Archive for the 'reggae' Category

Skördefest på Basbehovet · volym nio

Vi skördar vidare på behovet. Idag står det mestadels reggae på menyn. DJ Cut La Vis kallar sig sig en herre som håller i en grej på Space Invader Radio. Den tredje lördagen varje månad kommer hans program Fruits Of The Roots Show ut. Senaste kom alltså i december, och det är den vi skall bekanta oss med idag.

Mycket remixar och mashups med allt från Kanye West till Mr Benn, och dessutom låten 12/12 av vår svenska stolthet General Knas, vars namn Cut La Vis inte har helt lätt med. Dessutom slänger han in en låt av Million Styles. Det gillar vi. Mycket bra reggae med andra ord!

Surfa in direkt:
DJ Cut La Vis — Fruits Of The Roots Show – December 2011

Fortsatt trevlig helg!

There’s a riot a gwaan

Inspirerad(?) av upploppen i London mixad en av mina favoriter JStar ihop en skön reggaemix. Checka den via mixcloud.

JStar – Reggaeriot

Var det föresten nån som tog referensen i rubriken?  Posta en kommentar, uppföljning kommer!

När historiens ljumma vind smeker min kind

Veckan som gått har varit en intensiv sådan. Mycket har hänt, det mesta har passerat förbi och jag har obrydd kunnat ägna mig åt nästa händelse. Men en av de mer ovidkommande sakerna jag gjorde var också en av de jag mest kommer ihåg, det hela började när jag styrde skutan mot mixmolnet och gick på grund totalt över ett ungefär två timmar långt radioprogram producerat och uppstyrt av den legendariske BBC-profilen Gilles Peterson.

I just detta program intervjuade han en annan gammal profil inom reggaevärlden, David Rodigan, om sina strapatser och om musiken som han spelat genom åren. Inte minst om hans tid på Jamaica och när han hängde med de stora grabbarna, så som Bob Marley själv.

En massa bra musik ur en uppsjö av genrer blandas med gott snack från två av den brittiska radions absoluta storheter.

Missa inte:
Gilles Peterson Worldwide Vol.4 No.11 // David Rodigan

Skördefest på Basbehovet · volym fem

Dags för femman! För att en serie skall bli en serie så krävs det tydligen att det först skall bli en trilogi. En punkt som vi för länge sedan har passerat. Men för att cirkeln skall slutas så kommer här ett trippeltips — Nu när vi alltså är inne på den femte delen i (den äkta) serien Skördefest på Basbehovet. Continue reading ‘Skördefest på Basbehovet · volym fem’

Veckans Album

Stephen Marley – Revelation Part 1: The Root of Life

En av marleysönderna droppar lite ny reggae nu lagom till att sommaren långsamt smyger sig på. Revelation Part 1: The Root of Life, är som titeln antyder den rootiga delen av de tänkta två albumen. Till hösten ryktas det om att det ska komma en mer dancehallinspirerad skiva. Har lyssnat lite för lite för att göra en djupare analys men efter en lyssning kan jag konstatera att det är bra grejer. Klassisk roots blandat med lite mer moderna tongångar. Dessutom bjuds det på en radda stora gästartister som tex brodern Damian, Buju Banton och Capleton. Albumets singel och givna hit, Jah Army, har redan Martin tipsat om här. Förutom den så kolla in Break Us Apart med Capleton eller om man gillar när det låter som farsan Bob, False Friends.

Lyssna via spotten: Stephen Marley – Revelation Part 1: The Root Of Life

Skördefest på Basbehovet · volym fyra

Visst är det så, vår omåttligt populära serie artiklar där vi skummar av en ytterst liten men oerhört smarrig bit av det moln av spunna socker som är mixcloud.com.

Denna gång kom jag nästan helt osökt in på ett gäng som vi på behovet länge har vurmat lite extra för, nämligen inga andra än The Rough Lynx Sound.

Digital Devotion Vol 1

Herrarna bjuder på en enda mix i molnet, vilket är synd. Jag har lyckats lista ut att deras prylar numer oftast hamnar i ett annat moln, soundcloud.com, där det också finns en massa andra grymma grejer. Men just nu fokuserar vi på mixmolnet. Mixen som ligger uppe där heter Digital Devotion Vol. 1 och är en skön blandning dancehall och reggae, och som namnet antyder ligger fokus på den digitala delen av genren. Hursom är det gubbfett, som lodjuren själva skulle ha sagt — Big up!

Missa således icke Digital Devotion Vol.1 av The Rough Lynx Sound!

På temat blanneband: Dread The Thought

Halva äventyret med att sätta ihop ett mixtejp är naturligtvis att hitta på en bra titel, och i och med ID3-taggarnas intåg även att välja en ball bild att ha som omslag till sitt mästerverk.

