The Roots: sluttampshets

Snart är den här! The Roots nya. Enligt upgave finns den redan på CD. Men så jobbar vi inte här på Basbehovet. Herrarna Timbuju Dos och Coach Amato gav sina synpunkter på albumet i veckans P3 Hiphop, eller P3 Höjdhop som det fick heta efter att Jason snöat in på ett visst höjdhoppsredskap:

- Vi lägger ribban där Patrik Sjöberg lade den innan han skulle hoppa

Således, för att hetsa lite, mikkels oordnade lista över tre The Rootslåtar som du borde lyssna på nu (och som fanns på spotten igår):

    CP-rocken är på väg tillbaka…

    We No Speak Americano

    Att så är fallet har vi väl vetat sedan Nile City först tog upp det på nittiotalet. Exakt vilken musik som avsågs vet jag inte. Men jag kan tänka mig att det var något som åtminstone var lite likt Yolanda Be Cool & DCUP:s låt We No Speak Americano.

    Yolanda Be Cool består av duon Sylvester Martinez och Johnson Peterson från Australien. We No Speak Americano är ett sammarbete med producenten DCUP eller Duncan MacLennan som han heter, även han från Australien. I låten samplar man hejvilt från Tu vuò fà l’americano från 1956 av Renato Carosone.

    Lite off topic kanske, men kolla in videon nedan så förstår ni varför jag har snöat in på denna de senaste dagarna. Sjukt roliga gubbar de där!

    Continue reading

    Mer från King Megatrip

    King Megatrip's A Year In The Soul Society

    Mixmästarnas okrönte kung fortsätter att pressa fram högkvalitativa tapes. Dags nu för del nummer sex i Soul Society-serien. Som vanligt varvas bra låtar med sköna samples från olika serier och filmer. Mycket underhållning för besväret. Bland annat har Hans Majestät Megatrip dammat av sköna låtar av Bonobo, Chali 2na, Baby Huey med flera.

    Jag tycker definitivt att ni skall kolla in King Megatrip — A Year In The Soul Society 06 (JUN 2010)

    Wu Music Group

    Wu Music Group

    Vad händer när du slänger ihop de gamla goa gubbarna från The Wu Music Group och låter dem samverka för att få fram en samlingsskiva? Svaret är naturligtvis att det blir ljuv musik. Eller jag vet inte om man kan säga ljuv och Wu Tang i samma mening riktigt. Frågan är om inte Tony Starks skulle utdela en rejäl smäll med guldfalken om han fick höra det. Hursomhelst: Som vi så ofta kommer tillbaka till så är Wu alltid Wu.

    Wu Music Group Presents Pollen: The Swarm Part Three är det namn skivan bär och det handlar alltså om någon slags kompilation med Wu-vännerna och deras klick, och då kan det ju bara inte gå fel: Eller vad sägs om en skiva med gästspel av Yellowjackets, O.D.B., Boy Jones, Johnny Blaze, Ghostface Killah, Street Life, Nate, Bobby Digital bland andra…

    Nåväl, där har du Wu Music Group Presents Pollen: The Swarm Part Three i alla fall.

    Kolla särskilt in första spåret, Roll With Killer Bees, med Yellowjackets med lite Italienvibb, klanen har ju inte sällan flirtat med den mafiaromantiken. Även Smooth Sailing med Ghostface är väl värd en extra lyssning. Pampigt och Starks hänger liksom ihop. Sluligen vill jag också pusha för Faced Down där man har samplat ett en bit musik som jag känner igen med som jag inte kan placera. Fem poäng till den som knäcker den samplingen och fyller i nedan!

    Lyssna in, och trevlig midsommar — Peace!

    Jason bekänner återigen färg

    Det kommer väl inte som en chock för de flesta. Men Jason “Timbuktu” Diakité är en man som har galet bra koll på sin omvärld. Även om han ofta får stå i skuggan av musikkunskapsberget som DJ Amato besitter när de gör sitt program P3 Hiphop, som vi inte är sena att hylla här på Basbehovet, så har Timbuktu galet bra koll på läget.

    Nu under sommaren gör han ett eget program i P3 som handlar om omvärlden, alltså den värld som inte är Sverige. Programmet, som sänds på måndagar klockan 10 – 12, heter helt enkelt Jasons Värld och i det får vi ta del av erfarenheter som Jason själv har och även av hans gästers erfarenheter.

    Under inspelningen av första delen var vår hjälte sjuk i blindtarmsinflammation men det räddades av hans kollega Niklas Alicki ryckte in och gjorde det bra.

    I andra programmet var Jason själv på plats. Det sändes i förmiddags och handlade om Amerika, ett ämne som ligger herr Diakité nära hjärtat eftersom han kommer därifrån och har mycket av släkten kvar i landet. Mycket målande om politik, katastrofer, presidenter, krig och så vidare. Bland annat får vi höra vad Jasons mamma har att säga om 60-talets USA.

