Rough Lynx Sound och Odiggety bjuder upp till dans

Rough Lynx Sound · Shark Attack vol 2

De goa gubbarna från Göteborg: Rough Lynx, som vi snackat om tidigare, har släppt nya grejer och må det falla manna från himmelen så jäkla bra det är.

Det rör sig om ett tejp med finfin roots och ett med UK Funky, bra skit i båda fallen! Framförallt Shark Attack-tejpet som domineras av massa feta rootsbitar är jävligt tungt. Det blir heller inte roligare att sitta och gräva efter mixtejpar än när man hittar ett som domineras av just roots, de gamla rävarna har ju så sjukt bra namn. I Shark Attack tracklistan finner vi bland andra Turbo Belly, Tony Tuff, Super Beagle och Status Crew.

Greppa ditt exemplar av båda mixarna med en gång, exempelvis via Blenda Sound.

Sjukt kul med nya grejer från vårt favoritsound, tack skall ni ha och big up!!

När man tror att nått är som det inte är

Det var skivmässa idag i Cupolen i Linköping. Man skulle kunna säga att det enda som Cupolen har gemensamt med Globen är det något sfäriskt klingande namnet. Där finns inga andra likheter. Skivmässan i Linköpings svar på Globen är en ganska plågsam tillställning. Egentligen vet jag inte riktigt varför jag går dit. Men det är nästan som ett måste.

Denna gång hittade jag i alla fall några bra skivor bland den ständigt växande högen av män i skinnväst som är där enkom för de dyraste Iron Maiden-pressarna med den bästa patinan bestående av fingeravtryck av mestadels mellanöl och lössnus. En av de skivor jag lyckades vaska mig fram till var Gimme Hope Jo’anna av Eddy Grant på sjua.

Gimme hope Jo'anna

Det är en sån där låt som har varit med en sen man var knodd, den kom ut på singel 1988 och man förstod ju tillräckligt med engelska några år därefter för att fatta vad refrängen handlar om, nån snubbe som gillar en Johanna som han vill ha hopp av. Jag kan villigt erkänna att jag köpte det med hull och hår. Trevlig låt om nått brustet hjärta tänkte jag. Nej jag var inte jättelillgammal, bara lite.

Men idag när jag la på sjuan på spelaren så märkte jag att jag har haft fel i alla år. Låten handlar rätt och slätt om apartheid. Jo’anna är ett smeknamn på Johannesburg och i texten nämns flera olika referenser och till och med ordet apartheid i klartext. Så fel man kan ha, hursomhelst det ger en hel del extra substans till en låt som har hängt med en sen man bara var en tvärhand hög. Kan vara värt att lyssna extra på texten nästa gång man hör en gammal klassiker.

Eddy Grant – Gimme Hope Jo’anna

R·I·P Gregory Isaacs

En gigant har gått ur tiden, Gregory Isaacs är död.

Det finns otroligt mycket att säga om den här herren. Han ligger bakom många av mina absoluta favoritlåtar i lovers rock genren, för att inte säga hela reggaerasket.

Född 1951 i Kingston, Jamaica, med fyrtiotvå år som aktiv artist så hann han med att producera och skriva en ruggig massa musik.

Cosmic från Looptroop Rockers satte för några år sedan ihop detta tejp för Solid Radio, en ganska bra sammanfattning av Isaacs långa karriär, även om han kom tillbaka till musiken för två år sedan efter att blivit pånyttfödd och drogfri. Vi lär få många anledningar att återkomma till honom.

Edit: Flikar in en liten edit här med min absoluta favoritlåt med The Cool Ruler.
Känn in den tokfeta rytmen i Rumours som perfekt ackompanjerar Gregorys fantastiska stämma. Galet bra! /Johan

