Skördefest på Basbehovet · volym fjorton

Igår tipsade jag om Winston Heywoods galna textrader, idag har jag efter noga övervägande bestämt att det kanske kan vara trevligt med en lite uppföljning. Den som kan sitt basbehov anar att det gäller en mix från den flotta molntjänsten mixcloud.com.

Närmare bestämt gäller det en mix av Culture Cuts, den för oss tillbaka till sextiotalets Jamaica och den underbara rocksteadyn. Kopplingen till gårdagens tips blir uppenbar när man lyssnat sig en liten bit in i mixen, där Winstons låt dyker upp. Gott skramligt och ruskigt svängigt.

Vad är grejen med den där lilla ön, som framkallat så mycket lysande musik?

Styr läsaren till Culture Cuts — The Island

Skördefest på Basbehovet · volym elva

Dark Rum & Dub

Vi fortsätter vår serie med fina fynd från mixcloud.com med ett förbaskat bra reggaemixtejp. Eller är det mer dub? Något det inte är är dubstep. Men jäklar va bra det är ändå!

Killen bakom spakarna är Charles le Brigand, en New York-baserad fotograf, filmmakare och DJ. le Brigand blandar godbitar av och med artister så som Horace Andy, Greg Isaacs, Dennis Brown med flera.

Snygga mixar och jävligt bra picks, dessutom en snygg referens i titeln! Bigup Charles!

Charles le Brigand — Dark Rum & Dub

När historiens ljumma vind smeker min kind

Veckan som gått har varit en intensiv sådan. Mycket har hänt, det mesta har passerat förbi och jag har obrydd kunnat ägna mig åt nästa händelse. Men en av de mer ovidkommande sakerna jag gjorde var också en av de jag mest kommer ihåg, det hela började när jag styrde skutan mot mixmolnet och gick på grund totalt över ett ungefär två timmar långt radioprogram producerat och uppstyrt av den legendariske BBC-profilen Gilles Peterson.

I just detta program intervjuade han en annan gammal profil inom reggaevärlden, David Rodigan, om sina strapatser och om musiken som han spelat genom åren. Inte minst om hans tid på Jamaica och när han hängde med de stora grabbarna, så som Bob Marley själv.

En massa bra musik ur en uppsjö av genrer blandas med gott snack från två av den brittiska radions absoluta storheter.

Missa inte:
Gilles Peterson Worldwide Vol.4 No.11 // David Rodigan

Skördefest på Basbehovet · volym fyra

Visst är det så, vår omåttligt populära serie artiklar där vi skummar av en ytterst liten men oerhört smarrig bit av det moln av spunna socker som är mixcloud.com.

Denna gång kom jag nästan helt osökt in på ett gäng som vi på behovet länge har vurmat lite extra för, nämligen inga andra än The Rough Lynx Sound.

Digital Devotion Vol 1

Herrarna bjuder på en enda mix i molnet, vilket är synd. Jag har lyckats lista ut att deras prylar numer oftast hamnar i ett annat moln, soundcloud.com, där det också finns en massa andra grymma grejer. Men just nu fokuserar vi på mixmolnet. Mixen som ligger uppe där heter Digital Devotion Vol. 1 och är en skön blandning dancehall och reggae, och som namnet antyder ligger fokus på den digitala delen av genren. Hursom är det gubbfett, som lodjuren själva skulle ha sagt — Big up!

Missa således icke Digital Devotion Vol.1 av The Rough Lynx Sound!

På temat blanneband: Dread The Thought

Halva äventyret med att sätta ihop ett mixtejp är naturligtvis att hitta på en bra titel, och i och med ID3-taggarnas intåg även att välja en ball bild att ha som omslag till sitt mästerverk.

Dangerscouse, som vi tidigare nämnt, har fixat båda jobben på ett mycket tillfredsställande sätt till sitt tejp Dread The Thought. Titeln är naturligtvis en liten ordlek och omslagsbilden föreställer en herre med jordens dreadfrilla. Det är som en fontän av dreadlocks. Med andra ord är det en perfekt kombination.

