Han har blivit lite mjukare i framtoningen, herr Stenqvist…
Archive for the 'odefinierbart' Category
Kolla på TV är som att stirra i din WC.
Men faktiskt inte idag. Glid in på svtplay och klicka fram till K-special så kan ni få se den utmärkta dokumentären “Banksy – exit through the gift shop”. En bra inspirationskälla för oss dödliga.
Rullbräda och musik
I helgen var det Malmö Ultra Bowl III här i staden. En deltävling i världscupen i bowlåkning. Jag och min bror var där och kollade på världseliten som gjorde upp om segern i en skatepark som till och med de gästande amerikanarna verkade gilla rätt bra. Jag har länge fascinerats av hur oräddoch fruktansvärt skillad man måste vara för att våga göra det som dessa damer och herrar gör varje dag. Sjukt!
DJ NAjs vände plattor som fick mig att minnas en gammal sanning som jag ofta faller tillbaka till: Skateare har, som grupp, sjukt bra musiksmak. Det vackra ligger i blandningen — reggae, soul och funk möter rock, hiphop och punk. När jag satt där på läktaren med min kamera i handen och var lika imponerad av åkarnas talang som jag var uppslukad av de många, många bra låtarna.
Inte helt osökt kom jag då att tänka på en video jag såg med Mayer Hawthorne, som våra trogna läsare känner igen som den välklädde killen i det soliga Californien med den sammetslena rösten.
Dr. Carter i ny tappning
Gillar man det där, så ska man kolla in hans nya mixtape och samarbetet med !llmind, Live From The Tape Deck, en av de bättre skivorna från förra året om man frågar mig.
Ken Ring och MOP ihop. Eller hör MOP rappa på svenska för den delen.
Nu är vi ju långt ifrån först med att hypa detta här på basbehovet, men en sån här grej måste man ju bara stödja!
Sverige
Jag har helt tappat greppet om svensk hiphop de senaste åren, jag smålyssnade lite på vad som släpptes men det var inget som fastnade. Detta har ändrats. De senaste veckorna har jag nästan uteslutande lyssnat på två skivor: Ison & Fille – För Evigt och Mohammed Ali – Vi. Jag ska försöka öka på den här texten inom kort, men tills dess så kan jag inte göra annat än att rekommendera en genomlyssning. Sjukligt bra.
Flate Eric
Såg just NittiLeaks på kanal 5 och kom att tänka på det här fenomenet som toppade listorna under sent 90-tal. Aningens enformigt men lite svänger det allt. 
Mot Youtube: Mr Oizo – Flat Beat
Rice is the easiest shit in the world…
Raekwon har spelat in ett matlagningsprogram. Hem och plocka fram kastrullerna!
Checka!!!
Snart är det sommar!
Konspirationen del 1

They got AIDS controlling the globe!
Ok.. Jag gillar konspirationer och sådär, så jag tänkte dra ihop några av mina favvisar. Hiphopen har ju en hel del sköna teorier att fundera över. Non Phixion t. ex. är väl nåt som de flesta jag känner direkt associerar till just nu kan jag gissa. Anledningen till att jag kom på tanken att skriva från början var det här ljudklippet som jag råkade lyssna in mig på lite för mycket:
I’m just wondering what the heck is in our water supply
What the heck is in our oxygen supply
that creates a rainbow effect in the sprinklers?
What is oozing out of our ground
that allows this type of effect to happen?
It’s not just around our sun and our moon any more
Everywhere we look, the visible spectrum, is rainbows
This can not be natural
We as a nation have got to ask ourselves
what the hell is going on?
What is oozing out of our ground?
Detta är alltså ur låten Tater Tot av Talib Kweli, och någon undrar dårå hur det kan komma sig att man ser regnbågar när sprinklers sprutar vatten. Måste vara nåt hemskt som ligger bakom detta!
Jag blir lite obekväm… Man tycker ju att det ingår i en väldigt grundläggande allmänbildning att fatta hur det funkar med solljus och vatten och sådär. Finns det folk som på allvar tror att det är satan som ligger bakom? Behövs det inte mer?
Så, för att summera:
Regeringen(den hemliga)/utomjordingar/satan ligger bakom regnbågseffekter = dålig konspirationsteori. “I ain’t afraid of aliens neither” för att citera the late great ODB, någon som kommer att återkomma ofta i den här serien..
Nästa vecka ska vi ta och gå in på lite tyngre grejer. They got AIDS controlling the globe…
Talking to myself because I am my own consultant
Det har vart lite dåligt med skrivandet för min del, och det lär nog inte bli så mycket på ett tag heller. Jag har däremot försökt lägga upp lite låtar på playlisten då och då, och tänkte försöka börja förklara varför jag addar saker. Så, vad har lagts till i basbehovets världsberömda playlist de senaste veckorna?