100 miljoner pull ups

Ibland kan det vara intressant att gå tillbaka och reda ut var vissa uttryck man svänger sig med egentligen kommer ifrån. Vi här på basbehovet tenderat att titt som tätt utbrista “100 miljoner pull ups” då en låt är ordentligt bra. För att hitta roten till detta uttryck får vi förflytta oss tillbaka till basbehovets begynnelse. På den tiden lyssnades det galet mycket på reggae och dancehall och för att hålla oss uppdaterade på nya rytmer och annat gött från ön lyssnade vi på Rough Lynx och Blenda Show på Göteborgs studentradio. Programmet hade ett enkelt men jävligt vinnande koncept, några snubbar dricker lite öl, tjötar lite och spelar fet dancehall. Ibland bjöds man även på lite galna anekdoter från diverse utekvällar och dyl, vilket var skoj. Men åter till uttrycket… Vilken låt var det som var så fet att den förtjänade inte mindre än 100 miljoner pull ups? Jo det var General Levy – Time Dread, och man kan ju inte göra annat än att hålla med. Sjukt fett helt enkelt! Vet inte riktigt vad som hände med radioprogrammet, har för mig att det lades ner ungefär samtidigt som Blenda stängde igen.  Hursom big up till folket bakom Rough Lynx och Blenda Show!

Vasaloppet rocks

Det är titeln på det hittills roligaste spammet vi fått till basbehovet.com. Innehållet är rätt så menlöst. Men det handlar mest om hur jä-ävla gött det är att träna inför den svenska klassikern.

smaka på vasaloppet

Man skulle kunna säga att vi här på basbehovet inte riktigt har den fokusen på saker och ting, eller i alla fall inte alla av oss. Den som läst lite waves förstår vad jag menar. Om man inte haft det privilegiet så kan jag berätta att det mest handlar om viss överkonsumtion av snack och tips kring träning och upptakter till cykellopp, längdskidtävlingar, baddarenmärketträning samt längre promenader i rask takt kring Stockholms mer fashionabla områden, som orsakat denna avsmak. Aldra bäst blir det om man kan gnugga det i ansiktet på alla. Duktigt.

Således: Extra roligt att få ett spam om det också! Tack för det, Vasaloppslover!

Det hela leder oss osökt in på reggae: Jag skramlade runt bland en massa mixtapes i förra veckan. ODL gick igenom ett tejp från Jazzy Jeff och Mike Boogie i somras. Det är från just detta tejp min sökning utgick. Med hjälp av våra vänner spotify hittade jag då en samlingsplatta med bland annat just den låt jag letade efter och en herrans massa annan reggaemashup. Det är gamalt möter nytt i skön mix: Various Artists – Special Deluxe Edition: Old To The New (och vilket smidigt namn på en skiva sen, lätt att komma ihåg!)

Chilla nu med lite reggae för böveln!

The Roots & John Legend – Wake Up!

Efter lång väntan kommer nu albumen på löpande band från The Roots. I somras kom ju som bekant How I Got Over och nu har de slagit sig ihop med John Legend för att släppa albumet Wake Up!. Hela samarbetet började tydligen under Obamas valkampanj och skivan skall vara inspirerad av musiken kring vietnamkriget. Jag ska erkänna att jag inte lyssnat mycket på John Legend och att jag knappast ens hade en åsikt om honom, men nu när han teamat upp med Quest och grabbarna så kommer han i ett annat ljus. Wake up! består i princip enbart av covers av gamla soullåtar och det finns med andra ord hur många trådar som helst att dra i när man ska skriva något om det. Vi börjar således från början så får vi se hur långt jag orkar.

Först ut är en cover av en av mina personliga soulfavoriter (har nämnts här bla) Hard Times med Baby Huey. Här kommer verkligen The Roots till sin rätt. Trummorna, basen, gitarrerna allt låter perfekt. Legend levererar hyfsat med tanke på hur svårt det är att bräcka originalet, tycker dock han sviktar lite i vissa partier. Nästa låt, Compared To What, har en mycket fin basgång som ligger i bakgrunden och ger en fantastisk ljudbild genom hela låten. I övrigt finns inte så mycket mer att säga om den. Låt tre, Wake Up Everybody, är däremot  något extra och bjuder på ett klassiskt snyggt popsoul-arrangemang. Den gästas dessutom av inga mindre än Common och Melanie Fiona. Common är inte den enda rapparen på skivan utan även C.L Smooth, Malik Yusef och Black Thought dyker upp och lägger några riktigt bra verser. På en sån här skiva skulle man kunna gräva ner sig djupt i samplingstrivia, men jag sluter mig till att ta det kanske mest uppenbara och roliga exemplet. I Our Generation (The Hope of The World) kommer den gamle legendaren C.L Smooth in och lägger en vers i en cover av låten som Pete Rock samplade  på deras klassiska album Mecca and The Soul Brother. Så, det var väl roligt!