Dangerscouse, som vi tidigare nämnt, har fixat båda jobben på ett mycket tillfredsställande sätt till sitt tejp Dread The Thought. Titeln är naturligtvis en liten ordlek och omslagsbilden föreställer en herre med jordens dreadfrilla. Det är som en fontän av dreadlocks. Med andra ord är det en perfekt kombination.

Hur som är den musikaliska upplevelsen inte att förakta, snarare tvärt om. Dangerscouse väljer bra bitar och mixar snyggt som vanligt. Lite mer rootsigt än Dreadnought som det tipsades om för några dagar sedan.

Ehuru det inte var länge sedan jag tipsade av en annan av Dangerscouses mixar vill jag att du kollar in Dread The Thought via thisistomorrow.

Vad händer när..

Syster Sol

..Syster Sol är på P3:s moronprogram Morgonpasset och toastar?

Continue reading ‘Vad händer när..’

På temat reggaemixtape: Dreadnought

Dreadnought!

Skicka in slagskeppen! Vi brukar ju tjata om att vi inte skriver så mycket om reggae nuförtiden. Egentligen kanske vi inte gjort det någonsin? Men hur som helst har Dangerscouse, som vi tidigare nämnt i anslutning till ett funkigt mixtape han knypplat ihop, släppt jordens reggaetejp. Mycket stilen påminner en del om ovan nämnda Ghetto Funk, när det kommer till mixning och produktion.

Precis som sist har Liverpoolaren valt några riktigt fina bitar att ha med i sin kompilation. Man vet mer eller mindre med säkerhet att det blir bra när man tar med Altea & Donnas låt Uptown Top Rankin. Instant satisfaction!

Kolla in Dangerscouse — Dreadnought via bmbx.org.

Continue reading ‘På temat reggaemixtape: Dreadnought’

Barnförbjudet och roligt

Med anledning av föregående post från Mikkel fortsätter vi på temat x-rated dancehall. I en av goldrushmixarna hittar vi en låt som heter Like A Jockey. Några moraltanter skulle nog klassa texten där som förkastligt och oerhört opassande och sånt ska man inte sjunga om osv. Sökte upp låten på spotify och det är nu det roliga börjar. Låten finns i två versioner en som går under epitetet raw och den andra under clean. Jaha, tänker ni det är väl en sån vanlig clean version där dom helt sonika mutat de opassande orden. Icke! Detta är en helt ny version där det sjungs om flygplan poliser osv. Jag ska inte ge mig in på att analysera djupare ni får helt enkelt lyssna själva. Frågan är vilken som är fetast?

Vybz Kartel feat Gaza Slim – Like A Jockey (RAW) varning utfärdad…
Vybz Kartel feat Gaza Slim – Like A Jockey (CLEAN) helt safe

Reggae Goldrush MMX

Reggae Goldrush MMX

Schweiziske Goldrush droppar ett gubbfett mixtape i två delar. Basen i detta två och en halv timmar långa tejp är aktuell så kallad x-rated dancehall. Inte så jämrans mycket att säga, förutom att råda alla att lyssna! PULL UP SELECTAH!!

Reggae Gold MMX pt. I
Reggae Gold MMX pt. II
Goldrush International på MySpace

Fredagsreggae: Funky Kingston

Det är inte lätt att bli frontfigurer för en hel genre, men det var ungefär det som Toots & The Maytals blev under sextio och sjuttiotalen. Ska var lika hett som den Jamaicanska sommaren och Totte och Majsvansarna var kända för sina väl avvägda röster samt sin passion för musiken. Många klassiska album hann det bli. Ett av de vassaste hittade jag på Spotten idag, nämligen Funky Kingston. Nästan varje låt på skivan är sjukt bra men Louie Louie och Funky Kingston sticker ut lite extra.

Lägg till din spotifyklient i skahamnen med Toots & The Maytals – Funky Kingston, det får bli fredagens reggaetips!

Rough Lynx Sound och Odiggety bjuder upp till dans

Rough Lynx Sound · Shark Attack vol 2

De goa gubbarna från Göteborg: Rough Lynx, som vi snackat om tidigare, har släppt nya grejer och må det falla manna från himmelen så jäkla bra det är.

Det rör sig om ett tejp med finfin roots och ett med UK Funky, bra skit i båda fallen! Framförallt Shark Attack-tejpet som domineras av massa feta rootsbitar är jävligt tungt. Det blir heller inte roligare att sitta och gräva efter mixtejpar än när man hittar ett som domineras av just roots, de gamla rävarna har ju så sjukt bra namn. I Shark Attack tracklistan finner vi bland andra Turbo Belly, Tony Tuff, Super Beagle och Status Crew.

Greppa ditt exemplar av båda mixarna med en gång, exempelvis via Blenda Sound.

Sjukt kul med nya grejer från vårt favoritsound, tack skall ni ha och big up!!

