vi ligger lågt — i frekvens…
Hör upp alla jazzpjattar! Om ni någonsin undrat hur det skulle låta om man blandade 
Wu Tang Clan och jazz så har ni svaret i denna mix. Stundtals blir det lite rörigt men för det mesta är det fett. Bra urval av verser från medlemmarna i klanen. Jag hade tex glömt bort U-Gods rader från Da Mystery of Chessboxing “Raw I’m gonna give it to you, with no trivia. Raw like cocaine straight from Bolivia”, fantastiskt!
Tanka ner hela klabbet via fleemarketfunk.com: Shaolin Jazz
Ja, jag citerar Biskop Hans Brasks berömda lapp i rubriken. Bildat värre! Jag känner mig i alla fall tvungen att skriva några rader om Looptroops nya album. Jag försöker att inte glömma bort att det faktiskt ändå var truppen som fick in mig ordentligt på hiphop-spåret någon gång för runt 10 år sedan. När jag nu lyssnar deras nya album 
Professional Dreamers så är det mycket som hänt. Min hiphop-smak har flytt Sverige och Looptroop för många år sedan och Looptroop själva står och stampar lite känns det som. Beatsen är snyggt producerade av Embee, kanske lite väl syntiga för min mer traditionella smak. Embee har ju rört sig mer mot pop på senare år och det lyser igenom i vissa låtar men det funkar hyfsat bra. En trevlig grej är att Cosmic är tillbaka på micken och att han behövs är väl ingen som ifrågasätter efter förra skivan Good Things. Texterna levereras klanderfritt men där det brister är refrängerna, gruppens sångnummer känns inte helgjutna. Bäst blir det således när de lämnar över hooken till någon annan. Som när Chords gör ett gästspel på låten Magic som blir skivans klart bästa spår. I övrigt är det inte många låtar som fastnar efter ett par genomlyssningar. Jag vill ändå tro att Looptroop är på rätt väg då skivan känns betydligt bättre än sin föregångare.
Bästa låtar: Magic, Darkness
Lyssna via spotify: Looptroop – Proffessional Dreamers
En lite annan syn på det hela: dn.se
Fick se att Atmosphere släpper ett nytt album nästa vecka. Duon brukar allt som oftast leverera bra grejer så det blir 
definitivt att kolla in. Skivan heter The Family Sign och man hittar tracklist och nån enstaka preview via hiphopisread.com.
Tills skivan finns på spotten eller dyl. så kan det vara på sin plats att lyssna in sig lite på gruppens tidigare material. Kika gärna på denna post från i höstas för lite tips.
Känner mig tvungen att hänga på lite på Martins tips i förra posten eftersom jag under en längre tid tänkt skriva några rader om denna fantastiska producent/rappare. Eller ja, egentligen 
hade jag tänkt skriva lite om hela klicken runt D.I.T.C. men nu betar vi helt enkelt av dem en efter en. Om man vill ha en bra introduktion till Diamond D och hans alster så kom det en otrolig mix för ett tag sedan. Den har varit uppe på de flesta bloggar men någon kanske missat den. Bakom den står DJ Hedspin som har för vana att blessa med feta prylar. I mixen blandas det även in lite samplingar som Diamond D använt vilket gör den än mer intressant. Som nämnts tidigare så finns det en del material på spotten, tyvärr så finns inte han kanske bästa album, Stunts, Blunts and Hip Hop, där men om ni stöter på den någonstans så är det definitivt ett hett tips.
DJ Hedspin – Diamond D: Songs Samples & Snippets via diggersunion.com
Diamond D – Sally got a one track mind, klassiker från Stunts, Blunts & Hip Hop (dåligt ljud)
Eftersom jag pendlar till jobbet numera, en ganska ansenlig sträcka dessutom, så har jag inte så mycket tid till att producera innehåll här på basbehovet. Naturligtvis har jag en hel del ågren över det. Men snart släpper det.
Istället spenderar jag min tid med att spela distansalfapet (Wordfeud) med några vänner och lyssnar på galna mängder av P3 Hiphop. Trots att avsnitten är från det glada 2008 så upptäcker (eller återupptäcker) jag en massa bra musik.
