Ghostfunk — Spøjansikt möter Sir Victor med flera

Oj, oj, oj! Även om vi har en ganska bakåtlutad inställning till vår site just nu. Kanske är det semestertider, kanske är det att danska webbhotellet hade våra servrar satta i sjön under den stormen som drabbade den kongliga huvudby häromveckan. Kanske är det en bit av varje.

Hur som, så finns det en kille som vet exakt vad som behövs för att man skall bli lite piggare och såsa sig långsamt ur hängmattan och fram till webbapparaten.

Max Tannone — Ghostfunk

Killen heter Max Tannone, eller Minty Fresh Beats, och vi har pratat om honom tidigare. Då handlade det om Mos Dub, som också är helt sjukt utanför skalan.

Nu har han varit framme och klippt och klistrat igen. Denna gång är det Ghostface Killah som bjuder upp en rad afrofunkhjältar, med bland andra Sir Victor Uwaifo. Naturligtvis blir det ljuv musik av det! Svängig afrofunk och Ghostface, dessutom har den gamle Max kommit ihåg att ta med Spökets jaktfalk. Poäng på det! Helt enkelt blir det inte bättre på den här sidan om tyskarnas Oktoberfest, kom ihåg var ni hörde det först!

Hasta iväg och downloada Max Tannone — Ghostfunk. Illa kvickt skall det gå!

DOOM shake the room

Ni vet hur jag gillar mixar, mashups, colabs och allt som bryter olika gränser. Detta är fan en rent jävla episk colab mellan Puma och Nash Money, en brittisk sneakerkonstnär som alltså jobbar med att ta fram specialbyggda gympadojor. Men framförallt är allas vår favoritsuperskurk med på ett hörn, vi talar naturligtvis om MF Doom!

Nashmoney x Doom

Nash Money satte sig ner och snackade med Doom om vad han gillade, alltså allt som har med blanka silvergrejer, serier, geometri, modern arkitektur, prylar och ädelstenar att göra. Sedan bar det av till labbet. Där han tog fram de här fantastiska högtalarna.

Via Sneaker Freaker Mag, tipstack till Henrik

Allt jag kan göra nu är att sopa upp hakan från bordet och önska god natt!

 

 

Skördefest på Basbehovet · volym två

Vi fortsätter slå korn, majs och bära in mjölken från ur den urko som vi kallar mixcloud. Den som gjort sin hemläxa sen i måndags vet numer att det finns en hel del fina saker att tillgå när man mixar i molnet.

MOOVMNT

Idag är det rörelsen MOOVMNT som levererar och Mr. Thing som står som upphovsmän för vårt tips: Strange Breaks & Mr. Thing. Det hela började som ett sätt att promota BBE:s uppföljare till skivan Strange Breaks, en samling låtar ur främst funk- och soulgenren som på ett eller annat sätt känns igen. Tyvärr är tolvorna slut, men man kan köpa samlingen på CD. Eller i alla fall börja med att lyssna på Mr. Thing när han, och jag citerar, “scratches like an angry hooker in a catfight”. Släpp allt du gör och sjukskriv dig i fyrtioåtta minuter, och kolla sedan in

MOOVMNT / Mr. Thing — Strange Breaks & Mr. Thing Vol II

… det kommer att göra dig gott!

På temat reggaemixtape: Dreadnought

Dreadnought!

Skicka in slagskeppen! Vi brukar ju tjata om att vi inte skriver så mycket om reggae nuförtiden. Egentligen kanske vi inte gjort det någonsin? Men hur som helst har Dangerscouse, som vi tidigare nämnt i anslutning till ett funkigt mixtape han knypplat ihop, släppt jordens reggaetejp. Mycket stilen påminner en del om ovan nämnda Ghetto Funk, när det kommer till mixning och produktion.

Precis som sist har Liverpoolaren valt några riktigt fina bitar att ha med i sin kompilation. Man vet mer eller mindre med säkerhet att det blir bra när man tar med Altea & Donnas låt Uptown Top Rankin. Instant satisfaction!