    Dagens tips alltså: Jasons värld i SR P3

    Veckans Sampling (v. 24)

    Eftersom Nas  Illmatic varit lite aktuell denna vecka i och med Ode to Illmatic så kommer veckans sampling från detta album. Närmare bestämt från DJ Premier producerade Memory Lane (Sittin’  In Da Park). Klassisk låt med en fin liten sampling från Reuben Wilson – We’re in Love. Håll till godo!

    Reuben Wilson – We’re In Love
    används i: Nas – Memory Lane (Sittin’ In Da Park)

    … när vi ändå är inne på ämnet

    Timbuk & Amato

    Lyssnade på P3 Hiphop från igår via Sveriges Radios internetradio. De behandlade bland annat ämnet Cee-Lo och det bjöds på lite olika provsmak från hans karriär och även nån liten smygtitt på hans kommande platta. Den kommer att bli sjukt tung.

    Förutom Cee-Lo så la Amato helt vilda instrumentaler vilket gav en mycket njutbar lyssning. Som vanligt fick vi också höra en rad sköna sanningar från herrarna i Malmö, bland annat diskuterades Timbuks problem med att skilja på alla, några och de flesta. Samt varför man valt en kvinnlig röst till fröken Ur. Där Amato levererade det eviga citatet att det förmodligen är så att :

    Tiden är en kvinna.

    Djupt så innihelvete…

    Mina vänner, kolla in P3 Hiphop, klicka på programmet från 15:e juni.

    Simultanrecension.. eller en jävla massa adjektiv


    Cee-Lo

    Jag sitter just nu och lyssnar på Cee-Lo Gröns nya mixtape. Stray bullets heter det och är ett samarbete med Greg Street. Dags för en simultanrecension.

    Fösta låten var helt CP. Den hette något tyskt också så vad kan man förvänta sig. Mycket effekt på herr Gröns annars väldigt harmoniska stämma. Sedan växlar det i någon slags explosion till ett jazzigt spår där vi får höra Cee-Lo jamma loss i värsta 30-talsstil.

    Cho Cha the Cat, är rätt rivigt. Mycket trumma och andra slagverksinstrument. Hör jag såna taktpinnar? Xylofon i alla fall! That’s my pussy… cat!

    Fjärde spåret, I like it, en samplad kvinna som herr Grön verkar gilla, och jag gillar det också. Jävligt skön vibb.

    Boom, nu tar vi ner det ett snäpp. Vi hamnar på en lite lägre nivå. Förutom att själva melodin är en aning rörig så gillar jag spår fem rätt mycket. Spår sex, Talking to Strangers,  är betydligt snabbare, åter igen ganska jazzigt, mycket stålborstar mot virveltrumma. Härligt att höra den gamle Cee sjunga lite. Något han verkligen klarar av minst lika bra som han rappar. Skönt jävla flow! Ett break mitt i låten ger utrymme för lite pratsång, eller rap som kidsen säger.

    Stray Bullets

    Åttonde spåret — oh här luktar det Gnarls Barkley. Föga förvånde kanske, men hela introt minner om en låt från duons andra album, det vill säga The Odd Couple, men landar i en väldigt fartfylld resa som tonar ut i en lång instrumental slinga.

    Nästa spår bär det lite nyskapande namnet Sophistic@ted B!$ch, som titeln antyder så är det nån slags sofistikerad kvinna som besjungs. Poppigt, nästan lite sjuttiotalsdisco över det. Inte så sofistikerad text kanske, men well. Spår nio, det nionde spåret, Night Train tillsammans med Goodie Mobben, vi bjuds på ett jävligt lyckat beat och mycket effekter. Det verkar vara genomgående för detta mixtape. Snyggt producerat, utan att bli övergjort.

    Shit jag gillar verkligen tempoväxlingarna i detta tape. Spåret Secret bjuder återigen på en mysig melodi med nån form av varmorgelsynthesizer. Det här blir grejer. Berätta inte om dina hemligheter, don’t be foolish. I’ll kill her futuring ME & LOnan the Destroyer, är en lite rockigare låt med elgitarr och tamburin. En otrohetsstory berättas av Herr Grön. Allt med LOnans hesa röst i refrängen. Spår tolv — Is it. Varifrån kommer denna samplingen? Isaac Hayes? Barry White? Hmm.. Soulful!

    Super Woman Theme Song. Det låter som om Cee-Lo har haft vårkänslor då han skrev materialet till detta tape. Mycket hyllningar, högt och lågt till någon (okänd?) dam och alla superhjältar behöver ett soundtrack. Det tackar vi i alla fall för.

    Outrot kvar då! Förutom att den version jag kom över av tapet var lite trasigt i namngivningen och numreringen så var det fett bra. Galet mixtape.

