A Year In The Soul Society #10

Jazzigt värre från King Megatrip denna månad. Som vanligt levererar den gode Megatrip bra mixar och bra musikval.

På det numera vanliga viset inleds tejpet med en speciell genre och övergår sedan i rap. Typ. Denna gång är det främst funkbetonat i början. Vilket vi naturligtvis gillar stenhårt. Musiken varvas som vanligt av samples från okänd källa där man talar mycket om the Soul Society, trevligt.

Om man ändå skall ha något negativt att säga om det så skulle det väl vara att det börjar kännas en aning slentrian. Det var några av Kungens månatliga tejper som var riktigt vassa i början av sommaren, men nu börjar jag tycka att det kanske har stagnerat lite. Missuppfatta mig inte, det är bra, kanske till och med mycket bra, men nivån är kanske inte där de där guldkornen tidigare i år var.

Hur som helst är det sjukt värt att lyssna in King Megatrip — A Year In The Soul Society #10

När man tror att nått är som det inte är

Det var skivmässa idag i Cupolen i Linköping. Man skulle kunna säga att det enda som Cupolen har gemensamt med Globen är det något sfäriskt klingande namnet. Där finns inga andra likheter. Skivmässan i Linköpings svar på Globen är en ganska plågsam tillställning. Egentligen vet jag inte riktigt varför jag går dit. Men det är nästan som ett måste.

Denna gång hittade jag i alla fall några bra skivor bland den ständigt växande högen av män i skinnväst som är där enkom för de dyraste Iron Maiden-pressarna med den bästa patinan bestående av fingeravtryck av mestadels mellanöl och lössnus. En av de skivor jag lyckades vaska mig fram till var Gimme Hope Jo’anna av Eddy Grant på sjua.

Gimme hope Jo'anna

Det är en sån där låt som har varit med en sen man var knodd, den kom ut på singel 1988 och man förstod ju tillräckligt med engelska några år därefter för att fatta vad refrängen handlar om, nån snubbe som gillar en Johanna som han vill ha hopp av. Jag kan villigt erkänna att jag köpte det med hull och hår. Trevlig låt om nått brustet hjärta tänkte jag. Nej jag var inte jättelillgammal, bara lite.

Men idag när jag la på sjuan på spelaren så märkte jag att jag har haft fel i alla år. Låten handlar rätt och slätt om apartheid. Jo’anna är ett smeknamn på Johannesburg och i texten nämns flera olika referenser och till och med ordet apartheid i klartext. Så fel man kan ha, hursomhelst det ger en hel del extra substans till en låt som har hängt med en sen man bara var en tvärhand hög. Kan vara värt att lyssna extra på texten nästa gång man hör en gammal klassiker.

Eddy Grant – Gimme Hope Jo’anna

R·I·P Gregory Isaacs

En gigant har gått ur tiden, Gregory Isaacs är död.

Det finns otroligt mycket att säga om den här herren. Han ligger bakom många av mina absoluta favoritlåtar i lovers rock genren, för att inte säga hela reggaerasket.

Född 1951 i Kingston, Jamaica, med fyrtiotvå år som aktiv artist så hann han med att producera och skriva en ruggig massa musik.

Cosmic från Looptroop Rockers satte för några år sedan ihop detta tejp för Solid Radio, en ganska bra sammanfattning av Isaacs långa karriär, även om han kom tillbaka till musiken för två år sedan efter att blivit pånyttfödd och drogfri. Vi lär få många anledningar att återkomma till honom.

Edit: Flikar in en liten edit här med min absoluta favoritlåt med The Cool Ruler.
Känn in den tokfeta rytmen i Rumours som perfekt ackompanjerar Gregorys fantastiska stämma. Galet bra! /Johan

Veckan Sampling (v. 42)

Vi håller oss kvar lite vid Fat Joe. Från albumet Jealous One’s Envy hämtar vi låten Respect Mine. Fat Joe  tillsammans med Raekwon the Chef från Wu Tang levererar på micken och den relativt anonyme Joe Fatal bakom produktionen. Riktigt grym låt med en skön sampling från The Electric Prunes – Holy Are You.

Fat Joe feat. Raekwon – Respect Mine

The Electric Prunes – Holy Are You

Fete Joe gillar skor

Köpte på mig Fat Joes två första album igår. Jag har haft lite förutfattade meningar om Joe och inte lyssnat så mycket på honom men de två första skivorna är riktigt bra. Produktionerna från bla Diamond D och Preemo gör ju sen inte saken sämre. Albumen finns tyvärr inte på spotten men kolla gärna in dem på annat sätt. Represent och Jealous One’s Envy heter dom.