Kolla in Dangerscouse — Dreadnought via bmbx.org.

Continue reading

Rough Lynx Sound och Odiggety bjuder upp till dans

Rough Lynx Sound · Shark Attack vol 2

De goa gubbarna från Göteborg: Rough Lynx, som vi snackat om tidigare, har släppt nya grejer och må det falla manna från himmelen så jäkla bra det är.

Det rör sig om ett tejp med finfin roots och ett med UK Funky, bra skit i båda fallen! Framförallt Shark Attack-tejpet som domineras av massa feta rootsbitar är jävligt tungt. Det blir heller inte roligare att sitta och gräva efter mixtejpar än när man hittar ett som domineras av just roots, de gamla rävarna har ju så sjukt bra namn. I Shark Attack tracklistan finner vi bland andra Turbo Belly, Tony Tuff, Super Beagle och Status Crew.

Greppa ditt exemplar av båda mixarna med en gång, exempelvis via Blenda Sound.

Sjukt kul med nya grejer från vårt favoritsound, tack skall ni ha och big up!!

Dubbeltrast: DJ Ian Head

Torsdag håller på att gå mot fredag. Ännu en helg står för dörren. Ett snabbt mixtejptips som mycket väl platsar till fredagsmiddagen, lördagsgodiset eller varför inte den efterlängtade söndagssteken.

DJ Ian Head

Denna gång är det DJ Ian Head som blessar oss med två sköna mixar. New Yorkaren DJ Ian Head är en ny bekantskap för mig, men han har varit otroligt produktiv. Det är väl värt ett besök på killens blogg på everydaybeats.net. Jäkligt snygga mixar med bra flyt och framförallt ett fantastiskt låtval. Big up!

Tipsen det gäller denna gång är September Mix: Soundtracks med tillhörande bonusmix. Det rör sig om ett tejp där Ian Head har samlat en rad filmsoundtracks, en hel del Quincy Jones, och det gillar vi. Rätt så jäkla funkigt med andra ord.

Bonustejpet består av filmrelaterad hiphop. Mycket fint. Killen kan sina saker! Kolla in länken ovan och dra hem dem bums!

Det är ju för fan helt sjukt — Två för en: MF Doom!

Alltså det är helt jävla sjukt att vi inte har nämnt detta album ännu på basbehovet.com.

DangerDoom — The Mouse And The Mask

Det onämnda albumet är DangerDoom — The Mouse And the Mask från tvåtusenfem. Det rör sig om helt sjukt sköna serievibbar med bas i teknade serier från Adult Swim, med MF Doom framför micken och Danger Mouse bakom spakarna. Mycket av skivan lutar sig mot den fantastiska serien Aqua Teen Hunger Force som handlar om Shake – som är en milkshake, Fry Loc – en portion pommes frites och Meatwad – som är en klump kött, samt framförallt deras granne Carl. Även andra serier som Perfect Hair och Space Ghost: Coast to Coast hyllas i skivan. Väl värt att lyssna på. Favoritspåret är förmodligen Sofa King.

Något annat sjukt är att jag hittade en hel spelning på Spotify av ovan nämnda MF Doom. Expectoration… Live är en galen resa genom Doomens sköna flow, egna och andras instrumentaler, samt återigen en jävla massa serier. “Expectoration, or spitting, is a common side-effect of speaking Klingon”.

Kan hända kommer det en längre artikel om denna gigant, det finns en hel del intressant att säga om honom nämligen. Stay tuned!

Leif “Paggan” Pagrotsky

Leif Pagrotsky

Leif “Paggan” Pagrotsky är socialdemokrat, han är ekonom, och hade under regeringen Persson, som vi brukar kalla den, flera ministerposter. Uppvuxen i Göteborg, med uppdrag för riksbanken, finansdepartementet och OECD i bakfickan är hans kanske mest kända insats den han gjorde för säljägarna. Kort och gott en ganska omskriven och omtalad man. Han har haft det bra, och ser även rätt stilig ut. Jag är lite avis på skägget!

Men det man inte vet är att han också har skrivit en raplåt! Eller?

