Mer Diamond D

Känner mig tvungen att hänga på lite på Martins tips i förra posten eftersom jag under en längre tid tänkt skriva några rader om denna fantastiska producent/rappare. Eller ja, egentligen hade jag tänkt skriva lite om hela klicken runt D.I.T.C. men nu betar vi helt enkelt av dem en efter en. Om man vill ha en bra introduktion till Diamond D och hans alster så kom det en otrolig mix för ett tag sedan. Den har varit uppe på de flesta bloggar men någon kanske missat den. Bakom den står DJ Hedspin som har för vana att blessa med feta prylar. I mixen blandas det även in lite samplingar som Diamond D använt vilket gör den än mer intressant. Som nämnts tidigare så finns det en del material på spotten, tyvärr så finns inte han kanske bästa album, Stunts, Blunts and Hip Hop, där men om ni stöter på den någonstans så är det definitivt ett hett tips.

DJ Hedspin – Diamond D: Songs Samples & Snippets via diggersunion.com

Diamond D – Sally got a one track mind, klassiker från Stunts, Blunts & Hip Hop (dåligt ljud)

Diamond D och Alfapet

Eftersom jag pendlar till jobbet numera, en ganska ansenlig sträcka dessutom, så har jag inte så mycket tid till att producera innehåll här på basbehovet. Naturligtvis har jag en hel del ågren över det. Men snart släpper det.

Istället spenderar jag min tid med att spela distansalfapet (Wordfeud) med några vänner och lyssnar på galna mängder av P3 Hiphop. Trots att avsnitten är från det glada 2008 så upptäcker (eller återupptäcker) jag en massa bra musik.

Senast i raden av nyupptäckter är en herre som många anser vara en av tidernas bästa producenter som också rappar. Diamond D har en fantastisk diskografi i bagaget, backas ofta om Fete Joe, och det gillar vi.

Till min stora förtjusning ligger dessutom mycket av hans grejer på Spotify. Kolla in Diamond D, med albumnamn som The Huge Hefner Chronicles är det svårt att misslyckas!

Tills nästa vecka sär vi: Peace!

Jason i Gabba Gabba igen

Två saker som rör vår vän Timbuktu skall vi avhandla denna fredag.

Timbuktu som synthare

Igår satt jag på kammaren och kollade på Gabba Gabba som är (enligt mig) det bästa som hänt barn-tv sedan Björne och Monika gjorde papper för tio-femton år sedan. Jason var tillbaka igen och man fick höra fortsättningen på vad som hände efter att rockbandet Jason upplösts. Missa inte möjligheten att se Jason som synthare, att de har hittat på ännu ett minst sagt innovativt namn på bandet.

Det andra gäller herr Diakités egen show på Sveriges Radio P3, Jasons Spellista. Jag har väl aldrig direkt trott att det kunde bli dåligt, men jag hade mina aningar om att jag skulle tycka att det var “mindre bra”, för att återigen få in CB:s numera klassiska citat. Men det är rätt bra, fin musik och jäkligt gott snack från Jason och hans gäster. Lite som Jasons Värld som gick i somras. Mitt tips, och jag vet att ni andra är med mig, är att lyssna på P3 senare idag — nämligen klockan 13.02. Eller kolla in gamla avsnitt av Jasons Spellista här.

Den där om när jag lyssnade på P3 Hiphop

På tåget från Malmö häromdagen satt jag och lyssnade på några avsnitt av P3 Hiphop. Det var från 2008, och Devin The Dude hade just släppt sitt nya album, Landing Gear. Jason och Arne 3000 flippade rätt rejält på karlns tidigare grejer, och beklagade sig lite över kvaliteten på det nya. Hursomhelst så tänkte jag att det kanske var läge att kolla upp den här killen. Det man vet när P3 Hiphop är i farten är att de oftast vet vad de snackar om. Speciellt om frekvensanalysatorn ger extra högt utfall på ordet fett i herrarnas konversation.

Devin the Dude

Det jag upptäckte var att Devin the Dude är jävligt soft. Jag vet att Flx har uppat den här mannen länge, och jag får erkänna mig skyldig till att inte gett honom den chans han så dyrt förtjänar. Devin Copeland, som han heter, föddes i St. Petersburg i Florida men är uppvuxen i Houston, Texas. Det handlade om rätt mycket av det klibbigaste när Devin växte upp och det har visat sig bli ett av favoritämnena i hans musik.

Eftersom Ødlan omedvetet citerade Carl Bildt precis, så måste jag använda den här också, Devin the Dude har verkligen gjort en del som är “mindre bra”, men det spelar ingen roll — det finns rätt mycket fett också. Jämförelsen som Jason gjorde med Snoop Dogg är rätt träffande. De jobbar lite med samma vibb. Lite så där laidback.

Även om det kanske inte är det bästa karln gjort tycker jag definitivt att Devin The Dude – Landing Gear är värt att kolla in, särskilt Can’t Make It Home som jag gillar skarpt.

