Promoe växer i mina ögon

Nej, det är inte så äckligt som man kan tro. Men Promoe har äntligen gjort något som för mig får honom att framstå som lite bättre. Eller skall vi säga lite mer sympatisk i alla fall.

Promoe

Under en längre tid har han seglat iväg och tappat den status han hade på då han gav ut Government Music och The Long Distance Runner. Det blev lite väl poppigt på den senaste skivan. Poppigt, men på något udda sätt lite väl pretentiöst. Den där prettobiten har länge varit en nagel i ögat på mig.

Hursomhelst har den pretentiösa renlevnadsmänniskan från Västerås blivit lite mer mänsklig och sympatisk i och med den senaste installationen av vårt favoritbarnprogram Gabba Gabba. Där han, precis som Timbuktu med flera har gjort innan honom, outar en av sina dolda ambitioner. I Promoes fall handlar det om önskan att göra en påskskiva.

Roligt med människor som inte tar sig och sin profession på för stort allvar.

Han har väl aldrig sagt att han skjuter nån i huvet? Och jag lyssnar inte på rappare som inte skjuter folk i huvet

Egentligen vill jag inte skriva nåt. Videon talar helt för sig själv. Organismen sitter och rullar upp en spliff, PSTQ dissar ALL musik som inte handlar om att skjuta folk i huvet och dj lasse kommer på en masterplan för att få Benie Seigel att flytta till Uppsala likt j-ro Malmö (ett helt eget inlägg det där).

Den här videon sammanfattar mycket av vad svensk hiphop är för mig. Det ska vara lite slitet och fattigt. Sverige är inte USA, det blir som bara löjligt när Petter snackar om sin nya fräna bil. Hiphop handlar om att inte ha råd med grejer…

Jag minns nån sommar när jag var typ 14 och Eminem kom till Stockholm för att spela nåt promotiongig på vattenfestivalen. Det var  nere vid vattnet och han kom in på nån fet jävla båt innan han gick upp på scen. Detta var precis innan han slog så han körde bara en låt och sen gick han av, resten av tiden var det en massa andra band, mest skit men också Ken som även han var på gång upp just då. Jag minns inte om det var denna vattenfestival eller året efter som han hade sin lilla “incident” med kungahuset..

Grejen är iaf. att när Eminem och Ken hade spelat så kände ju vi tuffa (och jävlar vad tuffa vi var alltså) hiphopkids inte för att stanna kvar och lyssna på jumper eller vad för skit det nu var så vi drog. Utanför konsertområdet fanns det en parkeringsplats och på den parkeringsplatsen stod Ken och Big Fred och väntade på sin skjuts. Vi snackade lite med dom tills den fulaste jävla Ford Fiesta jag någonsin sett skramlar in och stannar framför oss. Tvådörrars var den, så ken fick fälla fram sätet och krypa bak för Big Fred skulle sitta fram. Det sista Ken sa till oss genom rutan innan bilen rullade iväg var nåt i stil med “Fuck Eminem och hans jävla båt. Det här är hiphop.”.

Han hade helt rätt.

Organismen och Ken för den delen har lyckats hitta hem där på sista tiden, dom har liksom släppt prestigen och kör bara sin grej. Hur bra som helst.

Spirit Level & uppdatering från Kingen!

Hittade ett fint mixtape häromdagen. Då Ødlan har tröttnat på att vi bara sneglar på King Megatrip, som för övrigt verkar vara på gång igen. Vilket vi gillar sjukt mycket! Big up!

Spirit Level by S*A*T

Hursomhelst, S*A*T, som verkar vara polare med BONG (som vi tagit upp tidigare) har gett ut detta mixtape med ganska mycket dubbkänsla. Vet inte så mycket om upphovsmannen, men det är bra skit. Finns att downloada från bmbx.org:

S*A*T — Spirit Level

Once again, a big shout out to King Megatrip. We feel for your loss of computing power but we are delighted that you are back on your web site.

fler av mina hjältar

Mats Nileskär

Mats Nileskär. Denna hjälte ibland hjältar. Vi har i ett tidigare inlägg fått se hur hans kontor ser ut på Sveriges Radio i Malmö. Omgiven av en otrolig massa mystik. Vem är han? Vad gör han? Varför är han så cool?