Fat Joe han är fet och han gillar det men det är inte bara fett han gillar utan han verkar ha en oerhörd passion för sneakers också. Nu är jag ju inne och tassar på Martins område men det ska nog gå bra. Surfade runt lite igår och hittade några klipp på youtube från ett ESPN-program kallat It’s the shoes. Programmet leds av ingen mindre än legendariske radio DJ:n Bobbito som träffar sneakerssamlare och kollar in deras samlingar. I ett av programmen är han hemma hos Fat Joe som glatt visar upp sina dojor. Redo för lite skoporr? Videos efter hoppet.
Continue reading

Grant Phabao & Djouls — Are molesting Laura (vol 1.)

från december 2004

Detta klassiska mixtejp från december tvåtusen och fyra seglar upp på en räkmacka via ingen mindre än Kingen (som vanligt) är väl värt att kolla in. Även de andra i serien Who Is Molesting Laura håller mycket hög kvalitet.

Just här handlar det naturligtvis om lite äldre don och som gäller och en salig, salig blandning. Daft Punk, Chemical Brothers, Jackie Mitto, Roots Manuva ger en bild av vilket enormt spektra detta mixtejp spänner över. Hela kittet är naturligtvis mycket vackert ihopvävt med ganska snabba och snygga mixar. Nått till helgen kanske?

Greppa det på Paris DJ:s hemsida.

100 miljoner pull ups

Ibland kan det vara intressant att gå tillbaka och reda ut var vissa uttryck man svänger sig med egentligen kommer ifrån. Vi här på basbehovet tenderat att titt som tätt utbrista “100 miljoner pull ups” då en låt är ordentligt bra. För att hitta roten till detta uttryck får vi förflytta oss tillbaka till basbehovets begynnelse. På den tiden lyssnades det galet mycket på reggae och dancehall och för att hålla oss uppdaterade på nya rytmer och annat gött från ön lyssnade vi på Rough Lynx och Blenda Show på Göteborgs studentradio. Programmet hade ett enkelt men jävligt vinnande koncept, några snubbar dricker lite öl, tjötar lite och spelar fet dancehall. Ibland bjöds man även på lite galna anekdoter från diverse utekvällar och dyl, vilket var skoj. Men åter till uttrycket… Vilken låt var det som var så fet att den förtjänade inte mindre än 100 miljoner pull ups? Jo det var General Levy – Time Dread, och man kan ju inte göra annat än att hålla med. Sjukt fett helt enkelt! Vet inte riktigt vad som hände med radioprogrammet, har för mig att det lades ner ungefär samtidigt som Blenda stängde igen.  Hursom big up till folket bakom Rough Lynx och Blenda Show!

It’s Barbie, bitches!

Det har vart ett jävla liv om Nicki Minaj på nätet den senaste tiden. Det har liksom blivit mer och mer hela tiden, och nu finns hon överallt känns det som. Jag kan inte öppna Chrome innan hon är där. Vi på basbehovet kanske skulle haka på innan det blir försent?

Grejen är ju att all denna hype är välförtjänt. Jag ska villigt erkänna att jag fullkomligen älskar hennes flow. Precis som med Lil’ Wayne så är det ganska ojämt, men när hon väl får till det är det helt über. Lyssna in er på texterna ordentligt, det är det värt! Referenser till allt från Star-Trek till Aqua (hon inleder senaste mixtapet med Barbie Girl)  Hon har en helt egen röst och stil som jag gillar som fan. Man har ju råkat ut för kvinnliga rappare förut (Rah Digga:s nya, Classic, är helt sjukt bra f.ö. Jag kanske skriver om den senare), men de har mest försökt vara som de coola grabbarna. Detta är nånting helt annat. ALLT är rosa. Blev visst sjukt flummigt nu.. basbehovet goes genusperspektiv.. Jaja, jag fattar att både Wayne och Drake vill gifta sig med henne. Sen får man ta att det ju är en del jävligt sliskiga produktioner och jobbig R’n’B ibland. Men mest är det bara grymt flow!