Först ut är Lil Wayne – 6 foot 7 foot. Den är nice. Det är rent sjukt vilket liv lasagne-raden har orsakat (Bitch, real G’s move in silence like lasagna) Har folk inget bättre för sig? Jag tycker det är fett, men det kanske är den ordvitsälskande göteborgaren i mig som talar…
Sen kommer Albin Gromer – Här inne hos mig. Jag hörde den på radion och blev helt ställd. Detta var något helt nytt, att svensk falsettsång kunde vara såhär bra. Hoppas bara att den inte blir sönderspelad nu när musikläggarna på P3 har hittat den. Jag vet att jag är lite av en musikfascist på det sättet, det stör mig när något blir mainstream. Kanske kan bli ett eget inlägg någon gång, för det är ett intressant fenomen som jag vet att många lider av.
Sist men inte minst så är det Statik Selektah och Termanology med vänner som har gjort “You should go home”. Det är lite av en P3-hiphop tribute att den är med. Amato körde beatet i bakgrunden när de öppnade sista programmet, och det med all rätt – för fy fan vad det svänger!
Jag glömde nästan De La Soul – the Grind Date. Jag hade kunnat ta vilken låt som helst från den skivan, så jag valde den med samma titel som albumet. Tokigt bra och underskattad skiva. De La är tyvärr lite sällsynta på spotten, annars hade det funnits mycket mer i vår lista kan jag lova.
Datorn jag sitter på nu har tyvärr inget spotify installerat, så jag kan inte direktlänka till låtarna. Kolla in the basbehovet playlist istället! Länk finns till höger nånstans.
Going Pekka Heino all up in this motherfucker
Jag är sjuk och sitter hemma och tycker synd om mig själv, så jag tänkte att jag skulle droppa lite intressant kuriosa på er. Det här kommer att bli ett ganska långt och förmodligen rörigt inlägg men om ni bara ha lite tålamod så kommer ni se att jag får ihop det jävligt snyggt på slutet. Det är nämligen så att jag kom på att det fanns en röd tråd i mycket av det jag har gjort medan jag väntat på att bli frisk de senaste dagarna. Får se om ni lyckas klura ut det innan jag avslöjar den chockerande sanningen…
Continue reading ‘Going Pekka Heino all up in this motherfucker’
Nu jäklar i havet
Helgen har varit bra, på många sätt. Nu har jag lite goa tips:
Först ut, ett mixtejp av Rewind (Eric Hörstedt) och George Kaplan (Hannes Sigrell) som tillsammans utgör Trainspotters och kommer från Umeå. Jag hade det stora nöjet att höra låten Take A Hit på P3 Hiphop i tisdags, för övrigt sjukt värt att kolla in. Jag kollade upp låten och gav mig i kast med The Grip Tape. Gör det du också.
Sen har jag fått tipset av Maccan att kolla in Van Morrisson. Denne irländare har sedan mitten av sextiotalet bjudit oss på fin musik som sträcker sig över en mängd genrer. Svängigt satan. Prova till exempel på Best of Am Radio Gold eller The 1967 New York Sessions. Lyssna särskilt efter låten T.B. Sheets, som Ghost Face använt i Greedy B*tches. Det finns även en del annat gott från sampleshyllan bland Van Morrissons hits.
Slutligen var Markoolio med på Robins, det finns en rolig enkät om vad pensionärer tycker om hans musik. Kolla in Robins från i lördags och spola fram till 16:20.
King Megatrip – A Year In The Soul Society #11
Han är snart i mål den gode Megatrip! Den elfte mixen i Soul Society-serien är ute och det är bra grejer, som vanligt typ. Jag tycker ändå det har tagit sig lite extra i de senaste mixarna, det känns som det är lite mer tanke bakom låtvalen nu än det var under sommarens mixar. Missa inte the vinylcologist – bouncin’ off the walls mot slutet av mixen, riktigt fina grejer.
Download & tracklist via bmbx.org:
http://www.bmbx.org/2010/11/a-year-in-the-soul-society-11-3/
Kanye West – My Beautiful Dark Twisted Fantasy
Sådär ja då var den uppe på spotten, Kanyes nya album alltså. Även om jag tidigare basunerade ut det som årets största albumsläpp så ska jag erkänna att mina egna förväntningar inte var jättehöga. Kanyes hybris har ju en tendens att gå
lite över styr titt som tätt. De som sett filmen han grejade ihop innan skivsläppet håller förmodligen med mig, vad fan var det egentligen? Hur som helst så är jag positivt överraskad av My Beautiful Dark Twisted Fantasy. Kanyes storhet ligger som bekant i produktionerna och det här är snuskigt snyggt producerat. Soundet känns fräscht och det hålls ihop genom hela skivan. Det var ju en hel del snack om att skivan skulle innehålla låtar producerade av bla Pete Rock och DJ Premier och detta gav ju förväntningar om ett mer klassiskt hiphop-sound. Men det soundet lyser med sin frånvaro och det var nog helt rätt att dessa låtar inte kom med på skivan, de hade helt enkelt inte passat in.
