NAS & Damian Marley på Gröna Lund

Kingston, Jamaica möter New York, USA. Skivan Distant Relatives kom ut den artonde maj i år. Skön reggaevibb från Karibien som möter hiphop från östkusten. I mina öron lät det helt fantastiskt när jag fick höra om det. När jag sedan fick några läckta spår skickade från en kompis visste jag att min magkänsla hade varit rätt. Resultatet är ett album med budskap, själ och fantastiska produktioner.

NAS & Damian

Nu är herrarna NAS och Damian Gong Marley ute och promotar sina grejer. Svedala har sedan länge varit påtänkt. Tanken var att de skulle spela på Hultsfred. Men som den insatta säkert vet så blev hela rasket inställt. Istället suger Gröna Lund upp Damian och Nasir. Något som vi på basbehovet med många fler är väldigt tacksamma för.

Hur var det då? Förutom att Gröna Lund (or Grööööönann to the natives) är ett rätt kasst ställe att se konserter på så var det helt sjukt fett. En karl som vevar rastaflaggan konstant under två timmar, som det skall va på reggaekonsert. Ett komplett liveband som gjorde ett bra jobb enligt mig, det är rätt coolt att få “riktig musik” på en konsert i denna genren, inte samma som på skivan – men på ett bra sätt. Sjukt bra utfört av både NAS och Damian. Massa bra låtar från albumet, men inte minst låtar från båda artisternas solokarriärer. Helheten blev liksom tre konserter i en. Galet bra. Låtar från sammarbetet som Count Your Blessings bjuder på en fantastisk vibb som skickar publiken rakt in i sitt bästa humör, trots att det var trångt så var det sjukt bra stämning. Och ovan nämnda stämning blev nästan ännu högre än Fritt fall när Damian drog igång Welcome to Jamrock och minst lika galet blev det när NAS körde Hip Hop is dead i en lite långsammare version än man är van vid.

Allting är naturligtvis inramat av ett mycket lyckat häng i goda vänners lag. Tacka de som tackas bör. Kolla in bilder från Maccan efter hoppet.

Continue reading

Veckans Sampling (v. 24)

Eftersom Nas  Illmatic varit lite aktuell denna vecka i och med Ode to Illmatic så kommer veckans sampling från detta album. Närmare bestämt från DJ Premier producerade Memory Lane (Sittin’  In Da Park). Klassisk låt med en fin liten sampling från Reuben Wilson – We’re in Love. Håll till godo!

Reuben Wilson – We’re In Love
används i: Nas – Memory Lane (Sittin’ In Da Park)

Fashawn – Ode to Illmatic

När man ger sig på att göra en egen tolkning av ett av de allra bästa hiphop-albumen någonsin tar man en ganska stor risk. Det är i princip omöjligt att lyckas och sannolikheten att man ska få alla galningar som varit nere sedan dag ett efter sig är allt annat än låg. Fashawn tar risken och som en hyllning gör han egna versioner av alla låtar på Nas monumentala klassiker Illmatic från 1994, och han gör det bra… Helt galet bra! Jag är mållös, det här förväntade jag mig inte. Fashawn radar upp feta versioner, NY är utbytt mot CA i CA state of mind men annars är titlarna de samma som på originalet. Att produktionerna från 94 står sig än idag är ju föga oväntat, men det säger ju även en hel del om dagens hiphop. Det blir helt enkelt inte fetare än då man gräver fram 16 år gamla produktioner. Kolla in det här gott folk!

Bästa låtar: Life’s a bitch (gästas av Talib Kweli) och CA state of mind.

Fashawn – Ode to Illmatic
Nas – Illmatic originalet…

Nas & Damian Marley – Distant relatives

Såja då var den uppe på spotten, Nas och Damian “Jr Gong” Marleys lätt hypade samarbete. Det hela började på Damians förra album Welcome to Jamrock (2005) där duon samarbetade på Road to Zion. Distant Relatives känns i mångt och mycket som en direkt fortsättning på Welcome to Jamrock. Det är inget att hymla med att det känns mer som Damian Marleys skiva än som Nas. Nas är mer en gäst som kommer in och lägger några feta verser här och där, medan det är Damians sound rakt igenom. Röstmässigt är duon ett riktigt omaka par, Nas med ett självsäkert flow och Damian med sin spröda stämma i vissa partier för att sedan växla upp i de tyngre dancehallpartierna. Men de funkar bra tillsammans. Kanske allra bäst i när det är mer åt dancehall, tex i singeln As We Enter som för övrigt bjuder på några roliga rader.  Vad sägs om “Break past the anchor, we come to conquer. Man a badman, we no play Willy Wonka” ? Galet galet…

Stundtals kan det bli lite pretentiöst med all afrikaromantik, när sen en barnkör kommer in på My Generation mot slutet av skivan så tappar det lite. Men summerar man och ser till helheten så är det mycket bra. Jag skulle, med reservation att jag glömt något, säga att det är årets album hittills.

Bästa låtar: As We Enter (Skulle kunna bli sommarens hit), Strong Will Continue (riktigt bra vers av Nas)

Spotify: Nas & Damian Marley – Distant Relatives

Strage recenserar på dn.se

Veckans musiktips: Damian Gong & NAS

Förutom att de skall släppa ett album nu i maj, så kommer herrarna även till Hultsfred i sommar. Det kanske kan vara något.

Det ser för övrigt faktiskt ut som om det kommer lite coola artister till våra annars ganska trötta festivaler i sommar, Hova kommer ju till Peace & Love i Borlänge t.ex.

Distant Relatives

Tillbaka till männen at hand. Den artonde maj är det sagt att albumet Distant Relatives skall komma ut. Får väl se när det dyker upp i Sverige. Men det verkar faktiskt bli riktigt bra. Fick ett smakprov av en kompis, och hittade även singeln As We Enter på Spotify. Så den får bli lite av veckans tips.

Trevlig lyssning: Nas & Damian “Jr. Gong” Marley – As We Enter

Stabil Hiphop

Gött att vara igång igen! Börjar med ett tips som visar att det fortfarande görs bra klassisk hiphop.

Snubblade över det här albumet på spotify för ett tag sedan, Wade Waters – Dark Waters. Bakom detta står två lirare från Maryland tillsammans med några duktiga producenter. Två låtar gästas av ingen mindre än AZ som kanske är mest känd över sitt gästspel på Nas – Life’s A Bitch från det monumentala albumet Illmatic. Han har även släpp lite sologrejer av varierande kvalitet, första skivan Doe or Die är helt klart värd en genomlyssning om man inte gjort det.  Åter till Wade waters, det jag kanske fastnade mest för hos det här albumet är produktionerna som håller bra klass. En hel del “smurfsång” kan utlovas, och det gillar vi ju!  Även om det här är östkust så påminner soundet en del om tex People under the stairs. De låtar som jag tycker sticker ut mest är Rock Solid och Wanna Be Free. Lyssna och njut!