Men god jul då..

Detta liknar ingenting, men för er som är trötta på jinglebellsrock och annat skräp.

Vår vän DJ Oscar har svängt ihop ett mixtejp med en ganska annorlunda samling jazziga jullåtar. Allt ifrån Spike Jones & his City Slickers till Billie Holiday bjuds vi på då vi lutar öronen mot DJ Oscar’s — Oldtime Songs for Christmas. Helt okej skit, och lite nygammalt i julmusikssvadan!

Blandade rekommendationer

Tänkte delge lite av den musik jag lyssnat på under senaste veckorna. Det blir en salig blandning av gammalt och nytt men nån form av tema kan urskiljas om man tittar noga.

Vi börjar med en ny skiva. Damu The Fudgemunk som jag skrivit en del om förut och han är en producent vars stil jag gillar skarpt. Igår fick jag äntligen tag på vinylreleasen av hans senaste album Supply For Demand. Klassisk samplingsbaserad mestadels instrumental hiphop. Inga överraskningar men hög kvalitet rakt igenom får omdömet bli.
Lyssna på albumet via Spotify: Damu The Fudgemunk – Supply For Demand

Jag hann även med att inhandla två andra skivor denna vecka. Först ut Bobby Caldwells debut  What You Won’t Do For Love från 1978. Soul med jazzinfluenser eller tvärt om det är lite oklart men skivan innehåller en fantastisk låt i titelspåret. Flera låtar har samplats flitigt så Bobby kanske dyker upp i veckans sampling igen framöver. Näst på tur är David Axelrods Song Of Innocence från 1968 även detta är ett debutalbum. Riktigt nice jazzig skiva som också samplats en hel del.
Spotify tillhandahåller: Bobby Caldwell – What You Won’t Do For Love
David Axelrod – Song Of Innocence

I övrigt har jag snöat in på lite japanska producenter. Det hela började med att jag sökte på Nujabes på spotify, jag hittade inget av honom men väl en massa hyllningslåtar till hans ära. Följde efter spåren av artister och hittade en massa bra grejer. Det mesta är väldigt lugna beats med mycket pianoslingor. Helt i Nujabes anda. Kolla in och se om ni också gillar det!
Spotify återigen: Various Artists – Tribute To Jun
DJ Ezasscul
Navid B
Taku

Detta börjar bli ett långt inlägg men vill ändå avsluta med lite svenskt som på nått sätt länkar samman lite med det japanska ovan. Supersci från Sundsvall har hängt med inom svensk hiphop i över tio år nu och hunnit med att släppa en hel del bra prylar. Deras senaster skiva Timelines bjuder på riktigt fina beats på nått sätt lite i samma anda som japanerna ovan. Över lag en bra skiva,  någon enstaka låt som inte riktigt passar in men annars en fin helhet. Jag själv har nästan helt tappat kollen på svensk hiphop och då är det extra kul att se att det fortfarande görs bra grejer.
Sista spotify-länken för idag: Supersci – Timelines

Going Pekka Heino all up in this motherfucker

Jag är sjuk och sitter hemma och tycker synd om mig själv, så jag tänkte att jag skulle droppa lite intressant kuriosa på er. Det här kommer att bli ett ganska långt och förmodligen rörigt inlägg men om ni bara ha lite tålamod så kommer ni se att jag får ihop det jävligt snyggt på slutet. Det är nämligen så att jag kom på att det fanns en röd tråd i mycket av det jag har gjort medan jag väntat på att bli frisk de senaste dagarna. Får se om ni lyckas klura ut det innan jag avslöjar den chockerande sanningen…

Continue reading

Nu jäklar i havet

Helgen har varit bra, på många sätt. Nu har jag lite goa tips:

Steget Vidare & Peters Tattoo, vilken kom först?

Först ut, ett mixtejp av Rewind (Eric Hörstedt) och George Kaplan (Hannes Sigrell) som tillsammans utgör Trainspotters och kommer från Umeå. Jag hade det stora nöjet att höra låten Take A Hit på P3 Hiphop i tisdags, för övrigt sjukt värt att kolla in. Jag kollade upp låten och gav mig i kast med The Grip Tape. Gör det du också.

Sen har jag fått tipset av Maccan att kolla in Van Morrisson. Denne irländare har sedan mitten av sextiotalet bjudit oss på fin musik som sträcker sig över en mängd genrer. Svängigt satan. Prova till exempel på Best of Am Radio Gold eller The 1967 New York Sessions. Lyssna särskilt efter låten T.B. Sheets, som Ghost Face använt i Greedy B*tches. Det finns även en del annat gott från sampleshyllan bland Van Morrissons hits.

