Mer mixtapes

Hittade ett riktigt fint mixtape på thediggersunion.com med old school-rävarnas stora favorit Rakim. Jäääädrar vilka skills den karln har. Han slog igenom redan i mitten av 80-talet tillsammans med Eric B och deras album Paid In Full och Follow The Leader är nästan definitioner på klassiker.  Anledning till att den här mixen är lite extra trevlig är att DJ Headspin vävt ihop det hela med fet funk och soul som samplats i Rakimlåtarna. Sånt gillas så kolla in det här, bland det bästa på länge!
DJ Headspin – The R Mixtape Volume. 1.0

När jag ändå är igång är det lika bra jag nämner Dave H. – Rocksteady som DJ Hudson tipsar om på sin blogg. Funkigt så att det förslår från början till slut. Ett jävla ös helt enkelt!

Pumpen och Hedningen släpper nytt tejp

Kul namn också

King Megatrip tipsar idag på sin blog om ett tejp från DJ Pump & Hedspin, det är mycket licks en hel del feta tracks och ett jävla drag igenom låtlistan. Fort skall det gå. Sugar Hill Gang, Gang Starr, Mark Ronson & the Business Intl feat Q-tip & MNDR med flera rasslar igenom mp3-dekodern med ett sällan skådat flyt, tjugosex låtar på trettiotre minuter och fyra sekunder. Boom!

Kolla in DJ Pump x Hedspin – Fortune Mix (July 2010)

Wut Tha Funk

Lite som Arne Weisse

Det var inte igår som jag hörde ett bra funkmixtejp. Nåväl det var inte så länge sedan heller, men nu har jag i alla fall hittat en liten guldklimp i Stonehighs Wut Tha Funk. Ett tejp som har det man kan förvänta sig. Lite nytt, lite gamalt och lite okänt. Vad sägs exempelvis om Bendik Singers med låten Afrotid (Norsk Versjon) eller Askilo Rock Group — Langos City.

Klassiska funktitlar och bra tempo gör att jag gärna rekommenderar denna:

Lite via King Megatrip kommer Stonehigh — Wut Tha Funk

Okej det har hänt innan

…att vi har snackat om M.I.A, eller Mathangi Arulpragasam som hon också heter.  Senast var det FLX som var lite uppe i öronen över att hon skulle komma till hans stad med samma namn som en viss ostindienfarare, eller var det över att hon skrev konspiratoriska texter. Nåväl.

M.I.A släppte någorlunda nyligen ett album med det något okonventionella namnet slash-backslash-slash-backslash slash-backslash Y slash-backslash (eller /\/\ /\ Y /\). Om man kisar noga med ögonen så kan man naturligtvis läsa Maya, som också är ännu ett av artistens många alias.

M.I.A — obotlig comedydresser

Vi känner M.I.A som en av de stora comedydressarna i showbiz, nästan på par med den välkända Ladyn. Galna kläder och galna framträdanden blandas med ganska hård grime och en röst som är extremt karaktäristisk — lite som svenska Säkert, mindre pinsam.

Det nya albumet är verkligen något jag kan rekommendera, mycket har hänt sedan Paper Planes och CP-låten från 2007 Jimmy (som för övrigt gick varm på lagret den sommaren). Det låter helt enkelt mycket annorlunda, men därmed inte säkert att det är dåligt. Det är betydligt mindre melodiskt, men det man förlorar i melodi vinner man i intressanta texter och lite hårdare tempo. En lämplig kompromiss, som visserligen gör musiken lite mindre tillgänglig, men också lite roligare. Speciellt om man lyssnar lite på texterna.

Rikta således din spotify mot Mia – /\/\ /\ Y /\ och lyssna på magiska konspirationsteorier och jävligt fin grime. Tio poäng till den som kommer på vilken cognac man skall välja enligt M.I.A!

Sextiofem meter ner: Hotel California

I denna miniserie kommer vi att gå på djupet. Normalt är vi ganska duktiga på att skumma ytan efter godbitar och fakta. Nu är det dags att gå lite djupare med ett visst specifikt ämne, låt eller artist. Först och sist ut, Hotel California.