Senast i raden av nyupptäckter är en herre som många anser vara en av tidernas bästa producenter som också rappar. Diamond D har en fantastisk diskografi i bagaget, backas ofta om Fete Joe, och det gillar vi.
Till min stora förtjusning ligger dessutom mycket av hans grejer på Spotify. Kolla in Diamond D, med albumnamn som The Huge Hefner Chronicles är det svårt att misslyckas!
Tills nästa vecka sär vi: Peace!
På tåget från Malmö häromdagen satt jag och lyssnade på några avsnitt av P3 Hiphop. Det var från 2008, och Devin The Dude hade just släppt sitt nya album, Landing Gear. Jason och Arne 3000 flippade rätt rejält på karlns tidigare grejer, och beklagade sig lite över kvaliteten på det nya. Hursomhelst så tänkte jag att det kanske var läge att kolla upp den här killen. Det man vet när P3 Hiphop är i farten är att de oftast vet vad de snackar om. Speciellt om frekvensanalysatorn ger extra högt utfall på ordet fett i herrarnas konversation.
Devin the Dude
Det jag upptäckte var att Devin the Dude är jävligt soft. Jag vet att Flx har uppat den här mannen länge, och jag får erkänna mig skyldig till att inte gett honom den chans han så dyrt förtjänar. Devin Copeland, som han heter, föddes i St. Petersburg i Florida men är uppvuxen i Houston, Texas. Det handlade om rätt mycket av det klibbigaste när Devin växte upp och det har visat sig bli ett av favoritämnena i hans musik.
Eftersom Ødlan omedvetet citerade Carl Bildt precis, så måste jag använda den här också, Devin the Dude har verkligen gjort en del som är “mindre bra”, men det spelar ingen roll — det finns rätt mycket fett också. Jämförelsen som Jason gjorde med Snoop Dogg är rätt träffande. De jobbar lite med samma vibb. Lite så där laidback.
Även om det kanske inte är det bästa karln gjort tycker jag definitivt att Devin The Dude – Landing Gear är värt att kolla in, särskilt Can’t Make It Home som jag gillar skarpt.
Nate Dogg, en av de gamla rävarna från den västra kusten har gått bort. Nu ska jag erkänna att jag inte lyssnat speciellt 
mycket på mannen ifråga men han hade ju en förmåga att dyka upp lite här och där och blessa låtar med feta hookar. Nate Dogg är ju som sin polare Snoop starkt förknippad med west coast soundet, det hindrade dock inte honom för att samarbeta med alla möjliga artister för att citera refrängen från Oh No “Look at who they let in the back door. From Long Beach to. Brooklyn they know. We rock from the East to West coast”. Nedan följer fem favoriter (som jag kommer på nu) med Mr. Dogg:
I söndags gick jag en hvildt lång promenad i skogarna utanför stan. Solen sken och jag njöt av ensamheten och väl upptrampade längdskidspår. På sina ställen stannade jag även till och lyssnade på tystnaden. Men oftast var det en samling bandade (läs: inspelade på datorn, sparade till min telefon) gamla P3 Hiphop. Det hela var ganska njutbart. Rätt var det var så dök Öris och Sebbe upp i mina lurar, de var på besök i studio trettiosex och de fyra malmöiterna snöade rejält på olika delar av varandras karriärer.
Skåne — Alltid Öppet
Bland annat berättade de om ett projekt de hade på gång som de kort och gott kallade Skåne. Det rörde sig om ett gratisalbum som skulle komma ut inom några veckor. Då detta var ett program från 2008 såg jag genast min chans att scora lite gratis musik, det gör ju inte heller ont att Öris har en rätt skön röst och ett bra flow.
Mycket riktigt hittade jag albumet Alltid Öppet på Woah. Alltså ett helt fint album av Skåne, som består av Öris, Sebbe, Marke och Profet. Med många sköna futurings också såsom Orgen, Niklas och Bobbo naturligtvis. Producerat och presenterat av Large Money-stallet. Som om inte det vore nog så ramas hela kittet in av Ernst Hugo Järegård som lägger ett snyggt intro.