Vasaloppet rocks

Det är titeln på det hittills roligaste spammet vi fått till basbehovet.com. Innehållet är rätt så menlöst. Men det handlar mest om hur jä-ävla gött det är att träna inför den svenska klassikern.

smaka på vasaloppet

Man skulle kunna säga att vi här på basbehovet inte riktigt har den fokusen på saker och ting, eller i alla fall inte alla av oss. Den som läst lite waves förstår vad jag menar. Om man inte haft det privilegiet så kan jag berätta att det mest handlar om viss överkonsumtion av snack och tips kring träning och upptakter till cykellopp, längdskidtävlingar, baddarenmärketträning samt längre promenader i rask takt kring Stockholms mer fashionabla områden, som orsakat denna avsmak. Aldra bäst blir det om man kan gnugga det i ansiktet på alla. Duktigt.

Således: Extra roligt att få ett spam om det också! Tack för det, Vasaloppslover!

Det hela leder oss osökt in på reggae: Jag skramlade runt bland en massa mixtapes i förra veckan. ODL gick igenom ett tejp från Jazzy Jeff och Mike Boogie i somras. Det är från just detta tejp min sökning utgick. Med hjälp av våra vänner spotify hittade jag då en samlingsplatta med bland annat just den låt jag letade efter och en herrans massa annan reggaemashup. Det är gamalt möter nytt i skön mix: Various Artists – Special Deluxe Edition: Old To The New (och vilket smidigt namn på en skiva sen, lätt att komma ihåg!)

Chilla nu med lite reggae för böveln!

Wut Tha Funk

Lite som Arne Weisse

Det var inte igår som jag hörde ett bra funkmixtejp. Nåväl det var inte så länge sedan heller, men nu har jag i alla fall hittat en liten guldklimp i Stonehighs Wut Tha Funk. Ett tejp som har det man kan förvänta sig. Lite nytt, lite gamalt och lite okänt. Vad sägs exempelvis om Bendik Singers med låten Afrotid (Norsk Versjon) eller Askilo Rock Group — Langos City.

Klassiska funktitlar och bra tempo gör att jag gärna rekommenderar denna:

Lite via King Megatrip kommer Stonehigh — Wut Tha Funk

Gympadojor: Alien Stomper

Fan jag fick nått vått i blicken och snörpte ihop munnen till ett litet streck. Bet ihop och väste mellan tänderna:

— Get away from them BITCH!!

Alien Stomper

alien stomper

Jag måste ha dessa. Det rör sig alltså är alltså en replika av unisexskorna som Ripley med flera bar i Aliens. Oh how good is it not! Jag älskar skor med ett tema, det är förmodligen därför jag har så många Dunks, jag känner inte till någon sko som finns i så många temautversioner som Dunks (except for those dreadded Converse Allstars, of which I will not utter here).

Hursom, nu när de har släppt en nyutgåva får jag nog investera i ett par Alien Stomper från Reebok, även om sneakerskontot är övertrasserat för länge sedan. Vad gör man inte för konsten?

The Roots-veckan fortsätter

Roots, The

Ai, ai, ai! Det har blivit mycket The Roots de senaste dagarna. För oss alla vill jag gärna tro. Själv landade min kopia av How I Got Over hos tanterna på Posten idag. Självklart var jag där och fiskade upp den. Jag är för övrigt rädd att snart få en kommentar av ovan nämnda tanter på grund av att jag är och hämtar paket varje dag nu känns det som. Mest på grund av att Megastore (som för övrigt är jävligt reko att ha att göra med, mer om det en annan gång kanske) har splittat en order i inte mindre än tre delar, vilket leder till att jag hämtar en skiva i en bit förpackningsmaterial, och en avi och så vidare i samma manér. Okej, ett av mina paket denna vecka var i och för sig ett som innehöll reasneaks. Men ändå. En skiva per försändelse är lite komiskt.