Hur som är den musikaliska upplevelsen inte att förakta, snarare tvärt om. Dangerscouse väljer bra bitar och mixar snyggt som vanligt. Lite mer rootsigt än Dreadnought som det tipsades om för några dagar sedan.

Ehuru det inte var länge sedan jag tipsade av en annan av Dangerscouses mixar vill jag att du kollar in Dread The Thought via thisistomorrow.

På temat reggaemixtape: Dreadnought

Dreadnought!

Skicka in slagskeppen! Vi brukar ju tjata om att vi inte skriver så mycket om reggae nuförtiden. Egentligen kanske vi inte gjort det någonsin? Men hur som helst har Dangerscouse, som vi tidigare nämnt i anslutning till ett funkigt mixtape han knypplat ihop, släppt jordens reggaetejp. Mycket stilen påminner en del om ovan nämnda Ghetto Funk, när det kommer till mixning och produktion.

Precis som sist har Liverpoolaren valt några riktigt fina bitar att ha med i sin kompilation. Man vet mer eller mindre med säkerhet att det blir bra när man tar med Altea & Donnas låt Uptown Top Rankin. Instant satisfaction!

Kolla in Dangerscouse — Dreadnought via bmbx.org.

Continue reading

Fredagsreggae: Funky Kingston

Det är inte lätt att bli frontfigurer för en hel genre, men det var ungefär det som Toots & The Maytals blev under sextio och sjuttiotalen. Ska var lika hett som den Jamaicanska sommaren och Totte och Majsvansarna var kända för sina väl avvägda röster samt sin passion för musiken. Många klassiska album hann det bli. Ett av de vassaste hittade jag på Spotten idag, nämligen Funky Kingston. Nästan varje låt på skivan är sjukt bra men Louie Louie och Funky Kingston sticker ut lite extra.

Lägg till din spotifyklient i skahamnen med Toots & The Maytals – Funky Kingston, det får bli fredagens reggaetips!

Rough Lynx Sound och Odiggety bjuder upp till dans

Rough Lynx Sound · Shark Attack vol 2

De goa gubbarna från Göteborg: Rough Lynx, som vi snackat om tidigare, har släppt nya grejer och må det falla manna från himmelen så jäkla bra det är.

Det rör sig om ett tejp med finfin roots och ett med UK Funky, bra skit i båda fallen! Framförallt Shark Attack-tejpet som domineras av massa feta rootsbitar är jävligt tungt. Det blir heller inte roligare att sitta och gräva efter mixtejpar än när man hittar ett som domineras av just roots, de gamla rävarna har ju så sjukt bra namn. I Shark Attack tracklistan finner vi bland andra Turbo Belly, Tony Tuff, Super Beagle och Status Crew.

Greppa ditt exemplar av båda mixarna med en gång, exempelvis via Blenda Sound.

Sjukt kul med nya grejer från vårt favoritsound, tack skall ni ha och big up!!

Green Cheese Volume Fiftyfive

Alla dagar är mixtejpdagar, och denna dag är lite speciell. Gröna Osten är en ny bekantskap för mig och då känns det ju alltid lite extra roligt att tipsa. Jag vet extremt lite om upphovsmannen till detta tejp. Men kanske det kan komma mer info om honom/henne här i kommentarerna, om någon ute där känner till mer än vad jag gör.

Hursomhaver, det är ett helt galet tejp. Vi snackar go gammal soul, funk, lite reggae med mera, naturligtvis bjuds vi på lite fina samples från diverse filmer (mycket Easy Rider) i instrumentalerna, något som naturligtvis är uppskattat av undertecknad.

Så, gå nu loss på Green Cheese — Vol. 55 (Living On The Groove!)

När man tror att nått är som det inte är

Det var skivmässa idag i Cupolen i Linköping. Man skulle kunna säga att det enda som Cupolen har gemensamt med Globen är det något sfäriskt klingande namnet. Där finns inga andra likheter. Skivmässan i Linköpings svar på Globen är en ganska plågsam tillställning. Egentligen vet jag inte riktigt varför jag går dit. Men det är nästan som ett måste.