Skivan fortsätter sedan i samma fina anda med Little Ghetto Boy, Hang On In There (Soul Sides skriver lite mer om just denna låt här). Jag känner att detta börjar bli alldeles för långt och adjektiven börjar ta slut men men jag tvingar ingen att läsa så jag fortsätter lite till… Nu har vi kommit till en höjdpunkt på skivan! Continue reading

MOS DUB

MOS DUB — mashups i ljuvlig baktakt

Detta har vi gått igenom förut, men om man skall få med mig på båten så är ett bra tips att kombinera två eller fler stilar och göra nått bra av det. Det är exakt det som Max Tannone, tidigare känd under det självklara namnet Minty Fresh Beats,har gjort. Med sin remixskiva Mos Dub. Det handlar helt enkelt om godbitar från Mos Defs enorma katalog av bra musik mixade med några av reggaevärldens mest skinande juveler. Det hela landar i en fantastisk skiva som i alla fall får mig att vilja rinna iväg som varmt smör i solsken.

Jag var nere och hämtade skivan på stan i förmiddags och sedan dess har jag rivit pull-ups på den, säkert hundra miljoner gånger. Det är verkligen min kopp av te, och som om inte det vore nog så kan jag presentera en länk för er. Max Tannone har varit vänlig nog att blessa oss med hela rasket via mosdub.com. Det verkar även som om den gode Max har producerat en hel del mashups och mixar på sista tiden — dags att ladda spelaren med lite fler mashups från den här New Yorkaren!

Flx — den här är till dig

Rakt ur Sveriges motsvarighet till Skärblacka, ett reggaecentrum i mittersta Östergötland.

Det är tidigt när klockan ringer...

Orten som gav oss Kalle Bah, Blacka Musik och varje år en minneskonsert till Bob Marley. Och bruket så klart. Ett surrealistiskt litet samhälle med en rätt skön känsla, där finns en hel bunt pizzerior och fotbollsplaner, ett litet mysigt folkets hus och en gigantisk molnfabrik.

Således: Kalle Bah — Billerude Boy futuring Governor Andy

good reggae is hard to come by

Chinese Assassin DJs

Det har varit torftigt med reggae på basbehovet på sista tiden. Jag har avverkat lite mer än halva min första del av semestern, och nu är det snart dags att återvända till risig internetuppkoppling och unkarlslyan eastside. Men under min tid på rivierran fick jag ett litet uppslag, jag mindes Ganja Tea, ett mixtape jag hört för några veckor sedan.

Det gäller ett tape där Chinese Assasin DJs mixar ihop det beste der er när det kommer till om sin favoritblomma. Naturligtvis blir det då en hel del drogromantik och en del annat som kanske inte de fnasigaste av öron bör höra. Men för oss andra är detta en guldgruva i form av snygga mixar och väl selectade låtar, oavsett om man lyssnar på budskapet eller inte.

Kolla in Chinese Assasins DJs — Ganja Tea för en och sjutton fantastisk reggaeunderhållning

NAS & Damian Marley på Gröna Lund

Kingston, Jamaica möter New York, USA. Skivan Distant Relatives kom ut den artonde maj i år. Skön reggaevibb från Karibien som möter hiphop från östkusten. I mina öron lät det helt fantastiskt när jag fick höra om det. När jag sedan fick några läckta spår skickade från en kompis visste jag att min magkänsla hade varit rätt. Resultatet är ett album med budskap, själ och fantastiska produktioner.

NAS & Damian

Nu är herrarna NAS och Damian Gong Marley ute och promotar sina grejer. Svedala har sedan länge varit påtänkt. Tanken var att de skulle spela på Hultsfred. Men som den insatta säkert vet så blev hela rasket inställt. Istället suger Gröna Lund upp Damian och Nasir. Något som vi på basbehovet med många fler är väldigt tacksamma för.