Continue reading

A Year in the Soul Society 07

I skrivande stund sitter jag bekvämt bakåtlutad med tangentbordet i ena handen och andra handen högt i luften, vevandes. Som om jag hade rastafariflaggan i näven och inte kände till någon morgondag.

nollsjuan kan vara den bästa hittills

King Megatrip blessar oss igen med ännu en installation i serien A Year in the Soul Society, denna gång är det naturligtvis dags för nummer sju, eller juliutgåvan som den också kallas.

Det Kingen gör jävligt bra i denna serie är att han hela tiden lyfter det. Ett linjärt samband tycks råda mellan siffran i titeln och hur bra mixen faktiskt är. Även om vissa tendenser talar för att vi har med ett exponentiellt förhållande.  Men jag har svårt att se hur han skall toppa denna mix faktiskt. De har alltid visat sig vara utav mycket hög kvalitet, men kanske lite spretiga i sin fokus. Men här har Kingen valt att gå på reggaespåret. Vilket gör att kvaliteten har fått ta fokus från att få med så många genrer som möjligt. Snilledrag.

Det börjar med lite lugn och skön roots och skramliga västindienvibbar, ökar till dancehall via lite dub, och slutar i en vild jakt på dubstepkickar. Vansinnigt bra gjort. Med artister som Ken Boothe, The Heaters, Capleton, Major Lazer med flera utgör detta tejp ett utav de vassaste knivarna i Kingens låda. Missa det inte, här finns nått för alla!

King Megatrip — A Year in the Soul Society via King Megatrip himself

NAS & Damian Marley på Gröna Lund

Kingston, Jamaica möter New York, USA. Skivan Distant Relatives kom ut den artonde maj i år. Skön reggaevibb från Karibien som möter hiphop från östkusten. I mina öron lät det helt fantastiskt när jag fick höra om det. När jag sedan fick några läckta spår skickade från en kompis visste jag att min magkänsla hade varit rätt. Resultatet är ett album med budskap, själ och fantastiska produktioner.

NAS & Damian

Nu är herrarna NAS och Damian Gong Marley ute och promotar sina grejer. Svedala har sedan länge varit påtänkt. Tanken var att de skulle spela på Hultsfred. Men som den insatta säkert vet så blev hela rasket inställt. Istället suger Gröna Lund upp Damian och Nasir. Något som vi på basbehovet med många fler är väldigt tacksamma för.

Hur var det då? Förutom att Gröna Lund (or Grööööönann to the natives) är ett rätt kasst ställe att se konserter på så var det helt sjukt fett. En karl som vevar rastaflaggan konstant under två timmar, som det skall va på reggaekonsert. Ett komplett liveband som gjorde ett bra jobb enligt mig, det är rätt coolt att få “riktig musik” på en konsert i denna genren, inte samma som på skivan – men på ett bra sätt. Sjukt bra utfört av både NAS och Damian. Massa bra låtar från albumet, men inte minst låtar från båda artisternas solokarriärer. Helheten blev liksom tre konserter i en. Galet bra. Låtar från sammarbetet som Count Your Blessings bjuder på en fantastisk vibb som skickar publiken rakt in i sitt bästa humör, trots att det var trångt så var det sjukt bra stämning. Och ovan nämnda stämning blev nästan ännu högre än Fritt fall när Damian drog igång Welcome to Jamrock och minst lika galet blev det när NAS körde Hip Hop is dead i en lite långsammare version än man är van vid.

Allting är naturligtvis inramat av ett mycket lyckat häng i goda vänners lag. Tacka de som tackas bör. Kolla in bilder från Maccan efter hoppet.

Continue reading

Mixtape: Majorlazer och La Roux — Lazerproof

Major Lazer & La Roux

Major Lazer, förra årets raket på klubbscenen, är tillbaka tillsammans med La Roux med ett mixtape där de tar det tillbaka ett par steg från den jävligt riviga dubstep-raggaton-elektronikan som de framförde på sitt första studioalbum Guns Don’t Kill People, Lazers Do, som vi för övrigt har hyllat rätt mycket här och där tidigare.

Lite softare mixar får trängas med upptempovarianter av olika låtar som jag förstår det också stammar från klubbscenen. Väl värt en kollup.