När jag växte upp var det en rad låtar man kunde (eller i alla fall trodde att man kunde) redan innan man hade lärt sig ett ord av det språk som låten i fråga framfördes i. Man gick och gnolade lite och hittade liksom på själv. När man väl började lära sig språket så var man så full av fördomar om vad låten handlade om eller vilka ord som var de rätta.

Hotel California med The Eagles var en sådan låt. Men vad handlar den om egentligen? Det är inte många som vet vad titelspåret till en av världens mest sålda skivor. Mycket har också sagts om låten. Många har spekulerats i om hotellet som avses är det hotell som köptes in 1969 av en viss Anton LaVey och blev Satans Church of America. Man menar att många av stroferna i texten styrker detta.

Doften av colitas, det spanska smeknamnet på den finaste delen av cannabisplantan, som sprider sig genom luften. Man talar om missionsklockan, om kvinnan som dansar med sina många manliga så kallade vänner, man nämner även 1969, som var året då kyrkan skall ha invigts. Några exempel på olika strofer som kan härledas till satanistkyrkan där många galna ritualer sägs ha pågått.

Typ nått sånt. Så akta er för Eagles.

Pogo Pedagog presenterar Hiphop & Kung Fu

Ne gamle Pogo är tyvärr inte inblandad men thediggersunion.com, som förövrigt är en ganska läsvärd blogg om man sållar lite, ger lite exempel på hur gamla kung fu-rullar hänger ihop med hiphop. Jag är lite osäker på hur det hela började men jag tror det var så att några grabbar från Staten Island gillade kung fu-film lite för mycket. En av dem (RZA) blev en sjujävla producent, vävde in filmintresset i sina produktioner och sen den dagen hänger liksom skiten ihop. Bered er på en orgie i dåligt dubbad engelska och överdriva ljudeffekter. Enjoy and be educated : Hip-Hop & Kung Fu

Världen enligt Snoop…

Nittonhundranittionio drömde ett gäng västkustrappare om att överleva millenieskiftet och dryftade sig att skriva en framtidsutsikt om år 2001, det föll tillslut på Doktor David att släppa skivan med samma namn som året som de drömde om. På skivan figurerar en rad sanningar. Vi på basbehovet vill gärna testa er med en kort quiz, eller röstning, eller hur det nu kan kategoriseras. En fråga, ett svar, en sanning, lycka till:

Continue reading

Instrumental hiphop MPC stylee

När man är lite för intresserad av ett ganska smalt område är det alltid kul när man hittar grejer inom just detta område. Samplebaserad instrumental-hiphop får väl anses som ett ganska smalt område och i veckan hittade jag en lirare jag inte hade koll på, Ayatollah kallar han sig. När det sen fanns några skivor på spotten var lyckan total. Det jobbas extremt hårt med MPC:n och soulsamplingarna duggar tätt.  Han är kanske inte lika avancerad som tex Damu The Fudgemunk som jag skrev lite om här,  men det låtar ändå fett. Förutom soloprojekten har han även producerat för storheter som Mos Def, RA The Rugged Man och folk i och runt Wu Tang-klicken. Han står bland annat bakom den sanslöst feta Mos Def – Ms. Fat Booty som varit med i veckans sampling här. Lyssna särkilt på Now Playing som jag tyckte var bäst av de album som ligger på spotten.

Ayatollah på spotten

Gympadojor: Alien Stomper

Fan jag fick nått vått i blicken och snörpte ihop munnen till ett litet streck. Bet ihop och väste mellan tänderna:

— Get away from them BITCH!!

Alien Stomper

alien stomper

Jag måste ha dessa. Det rör sig alltså är alltså en replika av unisexskorna som Ripley med flera bar i Aliens. Oh how good is it not! Jag älskar skor med ett tema, det är förmodligen därför jag har så många Dunks, jag känner inte till någon sko som finns i så många temautversioner som Dunks (except for those dreadded Converse Allstars, of which I will not utter here).

Hursom, nu när de har släppt en nyutgåva får jag nog investera i ett par Alien Stomper från Reebok, även om sneakerskontot är övertrasserat för länge sedan. Vad gör man inte för konsten?

Mixtapes…

Mitt bidrag till det här stället har ju varit mer än blygsamt senaste tiden men nu är semestern över så då kanske det blir ordning på torpet igen. Tänkte börja med att tipsa om lite mixtapes som jag lyssnat på under sommaren.