Denna gång hittade jag i alla fall några bra skivor bland den ständigt växande högen av män i skinnväst som är där enkom för de dyraste Iron Maiden-pressarna med den bästa patinan bestående av fingeravtryck av mestadels mellanöl och lössnus. En av de skivor jag lyckades vaska mig fram till var Gimme Hope Jo’anna av Eddy Grant på sjua.

Gimme hope Jo'anna

Det är en sån där låt som har varit med en sen man var knodd, den kom ut på singel 1988 och man förstod ju tillräckligt med engelska några år därefter för att fatta vad refrängen handlar om, nån snubbe som gillar en Johanna som han vill ha hopp av. Jag kan villigt erkänna att jag köpte det med hull och hår. Trevlig låt om nått brustet hjärta tänkte jag. Nej jag var inte jättelillgammal, bara lite.

Men idag när jag la på sjuan på spelaren så märkte jag att jag har haft fel i alla år. Låten handlar rätt och slätt om apartheid. Jo’anna är ett smeknamn på Johannesburg och i texten nämns flera olika referenser och till och med ordet apartheid i klartext. Så fel man kan ha, hursomhelst det ger en hel del extra substans till en låt som har hängt med en sen man bara var en tvärhand hög. Kan vara värt att lyssna extra på texten nästa gång man hör en gammal klassiker.

Eddy Grant – Gimme Hope Jo’anna

R·I·P Gregory Isaacs

En gigant har gått ur tiden, Gregory Isaacs är död.

Det finns otroligt mycket att säga om den här herren. Han ligger bakom många av mina absoluta favoritlåtar i lovers rock genren, för att inte säga hela reggaerasket.

Född 1951 i Kingston, Jamaica, med fyrtiotvå år som aktiv artist så hann han med att producera och skriva en ruggig massa musik.

Cosmic från Looptroop Rockers satte för några år sedan ihop detta tejp för Solid Radio, en ganska bra sammanfattning av Isaacs långa karriär, även om han kom tillbaka till musiken för två år sedan efter att blivit pånyttfödd och drogfri. Vi lär få många anledningar att återkomma till honom.

Edit: Flikar in en liten edit här med min absoluta favoritlåt med The Cool Ruler.
Känn in den tokfeta rytmen i Rumours som perfekt ackompanjerar Gregorys fantastiska stämma. Galet bra! /Johan

Vasaloppet rocks

Det är titeln på det hittills roligaste spammet vi fått till basbehovet.com. Innehållet är rätt så menlöst. Men det handlar mest om hur jä-ävla gött det är att träna inför den svenska klassikern.

smaka på vasaloppet

Man skulle kunna säga att vi här på basbehovet inte riktigt har den fokusen på saker och ting, eller i alla fall inte alla av oss. Den som läst lite waves förstår vad jag menar. Om man inte haft det privilegiet så kan jag berätta att det mest handlar om viss överkonsumtion av snack och tips kring träning och upptakter till cykellopp, längdskidtävlingar, baddarenmärketträning samt längre promenader i rask takt kring Stockholms mer fashionabla områden, som orsakat denna avsmak. Aldra bäst blir det om man kan gnugga det i ansiktet på alla. Duktigt.

Således: Extra roligt att få ett spam om det också! Tack för det, Vasaloppslover!

Det hela leder oss osökt in på reggae: Jag skramlade runt bland en massa mixtapes i förra veckan. ODL gick igenom ett tejp från Jazzy Jeff och Mike Boogie i somras. Det är från just detta tejp min sökning utgick. Med hjälp av våra vänner spotify hittade jag då en samlingsplatta med bland annat just den låt jag letade efter och en herrans massa annan reggaemashup. Det är gamalt möter nytt i skön mix: Various Artists – Special Deluxe Edition: Old To The New (och vilket smidigt namn på en skiva sen, lätt att komma ihåg!)

Chilla nu med lite reggae för böveln!

