När historiens ljumma vind smeker min kind

Veckan som gått har varit en intensiv sådan. Mycket har hänt, det mesta har passerat förbi och jag har obrydd kunnat ägna mig åt nästa händelse. Men en av de mer ovidkommande sakerna jag gjorde var också en av de jag mest kommer ihåg, det hela började när jag styrde skutan mot mixmolnet och gick på grund totalt över ett ungefär två timmar långt radioprogram producerat och uppstyrt av den legendariske BBC-profilen Gilles Peterson.

I just detta program intervjuade han en annan gammal profil inom reggaevärlden, David Rodigan, om sina strapatser och om musiken som han spelat genom åren. Inte minst om hans tid på Jamaica och när han hängde med de stora grabbarna, så som Bob Marley själv.

En massa bra musik ur en uppsjö av genrer blandas med gott snack från två av den brittiska radions absoluta storheter.

Missa inte:
Gilles Peterson Worldwide Vol.4 No.11 // David Rodigan

Veckans sampling #33

It Was Written kan ha varit den första låt jag hörde med Damian Marley, långt innan Welcome to Jamrock och samarbetet med NAS. Tror jag tankade hem den via napster eller Kaazaa eller va fan det var som gällde på den tiden. Många pull-ups har det i alla fall blivit genom åren. Samplingen kommer från herrarna i Los Angeles Negros. Även den hittade jag för en salig massa år sedan när jag jagade en Beastie Boys sampling. Checka nedan!

Låt: Stephen Marley, Damian Marley, Capleteon, Drag-On – It Was Written
Sampling: Los Angeles Negros – No Morirá Jamás

Låt: Beastie Boys – The Move
Sampling: Los Angeles Negros – El Rey Y Yo


Rullbräda och musik

I helgen var det Malmö Ultra Bowl III här i staden. En deltävling i världscupen i bowlåkning. Jag och min bror var där och kollade på världseliten som gjorde upp om segern i en skatepark som till och med de gästande amerikanarna verkade gilla rätt bra. Jag har länge fascinerats av hur oräddoch fruktansvärt skillad man måste vara för att våga göra det som dessa damer och herrar gör varje dag. Sjukt!

Malmö Ultrabowl III

DJ NAjs vände plattor som fick mig att minnas en gammal sanning som jag ofta faller tillbaka till: Skateare har, som grupp, sjukt bra musiksmak. Det vackra ligger i blandningen — reggae, soul och funk möter rock, hiphop och punk. När jag satt där på läktaren med min kamera i handen och var lika imponerad av åkarnas talang som jag var uppslukad av de många, många bra låtarna.

Inte helt osökt kom jag då att tänka på en video jag såg med Mayer Hawthorne, som våra trogna läsare känner igen som den välklädde killen i det soliga Californien med den sammetslena rösten.

Continue reading

When Fish Ride Bicycles

Nu är den äntligen här!

För dom av er som sovit på detta så är det en duo från chicago som orsakat en sjuk mängd hype de senaste åren. Mixtapes, videor, en grym EP och nu till slut en skiva. Musiken får tala för sig självt. Se till att vrida upp basen bara.

 

En förnimmelse av Majoren

Någon sa en gång att man kan ta vad som helst och kombinera det med Mayer Hawthorne och så får man ut något som är ballt. Eller nått sånt var det i alla fall. Det hela är förstås inte långt ifrån sanningen. Hela min sommar har hur som helst präglats, eller i alla fall fått mycket av sin lyster från Maybe So Maybe No och den video som följer med låten.

Häromdagen hittade jag, efter tips från Ödlan, även denna lilla goding på lite samma tema, skateboard, sol och en stad i Kalifornien: I Left My Heart in San Francisco

I samband med att jag googlade runt lite häromkvällen så snubblade jag över en EP som herren Hawthorne har gjort. Det handlar om ett antal tolkningar av andra låtar. Särskilt intresserad blev jag när jag såg att han gjort en tolkning av Cromeos sköna låt Don’t Turn The Lights On.

Impressions

Hur som haver, jag kan inget annat göra än att rekommendera att ni pekar webläsaren mot Stones Throws sida ägnad åt EP:n Impressions och tankar ner cirka tjugo minuter av skönsång signerad Mayer Hawthorne. Därefter kan jag tipsa om ett par snyggt skurna chinos i grått, vit skjorta och en smal slips!

Label: Daptone Records

Tänkte snacka labels, ett fenomen som försvunnit lite i dessa digitaliserade tider. När man är ute och letar skivor blir etiketten desto viktigare. Det fina med att lära sig några bra labels är givetvis att chansen att hitta nya prylar man gillar ökar drastiskt, follow the label helt enkel.

På senaste tiden har jag snöat in hårt på musik från en liten label från Brooklyn NY, Daptone Records. Det hela började med att jag hörde en podcast på soul-sides.com där Tom Brenneck, en av musikerna knutna till Daptone, intervjuades. Det snackades bla om Menahan Street band och Charles Bradley. När det sen visade sig att det mest som släppts under Daptone Records finns på spotify började insöandet på allvar.  Musikaliskt är det mest funk och soul, extremt skickliga musiker och några av de coolaste rösterna i gamet. Nedan listar jag några favoriter so far, jag har inte lyssnat igenom allt än eftersom jag hela tiden fastnar på dessa fantastiska album.

Charles Bradley – No Time For Dreaming
Mannen som med en fantastisk röst fått ett litet genombrott nu när han passerat 60-årsstrecket. Lyssna särskilt på The World (Is Going Up In Flames) och Heartaches and Pain.

Menahan Street Band – Make The Road By Walking
Riktigt bra funk, mer behöver inte sägas om detta.

Daptone Gold
En samlingsskiva med artister från labeln. Kan vara en bra början för att se lite vad det handlar om. Missa inte Sharon Jones & The Dap-Kings – How Long Do I Have To Wait For You? som jag inte tvekar att kalla ett mästerverk.

Fråga kolon

Hur fan har jag missat att en av mina husgudar, Large Professor, har producerat ett nytt album? Det blir ju allt som oftast fett när professorn står bakom spakarna, så även denna gång tillsammans med Neek The Exotic. Denne Neek var tydligen med redan på Main Source Fakin’ the Funk i början av 90-talet men har sedan dess haft lite problem med lagens långa arm osv. Nu är han iaf tillbaka och det låter riktigt bra.

Checka albumet via spotten: Neek The Exotic/Large Professor – Still On The Hustle

Spana även in videon till Guess Who nedan. Den gamla klassikern Vem där?  möter hiphop, vem kunde tro det?