Atmosphere

Jag hade helt missat att Atmosphere släppte ett nytt “album”  i början av september. To All My Friends, Blood Makes The Blade Holy: The Atmosphere EP:s heter kreationen och varför de kallar det för en dubbel-EP och inte ett album har jag ingen aning om. Hursom så är det riktigt bra och har man lyssnat lite på denna duo förut så känner man igen sig. Texterna är som vanligt fantastiska och allra bäst blir det när Slug berättar historier om allehanda människoöden. Han har en otrolig förmåga att skildra trasiga miljöer och ännu trasigare människor. Om man ska säga något kort om beatsen också så har Ant, som producenten kallar sig,  jobbat mycket med live-instrument och rejält med gitarrer. Det funkar allt som oftast bra ihop med den känsla Slug förmedlar. To All My Friends, Blood Makes The Blade Holy… är ett riktigt bra “album” och bör helt klart lyssnas igenom ett par gånger. I och med detta släpp kände jag att jag fick en bra anledning att lyssna igenom några mina tidigare Atmosphere-favoriter. Brukar aldrig göra topplistor men här kommer iaf fem av Atmospheres bästa according to the ODL.

  1. Give Me från God Loves Ugly. Fantastiska rader som “See I’m that cat that used to sit in the back and study Looking for some proof that god loves ugly”
  2. Your Glass House från When Life Gives You Lemons… Jävligt mörk och trasig historia med ett beat som förstärker känslan på ett coolt sätt. “Hangover ain’t a strong enough word, it don’t describe what just occurred”
  3. The Woman With The Tattooed Hands från Lucy Ford: Atmosphere EP’s. En tidig klassiker
  4. Yesterday från When Life Gives You Lemons… Starka grejer mer behöver inte sägas.
  5. The Major Leagues  från To All My Friends… Bra storytelling. “You never got to be Scarface, caught between a rock and a hard place”

Långt ifrån heltäckande lista men se den som en inkörsport om du aldrig har lyssnat på Atmosphere.

Det mesta finns på spotten så det är bara att börja från början: Atmosphere

The Roots & John Legend – Wake Up!

Efter lång väntan kommer nu albumen på löpande band från The Roots. I somras kom ju som bekant How I Got Over och nu har de slagit sig ihop med John Legend för att släppa albumet Wake Up!. Hela samarbetet började tydligen under Obamas valkampanj och skivan skall vara inspirerad av musiken kring vietnamkriget. Jag ska erkänna att jag inte lyssnat mycket på John Legend och att jag knappast ens hade en åsikt om honom, men nu när han teamat upp med Quest och grabbarna så kommer han i ett annat ljus. Wake up! består i princip enbart av covers av gamla soullåtar och det finns med andra ord hur många trådar som helst att dra i när man ska skriva något om det. Vi börjar således från början så får vi se hur långt jag orkar.

Först ut är en cover av en av mina personliga soulfavoriter (har nämnts här bla) Hard Times med Baby Huey. Här kommer verkligen The Roots till sin rätt. Trummorna, basen, gitarrerna allt låter perfekt. Legend levererar hyfsat med tanke på hur svårt det är att bräcka originalet, tycker dock han sviktar lite i vissa partier. Nästa låt, Compared To What, har en mycket fin basgång som ligger i bakgrunden och ger en fantastisk ljudbild genom hela låten. I övrigt finns inte så mycket mer att säga om den. Låt tre, Wake Up Everybody, är däremot  något extra och bjuder på ett klassiskt snyggt popsoul-arrangemang. Den gästas dessutom av inga mindre än Common och Melanie Fiona. Common är inte den enda rapparen på skivan utan även C.L Smooth, Malik Yusef och Black Thought dyker upp och lägger några riktigt bra verser. På en sån här skiva skulle man kunna gräva ner sig djupt i samplingstrivia, men jag sluter mig till att ta det kanske mest uppenbara och roliga exemplet. I Our Generation (The Hope of The World) kommer den gamle legendaren C.L Smooth in och lägger en vers i en cover av låten som Pete Rock samplade  på deras klassiska album Mecca and The Soul Brother. Så, det var väl roligt!

Skivan fortsätter sedan i samma fina anda med Little Ghetto Boy, Hang On In There (Soul Sides skriver lite mer om just denna låt här). Jag känner att detta börjar bli alldeles för långt och adjektiven börjar ta slut men men jag tvingar ingen att läsa så jag fortsätter lite till… Nu har vi kommit till en höjdpunkt på skivan! Continue reading

Har vi pratat om Jay-Z förut?