MOS DUB

MOS DUB — mashups i ljuvlig baktakt

Detta har vi gått igenom förut, men om man skall få med mig på båten så är ett bra tips att kombinera två eller fler stilar och göra nått bra av det. Det är exakt det som Max Tannone, tidigare känd under det självklara namnet Minty Fresh Beats,har gjort. Med sin remixskiva Mos Dub. Det handlar helt enkelt om godbitar från Mos Defs enorma katalog av bra musik mixade med några av reggaevärldens mest skinande juveler. Det hela landar i en fantastisk skiva som i alla fall får mig att vilja rinna iväg som varmt smör i solsken.

Jag var nere och hämtade skivan på stan i förmiddags och sedan dess har jag rivit pull-ups på den, säkert hundra miljoner gånger. Det är verkligen min kopp av te, och som om inte det vore nog så kan jag presentera en länk för er. Max Tannone har varit vänlig nog att blessa oss med hela rasket via mosdub.com. Det verkar även som om den gode Max har producerat en hel del mashups och mixar på sista tiden — dags att ladda spelaren med lite fler mashups från den här New Yorkaren!

A Year In The Soul Society 08

A.Y.I.T.S.S-08!!

Äntligen får vi mer gottigott från King Megatrip, det är alltså dags för den åttonde installationen av Kungens serie A Year In The Soul Society. Denna gång är det återigen en ganska samlad mix bestående främst av trevlig soul med lite spretiga pinnar elektro och reggae.

Vi bjuds alltså på ett härligt smörgåsbord av musikalisk njutning i sensommaren, the Basbehovet abides:

King Megatrip – A Year in the Soul Society 08 (AUG 2010)

Salut!

A Year in the Soul Society 07

I skrivande stund sitter jag bekvämt bakåtlutad med tangentbordet i ena handen och andra handen högt i luften, vevandes. Som om jag hade rastafariflaggan i näven och inte kände till någon morgondag.

nollsjuan kan vara den bästa hittills

King Megatrip blessar oss igen med ännu en installation i serien A Year in the Soul Society, denna gång är det naturligtvis dags för nummer sju, eller juliutgåvan som den också kallas.

Det Kingen gör jävligt bra i denna serie är att han hela tiden lyfter det. Ett linjärt samband tycks råda mellan siffran i titeln och hur bra mixen faktiskt är. Även om vissa tendenser talar för att vi har med ett exponentiellt förhållande.  Men jag har svårt att se hur han skall toppa denna mix faktiskt. De har alltid visat sig vara utav mycket hög kvalitet, men kanske lite spretiga i sin fokus. Men här har Kingen valt att gå på reggaespåret. Vilket gör att kvaliteten har fått ta fokus från att få med så många genrer som möjligt. Snilledrag.

Det börjar med lite lugn och skön roots och skramliga västindienvibbar, ökar till dancehall via lite dub, och slutar i en vild jakt på dubstepkickar. Vansinnigt bra gjort. Med artister som Ken Boothe, The Heaters, Capleton, Major Lazer med flera utgör detta tejp ett utav de vassaste knivarna i Kingens låda. Missa det inte, här finns nått för alla!

King Megatrip — A Year in the Soul Society via King Megatrip himself

good reggae is hard to come by

Chinese Assassin DJs

Det har varit torftigt med reggae på basbehovet på sista tiden. Jag har avverkat lite mer än halva min första del av semestern, och nu är det snart dags att återvända till risig internetuppkoppling och unkarlslyan eastside. Men under min tid på rivierran fick jag ett litet uppslag, jag mindes Ganja Tea, ett mixtape jag hört för några veckor sedan.

Det gäller ett tape där Chinese Assasin DJs mixar ihop det beste der er när det kommer till om sin favoritblomma. Naturligtvis blir det då en hel del drogromantik och en del annat som kanske inte de fnasigaste av öron bör höra. Men för oss andra är detta en guldgruva i form av snygga mixar och väl selectade låtar, oavsett om man lyssnar på budskapet eller inte.

Kolla in Chinese Assasins DJs — Ganja Tea för en och sjutton fantastisk reggaeunderhållning