Ghostfunk — Spøjansikt möter Sir Victor med flera

Oj, oj, oj! Även om vi har en ganska bakåtlutad inställning till vår site just nu. Kanske är det semestertider, kanske är det att danska webbhotellet hade våra servrar satta i sjön under den stormen som drabbade den kongliga huvudby häromveckan. Kanske är det en bit av varje.

Hur som, så finns det en kille som vet exakt vad som behövs för att man skall bli lite piggare och såsa sig långsamt ur hängmattan och fram till webbapparaten.

Max Tannone — Ghostfunk

Killen heter Max Tannone, eller Minty Fresh Beats, och vi har pratat om honom tidigare. Då handlade det om Mos Dub, som också är helt sjukt utanför skalan.

Nu har han varit framme och klippt och klistrat igen. Denna gång är det Ghostface Killah som bjuder upp en rad afrofunkhjältar, med bland andra Sir Victor Uwaifo. Naturligtvis blir det ljuv musik av det! Svängig afrofunk och Ghostface, dessutom har den gamle Max kommit ihåg att ta med Spökets jaktfalk. Poäng på det! Helt enkelt blir det inte bättre på den här sidan om tyskarnas Oktoberfest, kom ihåg var ni hörde det först!

Hasta iväg och downloada Max Tannone — Ghostfunk. Illa kvickt skall det gå!

Nu jäklar i havet

Helgen har varit bra, på många sätt. Nu har jag lite goa tips:

Steget Vidare & Peters Tattoo, vilken kom först?

Först ut, ett mixtejp av Rewind (Eric Hörstedt) och George Kaplan (Hannes Sigrell) som tillsammans utgör Trainspotters och kommer från Umeå. Jag hade det stora nöjet att höra låten Take A Hit på P3 Hiphop i tisdags, för övrigt sjukt värt att kolla in. Jag kollade upp låten och gav mig i kast med The Grip Tape. Gör det du också.

Sen har jag fått tipset av Maccan att kolla in Van Morrisson. Denne irländare har sedan mitten av sextiotalet bjudit oss på fin musik som sträcker sig över en mängd genrer. Svängigt satan. Prova till exempel på Best of Am Radio Gold eller The 1967 New York Sessions. Lyssna särskilt efter låten T.B. Sheets, som Ghost Face använt i Greedy B*tches. Det finns även en del annat gott från sampleshyllan bland Van Morrissons hits.

Slutligen var Markoolio med på Robins, det finns en rolig enkät om vad pensionärer tycker om hans musik. Kolla in Robins från i lördags och spola fram till 16:20.

Spöktimmen — del 2

Dags för del två i serien om Ghostface Killah, eller Tony Starks som han också kallar sig. Den som kan läsa innantill kan lära sig mer om vad han kallas i del ett.

Mount Wudang

Wu Tang Clan, bildades då RZA:s rumskamrat Ghost hjälpte till att samla ihop de andra sju i klanen. Deras första skiva kom ut 1993, kallades Enter the Wu-Tang (36 chambers), och är än idag en av de fetaste skivor som gjorts på östkusten, i alla fall om du frågar mig. Den blev också väldigt väl mottagen av press och Ghost fick sitt stora genombrott på den. Resten är en lång historia. En framgångssaga som många av dagens största egentligen bara kan drömma om.

Med precis lagom många skivor och kontroverser har gruppen varit på mångas läppar under en väldigt väldigt lång tid. Vilket osökt leder oss in på ett litet tips:

Gruppen släpper ständigt nya samlingar, där gruppmedlemmar och utomstående får turas om att hylla klanens glansdagar och långa karriär. Jag hittade till min stora förtjusning en av dem på Spotify häromdagen. Bra exempel på hur jävla feta deras produktioner är, från början till slut!!

BOOM!! Wu-Tang – Soundtracks From The Shaolin Temple

Veckans musik (v. 14)

Denna vecka hittade jag tillbaka till den gamle goa Ghostface Killah. Det framgår förmodligen med all önskvärd tydlighet från en tidigare post här. Hursomhelst så blev jag till min stora glädje varse om att herr Starks har släppt ett nytt album. Eller nytt och nytt, det är nytt för mig, det släpptes 29 september 2009. Så ja inte alls så nytt egentligen. Den med lite mer koll än jag har förmodligen räknat ut att det handlar om Ghostdini: Wizard of Poetry in Emerald City.