Jag må säga att det är olyckligt att jag inte hört detta innan, men det är sannerligen bra att jag upptäckt det nu. Gör det du också, kolla in Skåne — Alltid Öppet via Woah. Nedladdningslänken finns där än!
I väntan på inlägg med lite mer substans från min sida kan kör vi ett litet mixtape-tips.
Fashawn är en gamml favorit här på behovet och han droppar då och då riktigt fina mixtapes, kolla tex in detta. Det senaste i raden heter Higher Learnings 2 och är klart värt att lyssna igenom. Ger även en sk tumme upp för omslaget!
Plocka hem det via diggersunion.com: http://thediggersunion.com/mixtape/mixtape-fashawn-higher-learning-2/
Det känns som det är på tiden att vi pratar lite om Dungeon Family, denna löst sammansatta klick av rappare och 
producenter från Atlanta. De mest kända är naturligtvis Andre 3000 och Big Boi från Outkast samt Cee-Lo Green från Goodie Mob och kanske mer kända Gnarls Barkley. De andra lirarna har iaf jag sämre koll på. Big Gipp och Killer Mike har man kanske hört talas om men vem är tex Witchdoctor? En sökning på honom ger två albumträffar på spotify och en snabblyssning avslöjar att det låter skapligt men inga direkta häxkrafter vad jag kunde höra. Spotify är dock sjukt smidigt det måste man medge.
Anledningen att Dungeon Family kommer på tal just nu är att jag hittade ett trevligt mixtape 
kallat F.I.L.A The History of The Dungeon Family. Lite lurigt mixad stundtals men mycket bra om känner att man vill bekanta sig lite mer med denna brokiga skara. Mig veterligen har det bara släppts en skiva med hela Dungeon Family samlad, Even In Darkness från 2001, som har några riktigt fina spår. Den finns på spotten den också så kolla in den där, missa inte låtarna Trans DF Express och Crooked Booty.
DJ Mars, DJ Bobby Black & DJ Stefan – F.I.L.A The History of The Dungeon Family via diggersunion.com
Dungeon Family på spotify
Witchdoctor på spotify
Produktiv som få på senare år den gode kocken från Wu-Tang. Mars 8 släpper han albumet
Shaolin vs. Wu Tang. Albumet ser ut att ha en imponerande lista med gästartister. Nas, Ghostface Killah, Method Man och Black Thought från The Roots för att nämna några. Producentlistan är kanske inte lika imponerande men några rävar som Alchemist och Erick Sermon har med varsin låt.
Hittade precis en freestyle som trissar upp förväntningarna lite extra inför detta album. Grym flow som vi säger.
Spana in den via thediggersunion.com
Har börjat lyssna lite mer frekvent på P3 Soul senaste tiden vilket är trevligt. Mats Nileskär levererar som 
vanligt högklassigt innehåll. Tipset denna vecka blir att lyssna på första timmen från söndagens program (23/1). En timme med producenten Just Blaze. Bläsarn snackar på bra, lite blandat av historier och random producentsnack, lägg sedan till det en mängd fet musik så har du en timme förstklassig underhållning. Checkaaaa!
Matsa frågar bla om Blaze ångrar att han gjorde den här låten . Lite tramsig kan tyckas men jag gillar beatet skarp.
Tänkte delge lite av den musik jag lyssnat på under senaste veckorna. Det blir en salig blandning av gammalt och nytt men nån form av tema kan urskiljas om man tittar noga.
Vi börjar med en ny skiva. Damu The Fudgemunk som jag skrivit en del om förut och han är en producent vars stil jag 
gillar skarpt. Igår fick jag äntligen tag på vinylreleasen av hans senaste album Supply For Demand. Klassisk samplingsbaserad mestadels instrumental hiphop. Inga överraskningar men hög kvalitet rakt igenom får omdömet bli.