Mats Nileskär föddes 29 maj (Walk on the Wild Side) 1959 och jobbar som musikjournalist på Sveriges Radio där han sedan 1978 har ansvarat för bevakningen av hiphop och soul i P3. Han har fått intervjua många av de största i branschen och har ovanligt mycket cred i just de kretsar han bevakar. Vad sägs om intervjuer med namn som James Brown, 2Pac, Barry White, Bill Withers, Quincy Jones, Nas, Scarface och så vidare… Lång lista.

Det sägs även att både Pharell Williams och Chuck D gärna lyssnar på programmet som Mats Nileskär gör för P3. Undrar om de har liveöversättningar? Eller har de lärt sig svenska?

Vad säger man? En hjälte helt enkelt. Pinna er nu iväg till P3 Souls hemsida och spisa lite Nileskär, det är värt det!! Sjukt värt.

28 dagar senare

För ungefär en månad sedan startade vi en blog. Eller vi startade om en blog. Den du läser nu. Det har än så länge gått ganska bra. Kort fakta:

  • Vi har publicerat 45 artiklar, eller cirka 1.6071 stycken per dag.
  • Upp till nu har vi fått 459 visningar, eller ca 16 visningar per dag.
  • Av våra 32 kommentarer är exakt en från en extern läsare, resten har vårt eget crew stått för.
  • roots reggae, peps persson och dj benzi är de sökord som gett oss flest trafik från google

Således, fortsätt läsa vår blog, fortsätt lyssna på vår spotifylista, men börja kommentera våra inlägg. Så vi vet vad ni tycker.

Botticelli var nere från dag ett (repost)

Någon letade på google efter “snoop dogg botticelli youth” och hittade då till basbehovet.com. Med anledning av detta postar jag om denna text från vår förra site. Trevlig läsning:

Botticelli

Jag personligen har inte alltid lyssnat på hiphop, men jag har lärt mig att gilla det. Mycket tack vare mina vänner. De brukar också ofta påpeka detta faktum. Det handlar så mycket om att vara nere från dag ett. Vilket kan vara nog så svårt för oss åttiotalister i och för sig. Men har Strage sagt det så är det väl så.

En kille som varit nere länge är Sandro Botticelli.

Hittade de här bilderna när jag surfade runt lite igår. Den vänstra bilden, Portrait of a Youth, målade den italienska renessanskonstnären redan 1483. Den florerar allmänt på nätet tillsammans med uttryck som “West side” och jämförs med olika bilder av Snoop Dogg. Både vinkeln på huvudet och tecknet denna youth gör med handen minner ju om många bilder man sett på Snoop.
Den högra bilden hittade jag efter att jag börjat intressera mig för den första. Känns inte den lite hophip den med? Skall jaga efter bilden jag tänker på.. Tips välkommnas!

Replik Persbrandt

Snart dags för sängen, jag har några timmar att ta igen, mycket tack vare den fantastiska show som Funkit & Co bjöd på igår. (Usch vad jag tjatar…)

Men jag kom just att tänka på en sak. Är det någon som minns Micke Persbrandts intro till Petters skiva God Damn It (för övrigt en ganska okej skiva). Om inte så tycker jag att ni skall fräscha upp ert minne. Den finns på spotten: Petter – God Damn It Intro

Lägg särskild notis till när han anger sitt personnummer. Det är personnummret för en kvinna (den näst sista siffran är jämn). Jag vill minnas att det blev rätt mycket internetväsen om det där. I vanlig ordning lär det ju inte ha kommit fram något vettigt. Han är allt bra hemlig den där Gunvald.

Med det sagt: God natt!