Albumet är ganska R&B:igt, om man nu kan säga så. Med futurings som Estelle, John Legend och Kanye West finns det lite att ta av. Det mottogs ganska varmt av kritikerna. Även om det var väldigt spridda skurar så var huvuddelen av recensionerna positiva.

Hur som helst, ett mycket lyssningsvärt album. Kolla in det på spotten: Ghostface Killah – Ghostdini Wizard Of Poetry In Emerald City

Spöktimmen — del 1

Ghostface Killah

De många aliasarna

Jag tänkte fortsätta min serie med hjältar som har betytt mycket för mig. Eller i alla fall som jag kan uppskatta väldigt mycket. Att säga att Ghostface Killah har betytt mycket för mig är kanske att ta i. Men han har varit betydelsefull i alla fall, mycket av det han har gjort har fått mig att vilja konsumera mer hippety-hoppety. Det är även tacksamt att skriva en serie artiklar om denne man, då han är omgärdad av en del mystik, och så har han fått ur sig en och annan bra skiva.

Continue reading

Veckans sampling (v. 13)

Det blir en enkel sampling den här veckan, men den känns på nått sätt given. På Wu-Massacre, som vi skrivit lite om under veckan, är en av de bättre låtarna Our Dreams. Här råder det inte minsta tvekan om att det är kungen av pop som står för hooken. Själv tycker jag det låter som RZA slarvat lite när han choppade upp samplingen, den hugger liksom av lite osnyggt på slutet. Fet låt hursom…

Låt: Meth, Ghost, Rae – Our Dreams

Sampling: Michael Jackson – We’re Almost There

Wu-Massacre revisited

Wu-Massacre, som jag hypade upp med de coola omslagen häromdagen, släpptes idag  och dök omgående upp på spotten. Vid första genomlyssningen måste jag erkänna att jag blev lite besviken. Efter att den haussats till den milda grad med videos, art-work och mixtapes, så kändes det som skivan inte riktigt levde upp till hypen. Framför allt tycker jag det brister lite i produktionerna. Jag hade hoppats att få höra lite fler beats från RZA, men tyvärr är endast en låt (Our Dream)  producerad av Wu Tang veteranen.

Efter den initiala besvikelsen tänkte jag att det var bäst att ge skivan en chans till och det var nog tur, den växer betydligt vid en andra genomlyssning. Meth, Ghost och Rae levererar riktigt bra tillsammans och det finns faktiskt några riktigt feta låtar även om beatsen låter lite lika varandra.

Summering: Citerar Mikkel “Det är Wu liksom”.

Spotifylänk: Wu-Massacre

Bästa låtar: Dangerous, Our Dream och Youngstown Heist

Wu-Massacre

Har suttit och kollat in lite kommande skivsläpp idag. Det ser ut som det kommer en hel del intressanta prylar under våren. Bland annat har Raekwon, Ghostface Killah och Method Man från Wu Tang Clan slagit sig ihop och släpper albumet Wu-Massacre den 30 mars. Det verkar som skivan kommer släppas med ett vanligt omslag, men även som tre stycken collectors edition omslag. Art worken är galet snygga, men känns lite larvigt att släppa alternativa omslag. Michael Jackson har jag för släppte sin senaste skiva i omslag i en salig massa färger som som de mest hängivna givetvis stod i kö för att köpa. Några månader senare reades skiten ut… Känns som det kanske funkar för artister som Michael, är lite mer tveksam till om hiphop-publiken är lika sugen på att köpa flera ex av samma skiva. Men som sagt, snygga omslag så ges det möjlighet att köpa alla tre på vinyl så kommer det orsaka en enorm klåda i fingrarna på oss skivsamlare. Hittade även en liten trailer till skivan (se nedan) , inte så farligt mycket buskis som man kunde tänka sig.

(Se videon nedan)

Continue reading