Segt på behovet och nytt från Stephen Marley

Lite segt här på Basbehovet under julen och helgerna, vi firade i alla fall nyår tillsammans och det var fantastiskt. Tack mina vänner!

I väntan på nyårskrönikor och dylikt vill jag passa på att tipsa om en singel som snurrar på Spotify just nu. Jah Army dök upp i min feed imorse. Tack för det!

Stephen Marley – Jah Army

När man tror att nått är som det inte är

Det var skivmässa idag i Cupolen i Linköping. Man skulle kunna säga att det enda som Cupolen har gemensamt med Globen är det något sfäriskt klingande namnet. Där finns inga andra likheter. Skivmässan i Linköpings svar på Globen är en ganska plågsam tillställning. Egentligen vet jag inte riktigt varför jag går dit. Men det är nästan som ett måste.

Denna gång hittade jag i alla fall några bra skivor bland den ständigt växande högen av män i skinnväst som är där enkom för de dyraste Iron Maiden-pressarna med den bästa patinan bestående av fingeravtryck av mestadels mellanöl och lössnus. En av de skivor jag lyckades vaska mig fram till var Gimme Hope Jo’anna av Eddy Grant på sjua.

Gimme hope Jo'anna

Det är en sån där låt som har varit med en sen man var knodd, den kom ut på singel 1988 och man förstod ju tillräckligt med engelska några år därefter för att fatta vad refrängen handlar om, nån snubbe som gillar en Johanna som han vill ha hopp av. Jag kan villigt erkänna att jag köpte det med hull och hår. Trevlig låt om nått brustet hjärta tänkte jag. Nej jag var inte jättelillgammal, bara lite.

Men idag när jag la på sjuan på spelaren så märkte jag att jag har haft fel i alla år. Låten handlar rätt och slätt om apartheid. Jo’anna är ett smeknamn på Johannesburg och i texten nämns flera olika referenser och till och med ordet apartheid i klartext. Så fel man kan ha, hursomhelst det ger en hel del extra substans till en låt som har hängt med en sen man bara var en tvärhand hög. Kan vara värt att lyssna extra på texten nästa gång man hör en gammal klassiker.

Eddy Grant – Gimme Hope Jo’anna

R·I·P Gregory Isaacs

En gigant har gått ur tiden, Gregory Isaacs är död.

Det finns otroligt mycket att säga om den här herren. Han ligger bakom många av mina absoluta favoritlåtar i lovers rock genren, för att inte säga hela reggaerasket.

Född 1951 i Kingston, Jamaica, med fyrtiotvå år som aktiv artist så hann han med att producera och skriva en ruggig massa musik.

Cosmic från Looptroop Rockers satte för några år sedan ihop detta tejp för Solid Radio, en ganska bra sammanfattning av Isaacs långa karriär, även om han kom tillbaka till musiken för två år sedan efter att blivit pånyttfödd och drogfri. Vi lär få många anledningar att återkomma till honom.

Edit: Flikar in en liten edit här med min absoluta favoritlåt med The Cool Ruler.
Känn in den tokfeta rytmen i Rumours som perfekt ackompanjerar Gregorys fantastiska stämma. Galet bra! /Johan

100 miljoner pull ups

Ibland kan det vara intressant att gå tillbaka och reda ut var vissa uttryck man svänger sig med egentligen kommer ifrån. Vi här på basbehovet tenderat att titt som tätt utbrista “100 miljoner pull ups” då en låt är ordentligt bra. För att hitta roten till detta uttryck får vi förflytta oss tillbaka till basbehovets begynnelse. På den tiden lyssnades det galet mycket på reggae och dancehall och för att hålla oss uppdaterade på nya rytmer och annat gött från ön lyssnade vi på Rough Lynx och Blenda Show på Göteborgs studentradio. Programmet hade ett enkelt men jävligt vinnande koncept, några snubbar dricker lite öl, tjötar lite och spelar fet dancehall. Ibland bjöds man även på lite galna anekdoter från diverse utekvällar och dyl, vilket var skoj. Men åter till uttrycket… Vilken låt var det som var så fet att den förtjänade inte mindre än 100 miljoner pull ups? Jo det var General Levy – Time Dread, och man kan ju inte göra annat än att hålla med. Sjukt fett helt enkelt! Vet inte riktigt vad som hände med radioprogrammet, har för mig att det lades ner ungefär samtidigt som Blenda stängde igen.  Hursom big up till folket bakom Rough Lynx och Blenda Show!