Hur var det då? Förutom att Gröna Lund (or Grööööönann to the natives) är ett rätt kasst ställe att se konserter på så var det helt sjukt fett. En karl som vevar rastaflaggan konstant under två timmar, som det skall va på reggaekonsert. Ett komplett liveband som gjorde ett bra jobb enligt mig, det är rätt coolt att få “riktig musik” på en konsert i denna genren, inte samma som på skivan – men på ett bra sätt. Sjukt bra utfört av både NAS och Damian. Massa bra låtar från albumet, men inte minst låtar från båda artisternas solokarriärer. Helheten blev liksom tre konserter i en. Galet bra. Låtar från sammarbetet som Count Your Blessings bjuder på en fantastisk vibb som skickar publiken rakt in i sitt bästa humör, trots att det var trångt så var det sjukt bra stämning. Och ovan nämnda stämning blev nästan ännu högre än Fritt fall när Damian drog igång Welcome to Jamrock och minst lika galet blev det när NAS körde Hip Hop is dead i en lite långsammare version än man är van vid.

Allting är naturligtvis inramat av ett mycket lyckat häng i goda vänners lag. Tacka de som tackas bör. Kolla in bilder från Maccan efter hoppet.

Continue reading

Reggae från Skåne

Out of the blue fick jag reda på att Helt Off har släppt nytt i dagarna. Något jag var helt ovetande om innan det var försent.

Helt Off

M.O.N.S, Chords och Tumbuktu levererar som vanligt bra grejer. Faktum är att detta album är nära nog fulländat. Mycket fina produktioner. Singeln Tillsammans är bara ett exempel på hur bra detta album faktiskt är. Sköna pianon och små detaljer som gör helheten, allt tillsammans med jordens skönaste takt: Baktakten. Jag misstänker att vi får se fler singelsläpp från plattan. Jag skulle kunna hissa hur mycket som helst. Men jag säger som Chords gör på sin blogg: Vad vore sommaren utan skånsk reggae!

Lyssna och njut:
Helt Off – Marknadens soldat

Nu väntar vi bara på vinylen!

Continue reading

Nas & Damian Marley – Distant relatives

Såja då var den uppe på spotten, Nas och Damian “Jr Gong” Marleys lätt hypade samarbete. Det hela började på Damians förra album Welcome to Jamrock (2005) där duon samarbetade på Road to Zion. Distant Relatives känns i mångt och mycket som en direkt fortsättning på Welcome to Jamrock. Det är inget att hymla med att det känns mer som Damian Marleys skiva än som Nas. Nas är mer en gäst som kommer in och lägger några feta verser här och där, medan det är Damians sound rakt igenom. Röstmässigt är duon ett riktigt omaka par, Nas med ett självsäkert flow och Damian med sin spröda stämma i vissa partier för att sedan växla upp i de tyngre dancehallpartierna. Men de funkar bra tillsammans. Kanske allra bäst i när det är mer åt dancehall, tex i singeln As We Enter som för övrigt bjuder på några roliga rader.  Vad sägs om “Break past the anchor, we come to conquer. Man a badman, we no play Willy Wonka” ? Galet galet…

Stundtals kan det bli lite pretentiöst med all afrikaromantik, när sen en barnkör kommer in på My Generation mot slutet av skivan så tappar det lite. Men summerar man och ser till helheten så är det mycket bra. Jag skulle, med reservation att jag glömt något, säga att det är årets album hittills.

Bästa låtar: As We Enter (Skulle kunna bli sommarens hit), Strong Will Continue (riktigt bra vers av Nas)

Spotify: Nas & Damian Marley – Distant Relatives

Strage recenserar på dn.se

Veckans musiktips: Damian Gong & NAS

Förutom att de skall släppa ett album nu i maj, så kommer herrarna även till Hultsfred i sommar. Det kanske kan vara något.

Det ser för övrigt faktiskt ut som om det kommer lite coola artister till våra annars ganska trötta festivaler i sommar, Hova kommer ju till Peace & Love i Borlänge t.ex.

Distant Relatives

Tillbaka till männen at hand. Den artonde maj är det sagt att albumet Distant Relatives skall komma ut. Får väl se när det dyker upp i Sverige. Men det verkar faktiskt bli riktigt bra. Fick ett smakprov av en kompis, och hittade även singeln As We Enter på Spotify. Så den får bli lite av veckans tips.