R.I.P Nate Dogg

Nate Dogg, en av de gamla rävarna från den västra kusten har gått bort. Nu ska jag erkänna att jag inte lyssnat speciellt mycket på mannen ifråga men han hade ju en förmåga att dyka upp lite här och där och blessa låtar med feta hookar. Nate Dogg är ju som sin polare Snoop starkt förknippad med west coast soundet, det hindrade dock inte honom för att samarbeta med alla möjliga artister för att citera refrängen från Oh No “Look at who they let in the back door. From Long Beach to. Brooklyn they know. We rock from the East to West coast”. Nedan följer fem favoriter (som jag kommer på nu) med Mr. Dogg:

  1. Pharoahe Monch, Mos Def , Nate Dogg – Oh No,  vad kan man säga fetaste hooken och två riktigt fina verser från Pharoahe och Mos.
  2. Snoop Dogg feat. Nate Dogg, Warren G, Korupt – Ain’t No Fun (If The Homies Can’t Have None), klassiker från snoops första.
  3. Warren G feat. Nate Dogg  – Regulate, klassiker med ett riktigt fint beat.
  4. Eminem feat. Nate Dogg – Shake That, tramsig låt men Nate levererar basröst av rang. Sinnessjukt ibland hur han kunde lyfta mediokra låtar till galna hits med sina refränger.
  5. Ludacris feat. Nate Dogg –  Area Codes, ytterliggare en tramsig låt som blir fet tack vara refrängen

På temat blanneband: Dread The Thought

Halva äventyret med att sätta ihop ett mixtejp är naturligtvis att hitta på en bra titel, och i och med ID3-taggarnas intåg även att välja en ball bild att ha som omslag till sitt mästerverk.

Dangerscouse, som vi tidigare nämnt, har fixat båda jobben på ett mycket tillfredsställande sätt till sitt tejp Dread The Thought. Titeln är naturligtvis en liten ordlek och omslagsbilden föreställer en herre med jordens dreadfrilla. Det är som en fontän av dreadlocks. Med andra ord är det en perfekt kombination.

Hur som är den musikaliska upplevelsen inte att förakta, snarare tvärt om. Dangerscouse väljer bra bitar och mixar snyggt som vanligt. Lite mer rootsigt än Dreadnought som det tipsades om för några dagar sedan.

Ehuru det inte var länge sedan jag tipsade av en annan av Dangerscouses mixar vill jag att du kollar in Dread The Thought via thisistomorrow.

Konspirationen del 1

They got AIDS controlling the globe!

Ok.. Jag gillar konspirationer och sådär, så jag tänkte dra ihop några av mina favvisar. Hiphopen har ju en hel del sköna teorier att fundera över. Non Phixion t. ex. är väl nåt som de flesta jag känner direkt associerar till just nu kan jag gissa.  Anledningen till att jag kom på tanken att skriva från början var det här ljudklippet som jag råkade lyssna in mig på lite för mycket:

I’m just wondering what the heck is in our water supply
What the heck is in our oxygen supply
that creates a rainbow effect in the sprinklers?
What is oozing out of our ground
that allows this type of effect to happen?
It’s not just around our sun and our moon any more
Everywhere we look, the visible spectrum, is rainbows
This can not be natural
We as a nation have got to ask ourselves
what the hell is going on?
What is oozing out of our ground?

Detta är alltså ur låten Tater Tot av Talib Kweli, och någon undrar dårå hur det kan komma sig att man ser regnbågar när sprinklers sprutar vatten. Måste vara nåt hemskt som ligger bakom detta!

Jag blir lite obekväm… Man tycker ju att det ingår i en väldigt grundläggande allmänbildning att fatta hur det funkar med solljus och vatten och sådär. Finns det folk som på allvar tror att det är satan som ligger bakom? Behövs det inte mer?

Så, för att summera:
Regeringen(den hemliga)/utomjordingar/satan ligger bakom regnbågseffekter = dålig konspirationsteori. “I ain’t afraid of aliens neither” för att citera the late great ODB, någon som kommer att återkomma ofta i den här serien..

Nästa vecka ska vi ta och gå in på lite tyngre grejer. They got AIDS controlling the globe…

På temat reggaemixtape: Dreadnought

Dreadnought!

Skicka in slagskeppen! Vi brukar ju tjata om att vi inte skriver så mycket om reggae nuförtiden. Egentligen kanske vi inte gjort det någonsin? Men hur som helst har Dangerscouse, som vi tidigare nämnt i anslutning till ett funkigt mixtape han knypplat ihop, släppt jordens reggaetejp. Mycket stilen påminner en del om ovan nämnda Ghetto Funk, när det kommer till mixning och produktion.

Precis som sist har Liverpoolaren valt några riktigt fina bitar att ha med i sin kompilation. Man vet mer eller mindre med säkerhet att det blir bra när man tar med Altea & Donnas låt Uptown Top Rankin. Instant satisfaction!

Kolla in Dangerscouse — Dreadnought via bmbx.org.

Continue reading