Först ut: The Game – Brake Lights
Promotion-mixtape för The Games nya platta The Red Album. Jag har alltid avfärdat Game som en riktig tönt. Jag menar vi snackar tårar tatuerade under ögat osv, men bortser man från sånna här fadäser och lyssnar på hans flow så är jag beredd att ändra mig lite. Några låtar på mixtapet är riktigt bra bland annat titelspåret. Gästlistan är skapligt imponerande den också, Snoop, Dre, Nas tex. Lyssna igenom det och försök bortse från DJ Skee som skriker sig hes ibland.

Cut Chemist – Sound of The Police
En av mina absoluta favorit DJ/producenter, Cut Chemist, har droppat en ny mix. Helt galet som vanligt när det gäller den här karln. Mycket afrikanska rytmer blandat med funk och en hel del annat trevligt . Mixen är gjord med endast en skivspelare och en loopingpedal, galna skills helt enkelt. För er som inte är bekant med klipp kemisten så har han bland annat producerat åt Jurassic 5 och gjort några episka mixar tillsammans med DJ Shadow. Kolla tex in Brainfreeze och Product Placement.

DJ Wax On – SuperDiscoRapAttack
Varför inte lägga hiphop-accapellor på svängiga discolåtar? En ganska skön idé som DJ Wax On lyckats omsätta väl i praktiken. Dizzee Rascal vs. Chic och Jay Z vs. The Crusaders bla. Bäst är nog ändå Common vs. George Benson – Go. Detta är ett måste att lyssna lite närmare på!

Victory

Mycket tjat från min sida om den här herrn den sista tiden så jag tänkte att man kanske skulle ge folket en möjlighet att fatta vad det är jag yrar om.  Jay Electronica är grym. Här kommer ett gammalt mixtape som sammanfattar det hela ganska bra. Mycket Dilla-beats och sånt också, och det gör ju knappast saken sämre.

Länken är här och trycker man på den kommer man till en sida där dom skriver mycket bättre än vad jag kan om vad det handlar om. Lyssna på det åtminstone en gång, det är det värt.

Flx — den här är till dig

Rakt ur Sveriges motsvarighet till Skärblacka, ett reggaecentrum i mittersta Östergötland.

Det är tidigt när klockan ringer...

Orten som gav oss Kalle Bah, Blacka Musik och varje år en minneskonsert till Bob Marley. Och bruket så klart. Ett surrealistiskt litet samhälle med en rätt skön känsla, där finns en hel bunt pizzerior och fotbollsplaner, ett litet mysigt folkets hus och en gigantisk molnfabrik.

Således: Kalle Bah — Billerude Boy futuring Governor Andy

Way out West

Börjar bli jobbigt bra band som kommer nu! Kollade igenom de nyaste bokningarna precis och inte nog med att Wu-Tang dyker upp, dom har bokat in Jay Electronica också!!!one11!

Detta firas med en lyssning till Ghost of Christopher Wallace till. Jag har nog inte kört den mer än nåra miljoner gånger än så länge…

Det blir bättre ändå!

Looptroop (eller åtminstonde Promoe och CosMIC) kommer att köra en spelning med BARA GAMLA LÅTAR!

Promoe och Cosmic kommer till Way Out West för att köra ett lite annorlunda set mot vad de brukar. De går tillbaka i tiden och rotar fram  gamla, klassiska, graffitiinspirerade låtar såsom “Illegal Commercials”, “Spraycan Stories” och “Freedom Fighters”. De tar oss också tillbaka i tiden för att minnas Göteborgskravallerna med låtarna; “Ring snuten”, “Botaniska” och “Long arm of the law”.

Alla vi som gått runt och klagat på hur de sålt ut och hur mycket bättre det var förr får äntligen som vi vill!

JAG ÄR SÅ SJUKT JÄVLA TAGGAD! SKA NÅN HÄNGA MED UT OCH SLÅ SÖNDER EN BUSSKUR!!?!?!!?