    Greppa Cee-Lo — Stray Bullets från It’s a Rap

    Best of the Booth

    DjBooth.net funkar tillsammans med några andra sidor lite som mitt fönster mot världen. Vill man lyssna på den nya skiten så är det dit man går. Nu har dom hursomhelst slagit huvet på spiken och bestämt sig för att släppa ett “best of the booth”-tape en gång i månaden.

    Det är riktigt, riktigt bra. Jag har själv upptäckt ett par nya skivor via det här tapet och det är ju precis vad som är meningen. Bäst är än så länge Ghost of Christopher Wallace med Jay Electronica. Sjukt fet låt som har gjort mig ovän med de andra här på kontoret…

    Fashawn – Ode to Illmatic

    När man ger sig på att göra en egen tolkning av ett av de allra bästa hiphop-albumen någonsin tar man en ganska stor risk. Det är i princip omöjligt att lyckas och sannolikheten att man ska få alla galningar som varit nere sedan dag ett efter sig är allt annat än låg. Fashawn tar risken och som en hyllning gör han egna versioner av alla låtar på Nas monumentala klassiker Illmatic från 1994, och han gör det bra… Helt galet bra! Jag är mållös, det här förväntade jag mig inte. Fashawn radar upp feta versioner, NY är utbytt mot CA i CA state of mind men annars är titlarna de samma som på originalet. Att produktionerna från 94 står sig än idag är ju föga oväntat, men det säger ju även en hel del om dagens hiphop. Det blir helt enkelt inte fetare än då man gräver fram 16 år gamla produktioner. Kolla in det här gott folk!

    Bästa låtar: Life’s a bitch (gästas av Talib Kweli) och CA state of mind.

    Fashawn – Ode to Illmatic
    Nas – Illmatic originalet…

    Plötsligt: en gång till

    Lite på reflex gör jag följande repost:

    Santogold

    Santogold

    …eller Santigold som hon kallar sig nu efter en dust med en juvellerare som hade hennes tidigare namn sen lång tid tillbaka, eller Santi White som hon heter på riktigt. Började som sångerska i punkbandet Stiffed, tog sig via ett antal vassa album till ett soloprojekt för Lizard King Records . Första gången jag hade med Santigold att göra var när Flxen spelade några gamla låtar för mig, men det är egentligen först med Major Lazer och deras Hold the Line som jag börjat leta aktivt efter mer gott Santiguld! Och nu fann jag det på Spotten. Oh joy! Lyssna på allt, länken nedan är hennes album, men hon har massa colabs osv att lyssna på med.

    Santogold – Santogold

    …och anledningen är att jag idag snöade in rejält när jag hörde det smått fantastiska spåret Shove It. Det är så jävla fett! Lyssna och njut! Ni har förmodligen hört en låt med Jay-Z där hon är futuring också, som även den är fet som fan.

    Veckans sampling (v. 23)

    Om man ska använda ett töntigt uttryck så har “veckans snackis”  i samplingsvärden varit att Just Blaze samplat Haddaway – What Is Love på Eminems nya album som precis läckt ut. Enligt många coola haters är det så jävla illa att sampla sådana låtar. Min åsikt är att man kan sampla i princip vad fan som helst bara man flippar det fett. Sen är det ju betydligt svårare att få nån eurodiscodänga att låta bra än att loopa ett break av James Brown. I fallet med Eminems låt No Love som gästas av Lil Wayne så låter det ju inte oväntat skit. Att Lil Wayne är kass är ju ingen nyhet, lägg sedan till ett rörigt beat och en dålig hook så förstår ni ju vart åt det barkar. Ingen höjdare helt enkelt även om Eminem gör en ok insats. Kolla in spektaklet och droppa gärna en kommentar om vad ni tycker.

    Haddaway – What Is Love
    används i: Eminem – No Love feat. Lil Wayne

    The Mask and the Moustache

    Om man lyssnade på P3 hiphop i tisdags kunde man höra lite nytt Doom. Han har gjort ett mixtape…

    MF DOOM & Borat Are “The Mask and the Moustache”

    Egentligen är det inget som Doom själv har proddat. Man kan läsa mer om det hela om man följer länken ovan. Kul historia, och länkar till lite äkta nytt Doom-material.

    Timbuk går sedan loss rätt hårt på hur sjuk i huvet Doom måste vara. Värt att lyssna på programmet bara för den sakens skull.

    Buzz Aldrin, första rapparen på månen

    Inte nog med att han blev näst först på månen, sen ett år tillbaka kan han på riktigt titulera sig Den Första Rapparen på Månen. Det är inte direkt nyheter, första spåret kom ut förra sommaren och heter Rocket Experience och är en colab med Snoop Dogg och Soulja Boy.