Än så länge finns det fyra mixtapes, alla finns att ladda ner på hennes hemsida. Ge det en chans. (Jag pratar med dig Johan. Bara för att det är nytt behöver det inte vara dåligt. DAISY-eran är slut. Acceptera det!) Min favorit är nog Beam me up Scotty, finns en sjukt bra låt med Busta med där. Det andra är bra också, men jag gillar Busta… Sucka Free finns på Spotify till och med så den finns det ju ingen ursäkt alls att lyssna på. Särskilt inte om man som jag gillar Lil Weezy.

Update 2010-12-01

Nu är skivan ute. Den var sådär måste jag väl erkänna, hon levererar inte som hon kan. Lyssna på verson hon har i Monster på nya Kanye-skivan så fattar man potentialen. Synd som fan att hon ska ligga på Young Money…

Det är ju för fan helt sjukt — Två för en: MF Doom!

Alltså det är helt jävla sjukt att vi inte har nämnt detta album ännu på basbehovet.com.

DangerDoom — The Mouse And The Mask

Det onämnda albumet är DangerDoom — The Mouse And the Mask från tvåtusenfem. Det rör sig om helt sjukt sköna serievibbar med bas i teknade serier från Adult Swim, med MF Doom framför micken och Danger Mouse bakom spakarna. Mycket av skivan lutar sig mot den fantastiska serien Aqua Teen Hunger Force som handlar om Shake – som är en milkshake, Fry Loc – en portion pommes frites och Meatwad – som är en klump kött, samt framförallt deras granne Carl. Även andra serier som Perfect Hair och Space Ghost: Coast to Coast hyllas i skivan. Väl värt att lyssna på. Favoritspåret är förmodligen Sofa King.

Något annat sjukt är att jag hittade en hel spelning på Spotify av ovan nämnda MF Doom. Expectoration… Live är en galen resa genom Doomens sköna flow, egna och andras instrumentaler, samt återigen en jävla massa serier. “Expectoration, or spitting, is a common side-effect of speaking Klingon”.

Kan hända kommer det en längre artikel om denna gigant, det finns en hel del intressant att säga om honom nämligen. Stay tuned!

Veckan Sampling (v. 41)

Känns som det är dags för en sampling igen. Ska bjuda på en extra skojig liten jävel den här veckan.
Lyssnade på 7L & Esoterics nya album 1212 idag och döm om min förvåning när introt från en gammal tecknad favoritserie dyker upp. Inspector Gadget kommer ni ihåg den? En tokig snubbe med, som namnet antyder, en sjuhelsikes massa gadgets. Vi snackar en super secret gadget phone inbyggd i handen, kikare i ögonen osv. Helt fantastiskt!  Kan man inte få nog av sån här nostalgi så verkar det finnas en hel del Gadget-avsnitt på youtube men glöm inte spana in samplingen först!

7L & Esoteric – No Shots

Inspector Gadget

Hi·5 Mix August 28 2010

high five

Bakom denna långa radda av förkortningar, månader och siffror döljer sig ännu en mix från herrarna Hedspin, Marvel och Jayceeoh. Tydligen är det så att Hedspin har startat en klubb i Vancouver där han och hans polare i The Eh Team DJs går loss med skivspelarna en gång i månaden. Det ser ut som om ambitionen är att släppa ett mixtejp inför varje tillställning. Tacksamt för oss som inte kan delta i själva kalaset!

Augustimixen bjöd, precis som juliditot, på en fin blandning av det bästa som finns att tillgå. Rekommenderas varmt!

Du hittar tejpet via Eh Teamets blogg, där finns även en videovariant.

Fornever

Sitter här och sänker en kall och lyssnar igenom Fornever. Ny skiva med Murs kanske inte är något som man har legat sömnlös över. Jag har inget emot karln, men han är inget jag lagt märke till sådär särskilt förut. MEN den här gången är det 9th Wonder som proddat, och då blir det till nåt helt annat. En hel del riktigt fina samplingar i det här. Uppdatering kommer när jag lyssnat lite mer. Testa själv vet ja!

Veckans Sampling(ar) (v. 40)

Dags för lite mer samplingar! Denna vecka ligger fokus på Outkast.

Outkast – Ms. Jackson
The Brothers Johnson – Strawberry Letter 23
Den här är väl en av de mer kända men båda låtarna är feta så det blir lite repetition.

Outkast – Two Dope Boysz(In A Cadillac)
The Five Stairsteps – Danger! She’s a Stranger
Nästa är lite svårare. Soulsides skriver lite om den här om man vill läsa mer. När jag lyssnande på den här slogs jag av hur många bra låtar Outkast framställt. Two Dope Boyz är ju tokfet men den hade jag missat känns det som. Får bli att plöja hela diskografien i jakt på fler glömda skatter.