Slutligen var Markoolio med på Robins, det finns en rolig enkät om vad pensionärer tycker om hans musik. Kolla in Robins från i lördags och spola fram till 16:20.

Wrappers’ Deluxe

Någon sade, ganska insiktsfullt, att en julskiva är något som varenda medelmåtta till artist har gjort ungefär tre stycken för många av. Det finns en hel del skit att bära ut till bålet om man säger så. Nu kommer vi in i (frågan är om vi inte redan är så djupt insnöade i skiten att endast den översta stjärnan på struten sticker upp över ytan) den där perioden när man blir helt dränkt i en lavin av julmusik. Det kan man ju tycka vad man vill om, men det kanske inte kommer som en stor överraskning att jag inte har jättemycket till övers för julmusik. Klart att man har några favoriter och lite skönsång kan man ta.

mr sweet and toothless

Stoppar man all denna bjällerklang i en ganska stor kastrull och kokar sörjan ymnigt i ett par dygn kan man kanske skumma av det godaste från toppen, det är ungefär det som Mr Sweet And Toothless har gjort i sitt mixtejp som han litta fyndigt kallar för Wrappers Deluxe. En kärleksfull vinkning till Rappers Delight får man anta. Det är i alla fall en härlig blandning av rap, reggae, soul, funk, dubstep, elektro och så vidare. Inte minst ett antal rätt sköna mashups. Mycket bra!

Kolla in Wrappers Delight via BMBX!

King Megatrip – A Year In The Soul Society #11

Han är snart i mål den gode Megatrip! Den elfte mixen i Soul Society-serien är ute och det är bra grejer, som vanligt typ. Jag tycker ändå det har tagit sig lite extra i de senaste mixarna, det känns som det är lite mer tanke bakom låtvalen nu än det var under sommarens mixar. Missa inte the vinylcologist – bouncin’ off the walls mot slutet av mixen, riktigt fina grejer.

Download & tracklist via bmbx.org:

http://www.bmbx.org/2010/11/a-year-in-the-soul-society-11-3/

Kanye West – My Beautiful Dark Twisted Fantasy

Sådär ja då var den uppe på spotten, Kanyes nya album alltså. Även om jag tidigare basunerade ut det som årets största albumsläpp så ska jag erkänna att mina egna förväntningar inte var jättehöga. Kanyes hybris har ju en tendens att gå lite över styr titt som tätt. De som sett filmen han grejade ihop innan skivsläppet håller förmodligen med mig, vad fan var det egentligen? Hur som helst så är jag positivt överraskad av My Beautiful Dark Twisted Fantasy. Kanyes storhet ligger som bekant i produktionerna och det här är snuskigt snyggt producerat. Soundet känns fräscht och det hålls ihop genom hela skivan. Det var ju en hel del snack om att skivan skulle innehålla låtar producerade av bla Pete Rock och DJ Premier och detta gav ju förväntningar om ett mer klassiskt hiphop-sound. Men det soundet lyser med sin frånvaro och det var nog helt rätt att dessa låtar inte kom med på skivan, de hade helt enkelt inte passat in.

Vad det gäller gästartister så är det är en hel jävla hög av namnkunniga lirare med, bla Jay Z, Rick Ross och RZA. Det funkar ok men det blir lite spretigt när alla ska vara med och i ärlighetens namn vill väl Kanye mest höras själv? Med på gästlistan är även John Legend som samlat mycket credd på sista tiden iom samarbetet med The Roots. Han fortsätter leverera och gör låten Blame Game till en av skivans bästa. Förr jobbade Kanye en hel del med smurfsång (Through the wire etc) och man hittar lite sånt även här på låten Devil In A New Dress.

Ska man summera lite så är det ett ganska bra album där fokus ligger på produktionerna. En av skivans höjdpunkter är gitarrerna i låten Gorgeous. Sjukt fett! Sen gillar jag även So Appalled som är lite mer klassisk hiphop. RZA:s vers där är dock patetiskt dålig.  Annars är det helheten hos skivan som är imponerande, att köra på ett ganska nytt sound men ändå kunna länka ihop det.

Bästa låtar: Gorgeous feat. Kid Kudi & Raekwon, Blame Game feat. John Legend
Sämsta låt: Monster feat. en jävla massa folk

Spotify: My Beautiful Dark Twitsted Fantasy