    I have only two passions — space exploration and hip-hop, säger åttioåriga Buzz Aldrin själv i ett making of the video inslag. Det hela låter ganska otroligt, men man måste faktiskt ge den gamle rymdhjälten att han är otroligt skön. Han har tidigare medverkat i The Ali-G Show och nu senast har han tydligen börjat dansa i den amerikanska utgåvan av Let’s Dance, Dancing with Stars. Skönt med folk som vägar bjuda på sig själva!

    Se länkar och video nedan:

    Continue reading

    …och såhär ser sjukdomsbilden ut.

    Jag hade själv ett halvfärdigt utkast till ett långt jävla utlägg om Leos förträfflighet, men det sket ju sig iochmed att Johan hann före. Nåja, det är sånt man får leva med. Jag nöjer mig med att droppa en låt som sammanfattar det på ett bra sätt. Man kan i princip gå in varsomhelst i texten och plocka en punchline som slår det mesta på fingrarna. Det finns så mycket.. jag vet inte var jag ska börja.. Allt han säger är så jävla ball!

    Leo är knark. Fråga Reefat el-Sayed.

    Vanvård

    Leo Ruckman

    Med anledning av att det snackats en del om honom i kommentarer nedan, tänkte jag dedicera en hel post till den gamle MBMA-medlemmen Leo Ruckman aka Leo Kallocain aka Manuel Cork. Personligen tycker jag han är en av de allra bästa svenska MCs någonsin. Grym på både svenska och engelska och det är inte många som kan stoltsera med det.

    Tänkte ta upp några av han bästa verser och vi börjar med en MBMA-klassiker:
    MBMA – Vulgära Vovvar
    Kanske en av de bästa svenska hiphoplåtarna. Alla i gruppen levererar grymma rader och beatet är riktigt gött det också. Här hittar vi några av mina absoluta favorit punchlines . “det är som att närma sig ett skepp som är nyförlist med vattnet fullt av sjörövare, helt galna av syfilis” – Leo. Fantastiskt! Inte nog med det utan i princip i nästa andetag levererar han “tror du själv att det är du som är playern i flocken av hannar när din flickvän är så ful så klockorna stannar” BOOOM! tokigt skit.

    Nu till hans skills på engelska…
    Sage Francis feat. Leo – Try Your Best
    Sinnessjukt bra låt med en Rosa Pantern sampling. Här är det nästan så att jag tycker Leo håller jämna steg med Sage vilket inte säger lite. En line härifrån också kanske… “Mister fresh with the pistol breath Gunpowder mustaches, spit hot acid and crystal meth”  jävlar va hårt!

    Jag är osäker på om de här grejerna håller idag eller om det bara är all nostalgi som gör det så bra men skitsamma. Det man kan säga avslutningsvis är att det var synd att han tröttnade och slutade. Vill man höra mer så kolla in Loose Cannons och Mics of Fury där han gästar lite.

    Veckans sampling (v. 22)

    Samplingen den här veckan hittade jag på ett riktigt bra mixtape som jag tror jag glömt tipsa om, DJ Hudson Plays The  Best of Pete Rock. Sjukt bra så kolla in det. Pete Rock har ju som bekant gjort en salig massa feta grejer och kan anses lite som en av de gamla mästarna vad det gäller att gräva fram coola samplingar. På mixtapet har DJ Hudson mixat in originallåten You’re no good av Harvey Averne in i Pete Rocks remix av House of Pains klassiker Jump Around. Riktigt snyggt gjort och You’re no good är ju ett litet mästerverk i sig.

    Harvey Averne – You’re No Good
    används i: House of Pain – Jump Around (Pete Rock remix)

    Vinylen strikes again

    Frågan om vinylens vara eller inte vara är inte något man verkar kunna ta helt lätt på. Det känns som om den dyker upp så fort en valfri kulturjournalist har vaknat på fel sida om söder och känner att de måste skriva en artikel om hur gött det är att äntligen få bära hem en ny kopia av Mackan Krunegårds (eller vem som är the it-boy just nu) senaste “platta” på svart vinyl istället för att downloada den.

    Jag skall vara ärlig och säga att jag mer än gärna ser att det går bra för vinylpressarna. Jag tror till och med att formatet kanske är det som musikbolagen behöver för att kunna hålla sig flytande i framtiden. Det finns ett värde i en vinylskiva (håll i er nu): Allt ifrån omslaget, till innersleeves, till själva skivan går att göra till en liten bit konst, eller i alla fall nästan. Dessutom är det inte sällan man ser att artisterna, eller vem det nu är som bestämmer, går den där lilla extra metern för att få sin vinylutgåva lite, lite coolare än CD:n.

    Hursomhelst, statistiken talar sitt klara språk. Ge mig fler releaser på vinyl, nu! *host* Helt off *host*…