Jag har ju en fabless för crossovers, mixar, mashar, experiment helt enkelt. Sätt Jay-Z tillsammans med Questlove och resten av The Roots i en studio på Times Square med en lagom stor publik och ca en timmes speltid. Vad uppnår vi?

Jay-Z — UnPlugged

Ut på andra sidan kommer ett album som har låtarna av en legendarisk artist från en tid då han kanske var som aldra bäst, Hard Knock Life, Izzo, Big Pimpin’ med flera. Allt till tonerna från en av musikvärldens fe-e-etaste trummisar, Questlove, och de övriga medlemmarna i The Roots. Bäddat för stor succé!

Jay-Z:s klockrena flow, Gåtans trumslag, publiken och en handfull gästartister bland annat Foxy Brown och Mary J. Blige bär fram hela produktionen från de första ljuden av stråkinstrument som stäms till att kungen av hip hop själv tackar publiken och lyssnaren i slutet. Evigt!

Jag ser ingen annan utväg än att du rattar in: Jay-Z – UnPlugged

Veckans Sampling (v. 37)

Det blir en ordentlig klassiker den här veckan med en liten beef som extra frost på kagan. 1994, detta fantastiska år,  droppade Biggie ett av sina största verk. Vi pratar naturligtvis om Juicy. Samplingen kommer från bandet Mtumes låt Juicy Fruit, inga konstigheter där. Nu till den lilla beefen mellan Puff Daddy eller Diddy eller va fan karln nu kallar sig och den gode Pete Rock. Det hela handlar om vem som kommit med idén till beatet. Herr Rock hävdar att Diddy varit hemma hos honom, hört beatet gå på trummaskinen och innan han sen vet ordet av har låten kommit ut och ingen credit har han fått. Han fick däremot göra en remix som var med på tolvan. En jävligt fet lite mer nedtonad version som använder samma sampling. Ett bra exempel på hur samplingar kan flippas olika. Döm själva vilken som är fetast.

MTUME – Juicy Fruit

Notorious B.I.G – Juicy
Notorious B.I.G – Juicy (Pete Rock remix)

8-bit

Den som håller ögonen på basbehovets playlist kanske har lagt märke till att jag snöat in totalt på 8-bitsmusik igen. Det är för att det är fett med 8-bit. Jag har hela NES-katalogen, dvs. all spelmusik som gjorts till NES någonsin, på en fil à cirka 4mb på min dator. Helt sjukt om man tänker på det..

Anledningen till att jag snöade in på det här från början är att jag tillbringat så mycket tid i armén. Nu flummar han tänker ni, men det är faktiskt helt sant. Jag är nämnligen en av dem som behöll de gröna kläderna på i ett par år efter lumpen, åkte iväg på utlandstjänst och sådär. Lite mer specifikt så körde jag runt i vad gemene man kallar för “en pansarvagn”. Grejen med sånna där pansarvagnar är att man inte kan prata med varandra vanligt för det låter så jävla mycket, alltså har man på sig en hjälm med inbyggda hörlurar och mikrofon. Vagnen har ett kom-system helt enkelt. Till det här systemet kan man med lite kreativitet ansluta en iPod eller något liknande. Tyvärr så är ljudåtergivningen inte helt hundra för i stort sett allt utom att tala OCH 8-bitarsmusik. Dessutom så tillför det en lite surrealistisk känsla när man åker runt på natten och skjuter på folk med sina NV-goggles. Det blir mer TV-spel än verklighet. Tar udden av, så att säga…

För den som tycker om sånt plink-plonk lika mycket som jag och dessutom missade det här när det gick på radio jag så är det ett MÅSTE att lyssna igenom hela syntax error.

http://www.syntaxerror.nu/download.php

Detta är alltså ett radioprogram som sändes som en del av P3 Frank för några år sedan. Varje tisdagkväll kunde man få en sisådär 15 minuter av universums mest oprofessionelle radiopratare Sol och en hel del skön tv-spelsmusik. När jag säger att Sol inte var professionell så menar jag inte att jag tyckte han var dålig. Han var bara inte särskilt… professionell.

