet.
Hänger inte med vad som händer inom svensk “hiphop” längre märker jag. Looptroop-producenten Embee har tydligen släppt en uppföljare till den fenomenala Tellings from solitaria från 2004. Att har han har lämnat hiphopen bakom sig 
är tydligt med nya skivan The Mellow Turning Moment. Tellings from solitaria hade ändå på nått sätt foten i hiphopen men det här är pop rakt igenom. Skivan har en hel hög med gästartister men den enda jag känner igen är Daniel Lemma, känner även igen namnet Hello Saferide men kopplingen saknas där. Omdöme? Ja, det är snuskigt välproducerat måste man säga men jag fastnar inte riktigt för den. Kanske beror det på förväntningarna, Tellings from solitaria hade i princip inte ett dåligt spår och det är väl svårt att leva upp till. Well well några bra spår finns det, och gillar du pop kanske det är världsklass vad vet jag… Lyssna igenom den, det är han värd den gode Embee.
Någon letade på google efter “snoop dogg botticelli youth” och hittade då till basbehovet.com. Med anledning av detta postar jag om denna text från vår förra site. Trevlig läsning:
Botticelli
Jag personligen har inte alltid lyssnat på hiphop, men jag har lärt mig att gilla det. Mycket tack vare mina vänner. De brukar också ofta påpeka detta faktum. Det handlar så mycket om att vara nere från dag ett. Vilket kan vara nog så svårt för oss åttiotalister i och för sig. Men har Strage sagt det så är det väl så.
En kille som varit nere länge är Sandro Botticelli.
Hittade de här bilderna när jag surfade runt lite igår. Den vänstra bilden, Portrait of a Youth, målade den italienska renessanskonstnären redan 1483. Den florerar allmänt på nätet tillsammans med uttryck som “West side” och jämförs med olika bilder av Snoop Dogg. Både vinkeln på huvudet och tecknet denna youth gör med handen minner ju om många bilder man sett på Snoop.Den högra bilden hittade jag efter att jag börjat intressera mig för den första. Känns inte den lite hophip den med? Skall jaga efter bilden jag tänker på.. Tips välkommnas!
Baby Huey
Hittade två grymma samplingar i en ganska tramsig låt på ett av förra årets mest hypade album, Raekwon – Only Built 4 Cuban Linx… pt II. Låten heter “We Will Rob You” och gästas av välkända namn som Slick Rick, Masta Killah och GZA, producerat har nån lirare som kallar sig Allah Justice gjort. Sampling ett kommer från Bobby Womacks Across 110th Streets på soundtracket till filmen med samma namn. Fett soundtrack men jag har som vanligt inte sett filmen så den kan jag inte säga nått om… Sampling två kommer från en av de coolaste snubbarna i gamet, Baby Huey. Hard Times från hans enda skiva The Baby Huey Story: Living Legend. Blev bara en skiva eftersom han gillade heroin och då har det en tendens att gå åt helvete med övriga åtaganden. Trummorna i låten går iaf inte att klaga på och de har samplats galet mycket så jag kanske får anledning att återkomma till den här skivan igen.
Peps
Dags för den andra installationen av Basbehovets måndagsreggae. Serien där vi lyfter fram bra reggae för att lätta upp lite i de sista skälvande veckorna av vintern 2009-2010.
I del två vill vi pusha lite extra för den svenska reggaekulturen. Vi har många stora profiler väl värda att nämna inom Svea Rike. Namn som Kapten Röd, Governor Andy, Million Stylez på dancehallsidan, och inte minst Peps Persson – listan kan göras lång. För övrigt lär Bob Marley ha sagt under en av sina besök hos Peps att han är den enda vite man han kände som kan spela reggae. Bara en sån sak.
Helt off är lätt en av dem som måste finnas med på listan. Gruppen består av Chords, M.O.N.S. och Timbuktu. Dessa herrar ägnar sig mest åt hiphop och rap annars, men beröringspunkterna mellan genrerna är ganska många, något som gruppen visar prov på i sina båda album Helt off och I huset. Hitlåtarna är många, men den som slog bäst var förmodligen Babylonsjukan från 2004.
Det kan vara väl värt att kolla in båda albumen om man kan, jag valde ut det senare på grund av att det fanns på Spotten! Kolla in Helt Off – I huset.
…och fortsätt att fortsätta som Timbujo-Dos själv skulle sagt!
För att spinna vidare lite på det här med filmsamplingar som King Megatrip pysslar en del med, så kommer ett tips om 
ett mixtape från Kper kallat Valentine’s day mix ’09 . Mixtapet släpptes som titeln antyder runt alla hjärtans dag och ett visst tema kan skönjas. Hela mixen är väldigt melankolisk med några långa dialogsamplingar som ligger riktigt snyggt över fina instrumentaler. Framför allt den första dialogen är riktigt cool, tror nog jag måste se filmen Chasing Amy. Efter drygt halva mixen dyker även en av mina favoritlåtar med The Roots upp, jag tar det som ett litet subtips The Roots feat. Erykah Badu – You Got Me. Det här är ingen mix man slänger på under en rejäl spritfest utan jag tror den funkar bättre i lurarna eller lite i bakgrunden när man lodar runt hemma. Hursom klart värd att kolla in.
