… när vi ändå är inne på ämnet

Timbuk & Amato

Lyssnade på P3 Hiphop från igår via Sveriges Radios internetradio. De behandlade bland annat ämnet Cee-Lo och det bjöds på lite olika provsmak från hans karriär och även nån liten smygtitt på hans kommande platta. Den kommer att bli sjukt tung.

Förutom Cee-Lo så la Amato helt vilda instrumentaler vilket gav en mycket njutbar lyssning. Som vanligt fick vi också höra en rad sköna sanningar från herrarna i Malmö, bland annat diskuterades Timbuks problem med att skilja på alla, några och de flesta. Samt varför man valt en kvinnlig röst till fröken Ur. Där Amato levererade det eviga citatet att det förmodligen är så att :

Tiden är en kvinna.

Djupt så innihelvete…

Mina vänner, kolla in P3 Hiphop, klicka på programmet från 15:e juni.

Simultanrecension.. eller en jävla massa adjektiv


Cee-Lo

Jag sitter just nu och lyssnar på Cee-Lo Gröns nya mixtape. Stray bullets heter det och är ett samarbete med Greg Street. Dags för en simultanrecension.

Fösta låten var helt CP. Den hette något tyskt också så vad kan man förvänta sig. Mycket effekt på herr Gröns annars väldigt harmoniska stämma. Sedan växlar det i någon slags explosion till ett jazzigt spår där vi får höra Cee-Lo jamma loss i värsta 30-talsstil.

Cho Cha the Cat, är rätt rivigt. Mycket trumma och andra slagverksinstrument. Hör jag såna taktpinnar? Xylofon i alla fall! That’s my pussy… cat!

Fjärde spåret, I like it, en samplad kvinna som herr Grön verkar gilla, och jag gillar det också. Jävligt skön vibb.

Boom, nu tar vi ner det ett snäpp. Vi hamnar på en lite lägre nivå. Förutom att själva melodin är en aning rörig så gillar jag spår fem rätt mycket. Spår sex, Talking to Strangers,  är betydligt snabbare, åter igen ganska jazzigt, mycket stålborstar mot virveltrumma. Härligt att höra den gamle Cee sjunga lite. Något han verkligen klarar av minst lika bra som han rappar. Skönt jävla flow! Ett break mitt i låten ger utrymme för lite pratsång, eller rap som kidsen säger.

Stray Bullets

Åttonde spåret — oh här luktar det Gnarls Barkley. Föga förvånde kanske, men hela introt minner om en låt från duons andra album, det vill säga The Odd Couple, men landar i en väldigt fartfylld resa som tonar ut i en lång instrumental slinga.

Nästa spår bär det lite nyskapande namnet Sophistic@ted B!$ch, som titeln antyder så är det nån slags sofistikerad kvinna som besjungs. Poppigt, nästan lite sjuttiotalsdisco över det. Inte så sofistikerad text kanske, men well. Spår nio, det nionde spåret, Night Train tillsammans med Goodie Mobben, vi bjuds på ett jävligt lyckat beat och mycket effekter. Det verkar vara genomgående för detta mixtape. Snyggt producerat, utan att bli övergjort.

Shit jag gillar verkligen tempoväxlingarna i detta tape. Spåret Secret bjuder återigen på en mysig melodi med nån form av varmorgelsynthesizer. Det här blir grejer. Berätta inte om dina hemligheter, don’t be foolish. I’ll kill her futuring ME & LOnan the Destroyer, är en lite rockigare låt med elgitarr och tamburin. En otrohetsstory berättas av Herr Grön. Allt med LOnans hesa röst i refrängen. Spår tolv — Is it. Varifrån kommer denna samplingen? Isaac Hayes? Barry White? Hmm.. Soulful!

Super Woman Theme Song. Det låter som om Cee-Lo har haft vårkänslor då han skrev materialet till detta tape. Mycket hyllningar, högt och lågt till någon (okänd?) dam och alla superhjältar behöver ett soundtrack. Det tackar vi i alla fall för.

Outrot kvar då! Förutom att den version jag kom över av tapet var lite trasigt i namngivningen och numreringen så var det fett bra. Galet mixtape.

Greppa Cee-Lo — Stray Bullets från It’s a Rap

Teddybears – Devil’s Music

Devil's Music

Jag  måste säga att jag alltid gillat Teddybears (STHLM), var med redan från början och diggade deras första hardcore/punk-album You are Teddybears STHLM. Det lät minst sagt lite annorlunda på den tiden och det är det jag gillar mest med dem, det finns inte minsta rädsla att förändra sig. Vill man blanda dancehall, electronica, hiphop och punk så är det väl bara att göra det och tycker nån jävel annorlunda så skiter vi i det… typ. Tycker man kunde höra redan på deras andra skiva You can’t belive it’s Teddybears STHLM att det började smyga sig åt det mer elektroniska hållet med bla We are the robots covern. Sen kom Rock ‘n’ roll highschool, det slogs igenom på lite bredare front och resten är väl någon slags historia. Nya skivan heter Devil’s Music och gästlistan är imponerande med bla Eve, Cee Lo och ADL. Continue reading