This is how I roll…

Det har, precis som Hr. Bas uppmärksammat i föregående inlägg, varit lite dåligt med inlägg på senare tid. Anledningen till det är att jag helt enkelt varit för upptagen med att leva thug life för att blogga de senaste månaderna. Har tillbringat en hel del tid ute på resande fot, och då framförallt i de förenta staterna. Här är bilen jag hyrde:

Ja, det är en Escalade. Checka rimsen!

Det första jag gjorde när jag fått nycklarna var att slänga på den här låten. Aaaaw yeah!

fler av mina hjältar

Mats Nileskär

Mats Nileskär. Denna hjälte ibland hjältar. Vi har i ett tidigare inlägg fått se hur hans kontor ser ut på Sveriges Radio i Malmö. Omgiven av en otrolig massa mystik. Vem är han? Vad gör han? Varför är han så cool?

Mats Nileskär föddes 29 maj (Walk on the Wild Side) 1959 och jobbar som musikjournalist på Sveriges Radio där han sedan 1978 har ansvarat för bevakningen av hiphop och soul i P3. Han har fått intervjua många av de största i branschen och har ovanligt mycket cred i just de kretsar han bevakar. Vad sägs om intervjuer med namn som James Brown, 2Pac, Barry White, Bill Withers, Quincy Jones, Nas, Scarface och så vidare… Lång lista.

Det sägs även att både Pharell Williams och Chuck D gärna lyssnar på programmet som Mats Nileskär gör för P3. Undrar om de har liveöversättningar? Eller har de lärt sig svenska?

Vad säger man? En hjälte helt enkelt. Pinna er nu iväg till P3 Souls hemsida och spisa lite Nileskär, det är värt det!! Sjukt värt.

Wu-Massacre revisited

Wu-Massacre, som jag hypade upp med de coola omslagen häromdagen, släpptes idag  och dök omgående upp på spotten. Vid första genomlyssningen måste jag erkänna att jag blev lite besviken. Efter att den haussats till den milda grad med videos, art-work och mixtapes, så kändes det som skivan inte riktigt levde upp till hypen. Framför allt tycker jag det brister lite i produktionerna. Jag hade hoppats att få höra lite fler beats från RZA, men tyvärr är endast en låt (Our Dream)  producerad av Wu Tang veteranen.

Efter den initiala besvikelsen tänkte jag att det var bäst att ge skivan en chans till och det var nog tur, den växer betydligt vid en andra genomlyssning. Meth, Ghost och Rae levererar riktigt bra tillsammans och det finns faktiskt några riktigt feta låtar även om beatsen låter lite lika varandra.

Summering: Citerar Mikkel “Det är Wu liksom”.

Spotifylänk: Wu-Massacre

Bästa låtar: Dangerous, Our Dream och Youngstown Heist