Black Milk – Album of The Year

Då var den ute, Black Milks Album of The Year. Mycket generöst så kan man lyssna på hela skivan på Black Milks hemsida http://blackmilk.bandcamp.com .  Några av låtarna finns även som fria downloads. Har lyssnat igenom den ett varv och kan väl säga så mycket som att det är mycket välproducerat och snyggt i största allmänhet. Man känner igen stilen från föregående album, men det efter en genomlyssning är det inte någon låt som riktigt fastnat. Ska ge den en eller två chanser till och återkommer därefter med lite mer tankar.

Black Milk – Album Of The Year (preview)

Ett av årets största albumsläpp börjar närma sig. Jag pratar givetvis om Black Milks album med den lätt kaxiga titeln Album of the year. Hans förra album Tronic är ett av mina favoritalbum på senare år, och jag ser honom som en av få nya producenter som håller sig till något som liknar hiphop. Dvs inte den vanliga Timbalandskiten man matas med nuförtiden. Om man är nyfiken på om Album of the year gör skäl för sitt namn kan man lyssna på lite snippets från albumet, håll till godo!  Ja just ja skivan släpps 14e september om någon undrade.

Black Milk – Album of the year (preview)

Veckans Sampling (v. 14)

Den här veckan blir det en sampling som återknyter lite till två tidigare poster. Som jag nämnde i mitt förra inlägg kom jag över Black Milks fantastiska album Tronic nere i Tyskland. En av de bästa låtarna på skivan är Losing out feat. Royce Da 5’9″. Samplingen hela låten bygger på är i sin tur hämtad från våra vänner i Alan Parsons Project, som jag skrivit lite om här. Något uppsmurfad är den, men ingen tvekan om att det är Let’s talk about me från skivan Vulture Culture. Ett riktigt härligt 80-tals sväng!

Låt: Black Milk – Losing Out feat. Royce Da 5’9″

Sampling: The Alan Parsons Project – Let’s Talk About Me

In a Berlin state of mind

Sådär ja! Tillbaka igen efter en liten sväng till Berlin där det naturligtvis gavs utrymme för lite crate diggin. Eller ja det grävdes kanske inte så mycket, de ställen jag besökte där stod skivorna i uppmärkta plastfickor i välordnade rader. Är man i Tyskland så är man. Första stället, Hip Hop Vinyl, lovade ju gott utav namnet att döma och jag blev inte besviken. Här kunde man hitta riktigt mycket nya/halvnya hiphopsläpp samt även en del klassiker. Fick med mig 2008 års kanske bästa album, Black Milk – Tronic, som jag haft på “att köpa listan” i princip sen den kom. Priserna var generellt ganska normala. Runt 15-20 euro för ett album, inga direkta möjligheter att göra fynd. Ställe två kommer jag inte ihåg vad det hette (kan ha varit Spacehall). Continue reading