The Roots-veckan fortsätter

Roots, The

Ai, ai, ai! Det har blivit mycket The Roots de senaste dagarna. För oss alla vill jag gärna tro. Själv landade min kopia av How I Got Over hos tanterna på Posten idag. Självklart var jag där och fiskade upp den. Jag är för övrigt rädd att snart få en kommentar av ovan nämnda tanter på grund av att jag är och hämtar paket varje dag nu känns det som. Mest på grund av att Megastore (som för övrigt är jävligt reko att ha att göra med, mer om det en annan gång kanske) har splittat en order i inte mindre än tre delar, vilket leder till att jag hämtar en skiva i en bit förpackningsmaterial, och en avi och så vidare i samma manér. Okej, ett av mina paket denna vecka var i och för sig ett som innehöll reasneaks. Men ändå. En skiva per försändelse är lite komiskt.

Continue reading

Äntligen!

Idag kunde jag efter lång väntan lägga på The Roots – How I Got Over på stålhjulet. Nu för tiden är det sällan man inte hört ett album innan man får tag på vinylen, men i det här fallet har jag inte tjuvlyssnat utan tålmodigt väntat. Väntat på att får höra det bekanta klicket när nålen hittar första spåret på skivan och efter det förhoppningsvis få en musikalisk uppenbarelse. Förväntningarna var som ni kanske förstår skyhöga, skulle det vara en ny Phrenology? Skivan inleder lite trevande med spåren Peace of Light, Walk Alone och Dear God 2.0,  det är finstämt och trummorna rullar lite halvt obemärkt i bakgrunden. Det lyfter inte riktigt helt enkelt. Dear God har dock en hel del fina rader:

Why is the world ugly when you made it in your image?
And why is livin’ life such a fight to the finish?
For this high percentage
When the sky’s the limit
A second is a minute, every hour’s infinite

Pretentiöst? Måhända men det är levererat med mycket känsla. Efter det här börjar det hända lite, tempot går upp och trummorna framträder mer. När det gäller The Roots handlar det ju en hel del om ?uestloves trummande. Continue reading

Hugh Grant är hiphop

Hugh Grant, denna gigant. Jag såg just filmen Did You Hear About The Morgans, det var en helt underbar uppvisning i storartad scenkonst. Hugh Grant spelar rollen som den halvt misslyckade stjärnadvokaten Paul mot Sarah Jessica Parker, känd från serien Sex & the City,som spelar Hugh Grants fru, Meryl. Hugh Grant har varit otrogen mot Sarah Jessica Parker, känd från serien Sex & the City, vilket ledde till att de separerat. Redan här vet man som åskådare att det kommer att bli nittionio härliga minuter med dråplig kärleksfull komedi.

Bigger than...

Hugh Grant kan inte sluta tänka på Sarah Jessica Parker, känd från serien Sex & the City, så han lyckas övertyga henne om att de skall ses och äta middag. På väg från restaurangen blir Sarah Jessica Parker, känd från serien Sex & the City,:s klient skjuten utan anledning och det unga(? — reds anm.) paret får syn på förövaren som genast börjar sin flykt undan lagen. FBI känner sig tvugna att ta hand om Hugh Grant och Sarah Jessica Parker, känd från serien Sex & the City, och sätter dem i en håla i ett vittnesbeskyddsprogram. Där får man följa deras kamp om varandras kärlek och hur de till slut hittar tillbaka till varandra. Med lite hjälp av de sköna lantisarna Clay och Emma Wheeler, här porträtterade av Sam Elliot och Mary Steenburgen.

Det hela avslutas med att alla blir gravida och minst ett barn adopteras dessutom från Kina. En sån bra film… eller?

Continue reading

Själfullt om än inte så nytt

Truth & Soul Radio Podcast

Guds frid i stugan!

Jag snubblade över Truth & Soul Radio idag igen. Podsändningarna låg och väntade på mig i min läsare och jag mindes inte riktigt vad det var. Nu minns jag. Det var förmodligen i mars jag hörde mitt livs första Truth & Soul-avsnitt, men jag förstår varför jag gillade det. Nu vill jag tipsa om det här. Bara att sätta på en regning dag som denna. Kryp upp i soffan och ta fram den där prettoboken du velat läsa så länge. Det är mitt uppdrag idag!

Truth & Soul Radio — Podcast: All The Leaves Are Gone