Uppdatering: Äntligen får jag ord från Elin att det nu går att lyssna på Gorillaz – Plastic Beach på Spotify.
Elin tipsade om en förhandslyssning på Gorillaz nästa album. Sist vi rapporterade om detta album så var det en låt man kunde höra, nu har du hela härligheten bara ett klick bort!
(Det finns en playknapp till vänster, playa och njut!)
Mr Benn
Boomfalleralla! Här skall det gå undan. I veckans musiktips får vi känna på lite mer reggae. Se det gärna som ett tilltugg till den måndagsreggaeserie som just nu går på basbehovet.com.
Det rör sig om ett liveset inspelat på Cafe Leopold i Wien i samarbete med Mixed Bizness. Det är Mr Benn som står bakom spakarna och vi får följa med på en fantastisk reggaeresa som väger in på strax över två timmar och en kvart.
Sparka av dig skorna och lägg dig tillrätta i hängmattan!
Mr Benn — Live in Vienna
Filmsamplingarnas mästare King Megatrip har startat ett hyfsat ambitiöst projekt, att ge ut en ny mix varje månad hela 
året. A year in the soul society helt enkelt. Nu i veckan kom mars-mixen ut nu och man känner som vanligt igen stilen med en jävla massa samplingar och relativt enkla mixningarna. Det jag själv imponeras mest av med Megatrip är hans fantastiska förmåga att välja låtar. Tyngdpunkten låtmässigt ligger på soul men det blandas ändå frisk mellan diverse stilar så som reggae och hiphop. Hela tiden finns ändå någon slags, jag skulle inte säga röd tråd, men någon slags osynlig tråd håller ihop mixen på ett schysst sätt. Lyssna gott folk, ni blir lär inte besvikna den här gången heller!
Har klickat runt på lite bloggar under kvällen för att se hur det står till med den gode Guru. Det verkar vara en ordentlig soppa runt hela historien. Mitt i smeten står Gurus nya vapendragare Superproducer Solar. Han har på nått sätt fått kontroll över vem som får träffa Guru på sjukan osv. Det hela börjar bli oerhört märkligt när han sedan inte låter Gurus släktingar vare sig träffa Guru eller få information om han tillstånd. Hans systerson gör ett uttalande här.
Många är dem som har fått nära nog all sin cred efter sin död, jag pratar naturligtvis om Michael Jackson. Som innan sin död inte var värd ett ruttet öre. Förutom om man tillhörde den katolska kyrkan, eller förresten, de var säkert också galna på honom av nån anledning. De gillar ju inte när man roar sig med musik och dans, om det inte finns korgossar med i bilden.
La De Soul
Hursomhelst, det är rätt många som blivit stora postumt. Våra två killar i gemet, Mick Boogie & Terry Urban, har gett sig fan på att credda ett gäng herrar från Long Island, New York. De har kickat det ända sedan 1987, så det finns en del att ta av. Posdnuos, Mercenary, Plug Wonder Why och Plug One bildar tillsammans De La Soul och Micke B och Terry U mixar ihop det hela till en härlig blandning de kallar La De Soul. På inget sätt som “La de svinger” eller vad den tokiga norskans låt hette.
Hursom, downloada den idag: Mick Boogie & Terry Urban — La De Soul
Tyvärr dags för lite tråkiga nyheter. Gangstarr-medlemmen och hiphoplegendaren Guru har fått en hjärtattack och har ligger i koma. Enligt hans vapendragare Primo har han genomgått en lyckad operation under dagen men ligger fortfarande i medicinskt inducerad koma. Vi på basbehovet hoppas på ett snabbt tillfrisknande och kanske även en återförening av Gangstarr framöver. Håll tummarna att det går bra gott folk och kolla in klassikern nedan.
Veckan sampling är tillbaka gott folk! Jag vet att ni har väntat men frukta ej längre nu kommer det spridas ljus över samplingar av alla dess slag. Vi börjar med en liten mjukstart med en gammal favorit som jag är osäker på om jag tipsade om i den förra eran. Skitsamma, här kommer den:
Geto boys – My mind playin’ tricks on me
Isaac Hayes – Hung up on my baby
Hung up on my baby finns med på ett fantastiskt soundtrack till blaxploitationfilmen Tough Guys (1974).
Härligt funkig skiva med tidsenligt omslag. Missa inte heller låten Joe Bell, innehåller några riktigt coola trummor. Har letat lite efter själva filmen men inte hittat den ännu. Hela blaxploitation genren är väldigt outforskad för mig, så är det någon som har några tips är det högst välkommet. Ny sampling nästa vecka, stay tuned!
L.A. baserade graffitiartisten SLICK har sammarbetat med Adidas Originals för att ta fram en rad sneakers. Vi gillar ju sneakers, och vi gillar graffiti. Kolla in videon nedan…
kommentarer