CP-rocken är på väg tillbaka…

We No Speak Americano

Att så är fallet har vi väl vetat sedan Nile City först tog upp det på nittiotalet. Exakt vilken musik som avsågs vet jag inte. Men jag kan tänka mig att det var något som åtminstone var lite likt Yolanda Be Cool & DCUP:s låt We No Speak Americano.

Yolanda Be Cool består av duon Sylvester Martinez och Johnson Peterson från Australien. We No Speak Americano är ett sammarbete med producenten DCUP eller Duncan MacLennan som han heter, även han från Australien. I låten samplar man hejvilt från Tu vuò fà l’americano från 1956 av Renato Carosone.

Lite off topic kanske, men kolla in videon nedan så förstår ni varför jag har snöat in på denna de senaste dagarna. Sjukt roliga gubbar de där!

Continue reading

Veckans musik (v. 11)

Sébastien Tellier - ESC 2008

Denna vecka har det återigen blivit mycket Gorillaz. Men det känns inte som att jag har mer utrymme för dem här just nu. Istället blir det två låtar som har slagit ner som sommarregn i asfalten, med den där angenäma och välbekanta doften av nyblött het väg som följd.

Oh Laura — Release me
Gamla Saablåten. Jag och en vän satt och snackade om dålig reklam, och då kom jag och tänka på denna som ett slags mellanting. Eller jag vet inte, egentligen var det kanske en bra reklamfilm. Den sa inte så mycket om produkten, men jag kommer ihåg att jag sa att jag skulle kunna köpa en Saab bara på grund av Oh Lauras låt. (Saabreklam, youtube)

Sébastien Tellier —  Divine
Minns ni eurovisionsslagerfestivalen 2008. Jag gör det i alla fall. Eller åtminstone minns jag den skäggiga gubben som spelade bra musik men ändå inte vann. Igår blev jag påmind om den igen då jag fick höra tolvan hos en kompis. Lyssna särskilt på den chippiga mixen Divine (Danger Remix). Tokigt bra.

Embee – The Mellow Turning Moment

Hänger inte med vad som händer inom svensk “hiphop” längre märker jag. Looptroop-producenten Embee har tydligen släppt en uppföljare till den fenomenala Tellings from solitaria från 2004. Att har han har lämnat hiphopen bakom sig är tydligt med nya skivan The Mellow Turning Moment.  Tellings from solitaria hade ändå på nått sätt foten i hiphopen men det här är pop rakt igenom.  Skivan har en hel hög med gästartister men den enda jag känner igen är Daniel Lemma, känner även igen namnet Hello Saferide men kopplingen saknas där. Omdöme? Ja, det är snuskigt välproducerat måste man säga men jag fastnar inte riktigt för den. Kanske beror det på förväntningarna, Tellings from solitaria hade i princip inte ett dåligt spår och det är väl svårt att leva upp till.  Well well några bra spår finns det, och gillar du pop kanske det är världsklass vad vet jag… Lyssna igenom den, det är han värd den gode Embee.