Vill man vara lite mer modern så är det ju som så att mycket bra skit finns på spotify nuförtiden. Många mer eller mindre indie-spel lägger upp sina soundtracks. T. ex. så finns Bit.Trip Runner och Scott Pilgrim vs. the World att tillgå. Dom är värda en genomlyssning kan jag säga. (Sen är det ju så att Anamaguchi ligger bakom båda..)

Nu är det dock dags att komma till saken. I ett desperat försök att starta någon sorts respons:

Vilken är den bästa tv-spelslåt som gjorts? Svara i kommentatorsfältet. Svara gärna något annat än Mega Man III för det är för uppenbart.

Black Milk – Album of The Year

Då var den ute, Black Milks Album of The Year. Mycket generöst så kan man lyssna på hela skivan på Black Milks hemsida http://blackmilk.bandcamp.com .  Några av låtarna finns även som fria downloads. Har lyssnat igenom den ett varv och kan väl säga så mycket som att det är mycket välproducerat och snyggt i största allmänhet. Man känner igen stilen från föregående album, men det efter en genomlyssning är det inte någon låt som riktigt fastnat. Ska ge den en eller två chanser till och återkommer därefter med lite mer tankar.

HI·5 July Promo Mix

Man brukar ju säga om Twix att det är allt i blandningen. Jag kan berätta att allt inte inte handlar om att stirra på samma sak en hel kväll, utan att blanda, en del handlar även om att koppla av, koppla ner och göra något helt annat. Jag talar av egen erfarenhet, då jag hela kvällen suttit djup försjunken i tankar kring hur man på effektivaste sätt visar en lista i en Androidlur. Nördigt, ja! Men till detta har jag lyssnat på ett knippe feta diskjockar som blandat och givit, som en frukostbuffé på Scandic City Linköping United — det är bra alltså, och blandat.

Ungefär nu inser jag att inget jag skrivit ovan hänger ihop särdeles bra, det verkar heller inte speciellt relevant, så va fan. Vi klarar väl av detta nu lite raskt.

Via King Megatrip kommer (som vanligt) tipset om DJ Illo, DJ Headspin, Zeeaa, and Cherk — HI·5 July Promo Mix. Det är kanske ingen högoddsare att jag håller Headspins del högst. Men resten är också bra grejjer, go for it!!

Veckans Sampling (v. 36)

Den här veckan ska jag försöka sy ihop veckans sampling lite extra snyggt genom att blanda nya grejer, samplingar och lite nostalgi. Here we go…

Igår när jag satt och lyssnade igenom Martins eminenta tips Mos Dub fastnade jag på låten Travellin’ Underground, vem fan har samplat detta? Min första tanke var att samplingen använts i någon gammal Looptrooplåt men sen kändes det mer som det var Petter. Efter att klickat igenom ett antal tidiga Petterlåtar på spotten insåg jag att både Petter och Looptroop var rätt. Samplingen återfinns i, och här kommer nostalgin, Looptroop & Petter – Top Dogz. Det var toklängesen jag hörde den men jävlar va fet den är! Supreme lägger en av sina bästa verser på svenska och beatet, som jag tror Salla från TLK står bakom, är överfett. “Looptroop alkoholister, Petter på topplistor” klassiskt!  Historien bakom är även den en klassiker som involverar en liten beef mellan några Stockholmsrappar och grabbarna från Västerås. Är någon intresserad kanske vi kan återkomma till denna episod från svensk hiphops barndom i en senare post. Åter till samplingen… Samplingen kommer från Lee “Scratch” Perrys Underground. Nu finns det säkert en salig massa versioner av denna låt men lyssna nedan så får ni en idé av hur det låter.

Mos Dub – Travellin’ Underground
Looptroop feat. Petter – Top Dogz

Lee Scratch Perry & Upsetters – Underground

MOS DUB

MOS DUB — mashups i ljuvlig baktakt

Detta har vi gått igenom förut, men om man skall få med mig på båten så är ett bra tips att kombinera två eller fler stilar och göra nått bra av det. Det är exakt det som Max Tannone, tidigare känd under det självklara namnet Minty Fresh Beats,har gjort. Med sin remixskiva Mos Dub. Det handlar helt enkelt om godbitar från Mos Defs enorma katalog av bra musik mixade med några av reggaevärldens mest skinande juveler. Det hela landar i en fantastisk skiva som i alla fall får mig att vilja rinna iväg som varmt smör i solsken.