Lyssna på albumet via Spotify: Damu The Fudgemunk – Supply For Demand
Jag hann även med att inhandla två andra skivor denna vecka. Först ut Bobby Caldwells debut 
What You Won’t Do For Love från 1978. Soul med jazzinfluenser eller tvärt om det är lite oklart men skivan innehåller en fantastisk låt i titelspåret. Flera låtar har samplats flitigt så Bobby kanske dyker upp i veckans sampling igen framöver. Näst på tur är David Axelrods Song Of Innocence från 1968 även detta är ett debutalbum. Riktigt nice jazzig skiva som också samplats en hel del.
Spotify tillhandahåller: Bobby Caldwell – What You Won’t Do For Love
David Axelrod – Song Of Innocence
I övrigt har jag snöat in på lite japanska producenter. Det hela började med att jag sökte på Nujabes på spotify, jag hittade inget av honom men väl en massa hyllningslåtar till hans ära. Följde efter spåren av artister och hittade en massa bra grejer. Det mesta är väldigt lugna beats med mycket pianoslingor. Helt i Nujabes anda. Kolla in och se om ni också gillar det!
Spotify återigen: Various Artists – Tribute To Jun
DJ Ezasscul
Navid B
Taku
Detta börjar bli ett långt inlägg men vill ändå avsluta med lite svenskt som på nått sätt länkar samman lite med det japanska ovan. Supersci från Sundsvall har hängt med inom svensk hiphop i över tio år nu och hunnit med att släppa en hel del bra prylar. Deras senaster skiva Timelines bjuder på riktigt fina beats på nått sätt lite i samma anda som japanerna ovan. Över lag en bra skiva, någon enstaka låt som inte riktigt passar in men annars en fin helhet. Jag själv har nästan helt tappat kollen på svensk hiphop och då är det extra kul att se att det fortfarande görs bra grejer.
Sista spotify-länken för idag: Supersci – Timelines
Sådär ja då var den uppe på spotten, Kanyes nya album alltså. Även om jag tidigare basunerade ut det som årets största albumsläpp så ska jag erkänna att mina egna förväntningar inte var jättehöga. Kanyes hybris har ju en tendens att gå 
lite över styr titt som tätt. De som sett filmen han grejade ihop innan skivsläppet håller förmodligen med mig, vad fan var det egentligen? Hur som helst så är jag positivt överraskad av My Beautiful Dark Twisted Fantasy. Kanyes storhet ligger som bekant i produktionerna och det här är snuskigt snyggt producerat. Soundet känns fräscht och det hålls ihop genom hela skivan. Det var ju en hel del snack om att skivan skulle innehålla låtar producerade av bla Pete Rock och DJ Premier och detta gav ju förväntningar om ett mer klassiskt hiphop-sound. Men det soundet lyser med sin frånvaro och det var nog helt rätt att dessa låtar inte kom med på skivan, de hade helt enkelt inte passat in.
Vad det gäller gästartister så är det är en hel jävla hög av namnkunniga lirare med, bla Jay Z, Rick Ross och RZA. Det funkar ok men det blir lite spretigt när alla ska vara med och i ärlighetens namn vill väl Kanye mest höras själv? Med på gästlistan är även John Legend som samlat mycket credd på sista tiden iom samarbetet med The Roots. Han fortsätter leverera och gör låten Blame Game till en av skivans bästa. Förr jobbade Kanye en hel del med smurfsång (Through the wire etc) och man hittar lite sånt även här på låten Devil In A New Dress.
Ska man summera lite så är det ett ganska bra album där fokus ligger på produktionerna. En av skivans höjdpunkter är gitarrerna i låten Gorgeous. Sjukt fett! Sen gillar jag även So Appalled som är lite mer klassisk hiphop. RZA:s vers där är dock patetiskt dålig. Annars är det helheten hos skivan som är imponerande, att köra på ett ganska nytt sound men ändå kunna länka ihop det.