Vad det gäller gästartister så är det är en hel jävla hög av namnkunniga lirare med, bla Jay Z, Rick Ross och RZA. Det funkar ok men det blir lite spretigt när alla ska vara med och i ärlighetens namn vill väl Kanye mest höras själv? Med på gästlistan är även John Legend som samlat mycket credd på sista tiden iom samarbetet med The Roots. Han fortsätter leverera och gör låten Blame Game till en av skivans bästa. Förr jobbade Kanye en hel del med smurfsång (Through the wire etc) och man hittar lite sånt även här på låten Devil In A New Dress.
Ska man summera lite så är det ett ganska bra album där fokus ligger på produktionerna. En av skivans höjdpunkter är gitarrerna i låten Gorgeous. Sjukt fett! Sen gillar jag även So Appalled som är lite mer klassisk hiphop. RZA:s vers där är dock patetiskt dålig. Annars är det helheten hos skivan som är imponerande, att köra på ett ganska nytt sound men ändå kunna länka ihop det.
Bästa låtar: Gorgeous feat. Kid Kudi & Raekwon, Blame Game feat. John Legend
Sämsta låt: Monster feat. en jävla massa folk
Spotify: My Beautiful Dark Twitsted Fantasy
Let there be Björne
Det hör inte till vanligheterna här på behovet att vi tipsar om renodlad vaniljtuggummipop. Men detta är så ruskigt kul så det måste göras helt enkelt. För ett antal veckor sedan var jag hemma hos Joel. Vi pratade mustascher och drack öl, ungefär så. Dessutom pratade vi lite musik. Jag fick tipset om en låt av den omåttligt populära mannen Håkan “Hakan” Hällström. Jajjemän Göteborgs starke man, eller om man inte räknar med Göran Johansson så klart, har gjort det igen. Ny platta ute och hela det kittet. Omåttligt populär som sagt. Det man inte vet är att Håkan är en jävel på att imitera denna goa björn
Ja, Björne. Bara för att ni skall minnas hur denna nationalklenod låter så länkar vi in en liten film här.
Too good to be true?
Daddy Boastin och tok-disco.. Två av mina favoritsaker på ett ställe!

En sida på det populära sociala mediet, men det känner du väl till. Där postar vi inte bara det senaste från basbehovet.com utan även lite andra goa grejer! Vi vill att du är med på tåget!
It’s Barbie, bitches!
Det har vart ett jävla liv om Nicki Minaj på nätet den senaste tiden. Det har liksom blivit mer och mer hela tiden, och nu finns hon överallt känns det som. Jag kan inte öppna Chrome innan hon är där. Vi på basbehovet kanske skulle haka på innan det blir försent?

Grejen är ju att all denna hype är välförtjänt. Jag ska villigt erkänna att jag fullkomligen älskar hennes flow. Precis som med Lil’ Wayne så är det ganska ojämt, men när hon väl får till det är det helt über. Lyssna in er på texterna ordentligt, det är det värt! Referenser till allt från Star-Trek till Aqua (hon inleder senaste mixtapet med Barbie Girl) Hon har en helt egen röst och stil som jag gillar som fan. Man har ju råkat ut för kvinnliga rappare förut (Rah Digga:s nya, Classic, är helt sjukt bra f.ö. Jag kanske skriver om den senare), men de har mest försökt vara som de coola grabbarna. Detta är nånting helt annat. ALLT är rosa. Blev visst sjukt flummigt nu.. basbehovet goes genusperspektiv.. Jaja, jag fattar att både Wayne och Drake vill gifta sig med henne. Sen får man ta att det ju är en del jävligt sliskiga produktioner och jobbig R’n'B ibland. Men mest är det bara grymt flow!
Än så länge finns det fyra mixtapes, alla finns att ladda ner på hennes hemsida. Ge det en chans. (Jag pratar med dig Johan. Bara för att det är nytt behöver det inte vara dåligt. DAISY-eran är slut. Acceptera det!) Min favorit är nog Beam me up Scotty, finns en sjukt bra låt med Busta med där. Det andra är bra också, men jag gillar Busta… Sucka Free finns på Spotify till och med så den finns det ju ingen ursäkt alls att lyssna på. Särskilt inte om man som jag gillar Lil Weezy.
Update 2010-12-01
Nu är skivan ute. Den var sådär måste jag väl erkänna, hon levererar inte som hon kan. Lyssna på verson hon har i Monster på nya Kanye-skivan så fattar man potentialen. Synd som fan att hon ska ligga på Young Money…
Sitter här och sänker en kall och lyssnar igenom Fornever. Ny skiva med Murs kanske inte är något som man har legat sömnlös över. Jag har inget emot karln, men han är inget jag lagt märke till sådär särskilt förut. MEN den här gången är det 9th Wonder som proddat, och då blir det till nåt helt annat. En hel del riktigt fina samplingar i det här. Uppdatering kommer när jag lyssnat lite mer. Testa själv vet ja!





kommentarer