Vasaloppet rocks

Det är titeln på det hittills roligaste spammet vi fått till basbehovet.com. Innehållet är rätt så menlöst. Men det handlar mest om hur jä-ävla gött det är att träna inför den svenska klassikern.

smaka på vasaloppet

Man skulle kunna säga att vi här på basbehovet inte riktigt har den fokusen på saker och ting, eller i alla fall inte alla av oss. Den som läst lite waves förstår vad jag menar. Om man inte haft det privilegiet så kan jag berätta att det mest handlar om viss överkonsumtion av snack och tips kring träning och upptakter till cykellopp, längdskidtävlingar, baddarenmärketträning samt längre promenader i rask takt kring Stockholms mer fashionabla områden, som orsakat denna avsmak. Aldra bäst blir det om man kan gnugga det i ansiktet på alla. Duktigt.

Således: Extra roligt att få ett spam om det också! Tack för det, Vasaloppslover!

Det hela leder oss osökt in på reggae: Jag skramlade runt bland en massa mixtapes i förra veckan. ODL gick igenom ett tejp från Jazzy Jeff och Mike Boogie i somras. Det är från just detta tejp min sökning utgick. Med hjälp av våra vänner spotify hittade jag då en samlingsplatta med bland annat just den låt jag letade efter och en herrans massa annan reggaemashup. Det är gamalt möter nytt i skön mix: Various Artists – Special Deluxe Edition: Old To The New (och vilket smidigt namn på en skiva sen, lätt att komma ihåg!)

Chilla nu med lite reggae för böveln!

The Roots & John Legend – Wake Up!

Efter lång väntan kommer nu albumen på löpande band från The Roots. I somras kom ju som bekant How I Got Over och nu har de slagit sig ihop med John Legend för att släppa albumet Wake Up!. Hela samarbetet började tydligen under Obamas valkampanj och skivan skall vara inspirerad av musiken kring vietnamkriget. Jag ska erkänna att jag inte lyssnat mycket på John Legend och att jag knappast ens hade en åsikt om honom, men nu när han teamat upp med Quest och grabbarna så kommer han i ett annat ljus. Wake up! består i princip enbart av covers av gamla soullåtar och det finns med andra ord hur många trådar som helst att dra i när man ska skriva något om det. Vi börjar således från början så får vi se hur långt jag orkar.

Först ut är en cover av en av mina personliga soulfavoriter (har nämnts här bla) Hard Times med Baby Huey. Här kommer verkligen The Roots till sin rätt. Trummorna, basen, gitarrerna allt låter perfekt. Legend levererar hyfsat med tanke på hur svårt det är att bräcka originalet, tycker dock han sviktar lite i vissa partier. Nästa låt, Compared To What, har en mycket fin basgång som ligger i bakgrunden och ger en fantastisk ljudbild genom hela låten. I övrigt finns inte så mycket mer att säga om den. Låt tre, Wake Up Everybody, är däremot  något extra och bjuder på ett klassiskt snyggt popsoul-arrangemang. Den gästas dessutom av inga mindre än Common och Melanie Fiona. Common är inte den enda rapparen på skivan utan även C.L Smooth, Malik Yusef och Black Thought dyker upp och lägger några riktigt bra verser. På en sån här skiva skulle man kunna gräva ner sig djupt i samplingstrivia, men jag sluter mig till att ta det kanske mest uppenbara och roliga exemplet. I Our Generation (The Hope of The World) kommer den gamle legendaren C.L Smooth in och lägger en vers i en cover av låten som Pete Rock samplade  på deras klassiska album Mecca and The Soul Brother. Så, det var väl roligt!

Skivan fortsätter sedan i samma fina anda med Little Ghetto Boy, Hang On In There (Soul Sides skriver lite mer om just denna låt här). Jag känner att detta börjar bli alldeles för långt och adjektiven börjar ta slut men men jag tvingar ingen att läsa så jag fortsätter lite till… Nu har vi kommit till en höjdpunkt på skivan! Continue reading ‘The Roots & John Legend – Wake Up!’

MOS DUB

MOS DUB — mashups i ljuvlig baktakt

Detta har vi gått igenom förut, men om man skall få med mig på båten så är ett bra tips att kombinera två eller fler stilar och göra nått bra av det. Det är exakt det som Max Tannone, tidigare känd under det självklara namnet Minty Fresh Beats,har gjort. Med sin remixskiva Mos Dub. Det handlar helt enkelt om godbitar från Mos Defs enorma katalog av bra musik mixade med några av reggaevärldens mest skinande juveler. Det hela landar i en fantastisk skiva som i alla fall får mig att vilja rinna iväg som varmt smör i solsken.

Jag var nere och hämtade skivan på stan i förmiddags och sedan dess har jag rivit pull-ups på den, säkert hundra miljoner gånger. Det är verkligen min kopp av te, och som om inte det vore nog så kan jag presentera en länk för er. Max Tannone har varit vänlig nog att blessa oss med hela rasket via mosdub.com. Det verkar även som om den gode Max har producerat en hel del mashups och mixar på sista tiden — dags att ladda spelaren med lite fler mashups från den här New Yorkaren!