Jag var nere och hämtade skivan på stan i förmiddags och sedan dess har jag rivit pull-ups på den, säkert hundra miljoner gånger. Det är verkligen min kopp av te, och som om inte det vore nog så kan jag presentera en länk för er. Max Tannone har varit vänlig nog att blessa oss med hela rasket via mosdub.com. Det verkar även som om den gode Max har producerat en hel del mashups och mixar på sista tiden — dags att ladda spelaren med lite fler mashups från den här New Yorkaren!

DJ Yoda

DJ Yoda

Jag ser till min stora förvåning att vi inte har skrivit ett skvatt om den DJ som har tagit sitt namn från en liten grön figur i en film. Inget konstigt.

Mannen är i alla fall något av ett geni och har en helt sjuk känsla för vad som passar ihop och hur man sätter ihop både feta mixar och mashups.

Duncan Beiny som killen heter egentligen är född i London och började sin bana som DJ på en hiphop- och soulklubb samtidigt som han studerade litteratur på Warwicks universitet. Efter studierna började han släppa ett antal undergroundmixtejp som snabbt blev populära och han blev snart signad till Antidote Records för att göra officiella mixar. Han tog hem DMC DJ of the Year i scratch år 2001, han var en av sex nominerade till bästa UK DJ i the UK Hip-Hop Awards och har ett antal andra tunga nomineringar och priser i bagaget.

Han har även släppt ett eget album The Amazing Adventures Of DJ Yoda med futures av bland andra Biz Makie och Sway.

Med andra ord en galet välrenomerad DJ, med all rätt. Lyssna in hans album och ta en titt på någon av hans många How to Cut & Paste-mixar. Till exempel Country & Western Edition som är helt vansinnigt!

Black Milk – Album Of The Year (preview)

Ett av årets största albumsläpp börjar närma sig. Jag pratar givetvis om Black Milks album med den lätt kaxiga titeln Album of the year. Hans förra album Tronic är ett av mina favoritalbum på senare år, och jag ser honom som en av få nya producenter som håller sig till något som liknar hiphop. Dvs inte den vanliga Timbalandskiten man matas med nuförtiden. Om man är nyfiken på om Album of the year gör skäl för sitt namn kan man lyssna på lite snippets från albumet, håll till godo!  Ja just ja skivan släpps 14e september om någon undrade.

Black Milk – Album of the year (preview)

Den hittills fyndigaste presenten

Jag är inte underbart förtjust i presenter till mina skivor, de brukar mest ligga och skvalpa samt vara ivägen när man vill stoppa tillbaka själva plasten i sitt fodral. Aloe Blacc — I Need a Dollar tolvan som jag fick hem efter en del väntan i veckan är dock ett bra exempel på ett undantag. I helgen trillade denna lilla godbit ur konvolutet. Någon på Stonesthrow har humor.

I Need a Dollar

Veckans sampling (v. 35)

Veckans sampling är tillbaka och det med besked! För att komma på banan igen tar vi en riktigt klassiker. Wu Tang Clans  C.R.E.A.M från deras debutalbum är i mitt tycke en av de allra bästa hiphoplåtarna. Vad man inte ska glömma bort är låten som lägger grunden till hela känslan, The Charmells – As Long As I’ve Got You från 1967. En helt fantastiskt låt i sig själv men som blev till något magisk när RZA loopade upp delar av den, Raekwon och Inspectah Deck spottade varsin vers och Method Man slutligen brölade in en numera klassisk refräng. Cash rules everything around me, CREAM get the money… Som lite bonusinfo kan nämnas att RZA använt As Long As I’ve Got You i ytterligare en låt nämligen GZA – I Gotcha Back från albumet Liquid Swords

The Charmells – As Long As I’ve Got You

Wu-Tang Clan – C.R.E.A.M
Genius/GZA – I Gotcha Back

Veckans Samplings Spotify-playlist

A Year In The Soul Society 08

A.Y.I.T.S.S-08!!

Äntligen får vi mer gottigott från King Megatrip, det är alltså dags för den åttonde installationen av Kungens serie A Year In The Soul Society. Denna gång är det återigen en ganska samlad mix bestående främst av trevlig soul med lite spretiga pinnar elektro och reggae.

Vi bjuds alltså på ett härligt smörgåsbord av musikalisk njutning i sensommaren, the Basbehovet abides:

King Megatrip – A Year in the Soul Society 08 (AUG 2010)

Salut!