Trevlig lyssning: Nas & Damian “Jr. Gong” Marley – As We Enter

the aftermath

Efter en lång radda med massa hype i lördags slutade allt på en helt annat sätt än vad vi hade hoppats på. Large Pro ställde tyvärr in sin spelning på grund av sjukdom. Vilket var sjukt deppigt. Så deppigt att vi nära nog bestämde oss för att dra i snöret och låta fallskärmen bära oss ned mot en mjuk landning i sängen.

Syster Sol

Det var då Ødeliödlan knäckte att vi hade sett en plansch om att Top Cat och General Knas skulle spela på ett ställe som vi inte visste så mycket om. Varken vad det hette eller var det låg.

Vi började härja runt för att hitta en till plansch. Tillslut hittade vi en och fick reda på att den låg på Hornstull Strand. En snabb google (teknikens under) gav oss även namnet Strand och att klubben skulle ligga på nummer 4. Vi lyckades även hitta dit efter mycket om och men. Så är det när man är turist.

Hur som haver, var det en sjukt fet konsert med General Knas, Syster Sol och Top Cat. Bra show och fet musik.

Därav blir det tre tips:

General Knas – Charmörerna Med Vänner Presenterar General Knas
Svenska Akademien — Sthlm Reggae Medley
Svenska Akademien — Snapphaneklanen
Top Cat – A Friend In Need – Panik and M-Rode Mix

måndagsreggae iii

Måndag igen, eller tisdag egentligen. Så går det när man har käften full med potatischips och trekommafemman kvar från helgen. Hursom, nu har jag tvättat oljorna ur fingrarna och kan ta tag i detta. Mmm… chips!

Alborosie, augusti 2008

Vintern hänger sig fast i Svea Rike och vi fortsätter således vår måndagsreggae med en svängig dancehallskiva. Alborosie heter egentligen Alberto D’Ascola och föddes 1977 på Sicilien, Italien. Han flyttade till Jamaica för att komma närmare musikens rötter och rastafarikulturen. Han inledde sin karriär i reggaebandet Reggae National Tickets, men det var som soloartist han blev riktigt känd. De kanske största hittarna (Kingston Town och Rastafari Anthem)gavs till en början endast ut på sjuor på egna skivbolaget Forward Records. Dessa finns tyvärr inte med på det andra albumet, men väl en jääävligt svänging låt om Uppsala Reggae, som Alborosie uppträdde på i augusti 2008.

Skadat bra reggae, italian style. Big up!

Alborosie – Escape From Babylon

måndagsreggae ii

Peps

Dags för den andra installationen av Basbehovets måndagsreggae. Serien där vi lyfter fram bra reggae för att lätta upp lite i de sista skälvande veckorna av vintern 2009-2010.

I del två vill vi pusha lite extra för den svenska reggaekulturen. Vi har många stora profiler väl värda att nämna inom Svea Rike. Namn som Kapten Röd, Governor Andy, Million Stylez på dancehallsidan, och inte minst Peps Persson – listan kan göras lång. För övrigt lär Bob Marley ha sagt under en av sina besök hos Peps att han är den enda vite man han kände som kan spela reggae. Bara en sån sak.

Helt off är lätt en av dem som måste finnas med på listan. Gruppen består av Chords, M.O.N.S. och Timbuktu. Dessa herrar ägnar sig mest åt hiphop och rap annars, men beröringspunkterna mellan genrerna är ganska många, något som gruppen visar prov på i sina båda album Helt off och I huset. Hitlåtarna är många, men den som slog bäst var förmodligen Babylonsjukan från 2004.

Det kan vara väl värt att kolla in båda albumen om man kan, jag valde ut det senare på grund av att det fanns på Spotten! Kolla in Helt Off – I huset.

…och fortsätt att fortsätta som Timbujo-Dos själv skulle sagt!

Veckans musik (v. 9)

Mr Benn

Boomfalleralla! Här skall det gå undan. I veckans musiktips får vi känna på lite mer reggae. Se det gärna som ett tilltugg till den måndagsreggaeserie som just nu går på basbehovet.com.

Det rör sig om ett liveset inspelat på Cafe Leopold i Wien i samarbete med Mixed Bizness. Det är Mr Benn som står bakom spakarna och vi får följa med på en fantastisk reggaeresa som väger in på strax över två timmar och en kvart.

Sparka av dig skorna och lägg dig tillrätta i hängmattan!
Mr Benn — Live in Vienna