Den här är väl en av de mer kända men båda låtarna är feta så det blir lite repetition.

From The Archive #2

Jag drog ju igång den här “serien” för ett jävla tag sedan men sen From The Archive #1 har det varit pinsamt tyst i denna kategori. Därför tänker jag nu introducera lite finsk progg här på basbehovet.

Tasavallan Presidentti – Tasavallan Presidentti (1971)

Först måste jag säga att jag älskar namnet, jäkla fint tryck i det. Informationen på engelska på wikipedia är sparsam om dessa finnar men det framgår att bandet startades 1969 och har släppt runt tio album. Det hela känns ganska obskyrt eller så luras man bara för att det är finskt, lite oklart där. Musikaliskt är det progressiv rock med jazz influenser och mycket gitarr. Några låtar är riktigt feta eller snarare är det så att vissa instrumentala partier är riktigt nice. Sångaren gör väl ingen jätteinsats känns det som även om det funkar hyfsat i vissa låtar. Helt klart värt att kolla in är det hursom. För allvarligt, när lyssnade du på finsk progg senast?

Leif “Paggan” Pagrotsky

Leif Pagrotsky

Leif “Paggan” Pagrotsky är socialdemokrat, han är ekonom, och hade under regeringen Persson, som vi brukar kalla den, flera ministerposter. Uppvuxen i Göteborg, med uppdrag för riksbanken, finansdepartementet och OECD i bakfickan är hans kanske mest kända insats den han gjorde för säljägarna. Kort och gott en ganska omskriven och omtalad man. Han har haft det bra, och ser även rätt stilig ut. Jag är lite avis på skägget!

Men det man inte vet är att han också har skrivit en raplåt! Eller?

Vasaloppet rocks

Det är titeln på det hittills roligaste spammet vi fått till basbehovet.com. Innehållet är rätt så menlöst. Men det handlar mest om hur jä-ävla gött det är att träna inför den svenska klassikern.

smaka på vasaloppet

Man skulle kunna säga att vi här på basbehovet inte riktigt har den fokusen på saker och ting, eller i alla fall inte alla av oss. Den som läst lite waves förstår vad jag menar. Om man inte haft det privilegiet så kan jag berätta att det mest handlar om viss överkonsumtion av snack och tips kring träning och upptakter till cykellopp, längdskidtävlingar, baddarenmärketträning samt längre promenader i rask takt kring Stockholms mer fashionabla områden, som orsakat denna avsmak. Aldra bäst blir det om man kan gnugga det i ansiktet på alla. Duktigt.

Således: Extra roligt att få ett spam om det också! Tack för det, Vasaloppslover!

Det hela leder oss osökt in på reggae: Jag skramlade runt bland en massa mixtapes i förra veckan. ODL gick igenom ett tejp från Jazzy Jeff och Mike Boogie i somras. Det är från just detta tejp min sökning utgick. Med hjälp av våra vänner spotify hittade jag då en samlingsplatta med bland annat just den låt jag letade efter och en herrans massa annan reggaemashup. Det är gamalt möter nytt i skön mix: Various Artists – Special Deluxe Edition: Old To The New (och vilket smidigt namn på en skiva sen, lätt att komma ihåg!)

Chilla nu med lite reggae för böveln!

De fyra elementen (eller?)

Dags för något annorlunda här på Basbehovet. Läsaren bör vara bekant med min besatthet för kombinationer av olika saker, att jag gillar fet musik och vissa har kanske gissat att gympadojor ligger mig lika varmt om hjärtat som de ligger runt mina fötter. Men lägg till en fjäderlätt bil med 650 hästkrafter och en sjuk man som var med och skapade DC-shoes. Stoppa i en lagom stor bunke och blanda med musik från the Cool Kids. Vad får vi? Gymkhana Announcement! Se videosarna efter hoppet nedan!

Ken Block - Ford Fiesta

Värt att notera är också att bilen är byggd av svenska Olsbergs, kul att vi inte bara har IKEA och synd, samt att gymkhana är den sport där det gäller att ta en sjukt hottad bil runt på en mer eller mindre öppen yta på ett så fränt sätt som möjligt. Inte helt oväntat kommer det från –  ja ni gissade rätt – Japan. Ken Block är rallyförare till vardags och tävlar för Ford i högsta serien WRC.

Continue reading