Bästa låtar: Gorgeous feat. Kid Kudi & Raekwon, Blame Game feat. John Legend
Sämsta låt: Monster feat. en jävla massa folk
Spotify: My Beautiful Dark Twitsted Fantasy
Igår fick jag veta något nytt. Funkit-klas spelade på NH i linköping och det vart fett och sådär. Det som är viktigt i sammanhanget är att han spelade den här låten, Touch it – Busta Rhymes. Jag hade inte hört den förut. Eller det hade jag ju, fast ändå inte. Det finns nämligen ett helt gäng med remixar med dom fantasifulla namnen remix I, remix II, remix III och remix IV… Dom är dessutom inte särskilt bra, jävla Mary J Blige som ska gå in och toasta hela tiden, så jag hade som inte brytt mig om att kolla upp det närmare och när Klas lirade låten blev jag svinglad och måste ta reda på vilken remix det var. Klas sa att det inte var nån remix utan bara den “vanliga”, vilket jag hade jävligt svårt att tro på. Jag kan ju allt, så uppenbarligen är han ute och cyklar tänkte man.. Så var icke fallet!
Nu har jag fått en ny låt att stoppa in i playlisten, och dessutom en som är med bara busta och inte en massa andra pajasar som går in och förstör låten. Tack för det!
bjuder på en mängd nya lovande albumsläpp. Nedan följer en snabb genomomgång:
Måndag 22/11
Tisdag 23/11
Den 23:e november 1993, alltså för exakt sjutton år sedan nu på tisdag, släppte Snoop Dogg sitt debutalbum Doggystyle. Albumet är producerat av Dr Dre och spelades in kort efter att han släppt The Cronic (1992). Det är svårt att inte tänka på Dres legendariska platta när man lyssnar på Doggystyle.
Många kritiker har kallat albumet för ett av de mest betydelsefulla albumen från nittiotalet, eller till och med ett av de viktigaste hiphopalbumen någonsin. Oavsett om man håller med om det eller inte så blev det distinkta soundet i Doggystyle och tillika The Cronic en bra språngbräda för att få ut den musikstil som numera är känd som G-Funk till den breda massan.
Man skulle utan att skämmas kunna kalla detta episka album för en klassiker i hiphopsammanhang. Det som är riktigt intressant med dessa gamla juveler är att de låter som om de kunde vara inspelade igår. Ett välproducerat, snyggt sound tillsammans med verser som ligger som en grävling vid vägkanten, jävligt tajt. Men framförallt är det jävligt pampigt, ta Gin And Juice till exempel, eller Murder Was The Case, två exempel på hur man får till en ljudbild som slår en som ett slag rätt i solar plexus. Egentligen kan man säga att varenda låt är sjukt fet.
Som om inte det vore nog så har Snoop gjort en ganska cool video till Gin And Juice med intro och allt:
Det var ett bra tag sedan jag producerade något här på basbehovet så ett mixtape-tips är verkligen på sin plats. Mick Boogie 
känner ni igen vid det här laget. Den här gången mixar han ihop en hyllning till ett klassiskt gammalt arkadspel nämligen NBA Jam. Mixen består uteslutande av hiphop-remixer från 90-talet, dvs när hiphopen var som allra bäst. Titeln 93′ Til Infinity den kommer från Souls of Mischiefs klassiker men återspeglar även året då första NBA Jam kom ut. Mick Boogie levererar återigen en högklassig mix så dunka in den i era jävla iPhones och häng med på en resa tillbaka till 90-talet
Download och tracklist via thediggersunion.com:
http://thediggersunion.com/mixtape/mixtape-mick-boogie-93-til-infinity/
Jag trodde att jag redan tipsat om denna fantastiska mix men nu upptäckte jag till min fasa att så inte var fallet. Tankade
ner tapet för någon månad sedan och det har sedan dess haft en ständig plats i min telefon. Timbuktu sa en gång i P3 Hiphop på ämnet bästa rappare att Andre 3000 aldrig lagt en dålig vers. Det låter ju helt befängt och man kan säkert leta fram några bottennapp även från hans katalog men faktum kvarstår, kvaliteten är överlag jävligt hög. I mixen blandas det friskt med outkasthits och lite mindre kända prylar. Gemensamma nämnaren är att allt är ruskigt fett. Det är inte alltför ofta det dyker upp mixar av den här kalibern så den här måste ni lyssna igenom gott folk!
Download och tracklist via thediggersunion.com:
http://thediggersunion.com/mixtape/mixtape-dj-ideal-andre-benjamin-is/
följ vårt skit på 
kommentarer