Majorlazer och La Roux — Lazerproof på Mad Decent

Props till vår man King Megatrip, som ständigt verkar ha ena örat mot mixtapespåret.

när han börjar röka…

Okej, så i fredags var det dags för säsongsfinalen av klubb Funkit. Vi i Basbehovet var inbjudna för att spela lite under kvällen.

Förutom att det var kaos och faktiskt ganska mycket strulande fram och tillbaka innan vi kunde börja spela samt att vi var dyngsura båda två, på grund av skvalande åskskurar, så var vi rörande överens om att det blev ganska lyckat. Tyvärr hade vi inte fått information om att vi kunde spela mer än en timme, så vi hade anpassat antalet skivor i väskorna efter det. När det sedan visade sig att vi kunde fått spela mer så hade vi av den anledningen inte några fler låtar. Vilket ju var synd, för vi var båda ganska sugna på att köra vidare.

Spelningen med Ågren och Large var hyggligt fet, tyvärr var den väl lite kort. Jag räknade till fem låtar tror jag. Så det var väl lite tunt kan jag tycka. Efter den var det dags för brandlarm, och när det blir brandlarm så sent på kvällen så är det svårt att få igång det igen. Tyvärr.

Kvällens roligaste var lätt när jag och Ødlan stod och hängde vid dansgolvet och hörde två vakter tala bekymrat med varandra:

- Du när han börjar röka, då kontrollerar du noga vad det är han röker!
– Absolut!

Kul skämt. Hursom, relativt kul kväll. Knäcker Eurovisionsfestivalen med hästlängder i alla fall. Synd på larmet och bristen på skivor. Men till nästa gång får vi ta igen det.

Tack till de som tackas bör, peace!

we can do it in the (re)mix

Att remixa, det är det som händer.

Snubblade över en herre som kallar sig Tae K ReMiX eller TKRMX for short. Jag skulle väl inte vilja spilla några stora embar med beröm över honom, men han har helt klart några coola poänger. Speciellt gillar jag hans TV-mixar, där han helt enkelt har remixat sköna gamla TV-serieintron och låtit mixa in några av våra mest populära rappare för att få vers på beatet. Vad sägs om Rick Ross och T-Pain över The Office temat, eller gamle goda Alf med Slum Village & Kanye West, till exempel?

Han har även gjort en del andra coola grejer, så som Hands up där han låter Weezer och 50 Cent samsas på samma spår, Mega Man 9 och Wale är ett annat exempel. Rätt ruskiga grejjer med andra ord.

Ni bör prova:
TV TKRMX
Potluck

Continue reading

Han har väl aldrig sagt att han skjuter nån i huvet? Och jag lyssnar inte på rappare som inte skjuter folk i huvet

Egentligen vill jag inte skriva nåt. Videon talar helt för sig själv. Organismen sitter och rullar upp en spliff, PSTQ dissar ALL musik som inte handlar om att skjuta folk i huvet och dj lasse kommer på en masterplan för att få Benie Seigel att flytta till Uppsala likt j-ro Malmö (ett helt eget inlägg det där).

Den här videon sammanfattar mycket av vad svensk hiphop är för mig. Det ska vara lite slitet och fattigt. Sverige är inte USA, det blir som bara löjligt när Petter snackar om sin nya fräna bil. Hiphop handlar om att inte ha råd med grejer…

Jag minns nån sommar när jag var typ 14 och Eminem kom till Stockholm för att spela nåt promotiongig på vattenfestivalen. Det var  nere vid vattnet och han kom in på nån fet jävla båt innan han gick upp på scen. Detta var precis innan han slog så han körde bara en låt och sen gick han av, resten av tiden var det en massa andra band, mest skit men också Ken som även han var på gång upp just då. Jag minns inte om det var denna vattenfestival eller året efter som han hade sin lilla “incident” med kungahuset..

Grejen är iaf. att när Eminem och Ken hade spelat så kände ju vi tuffa (och jävlar vad tuffa vi var alltså) hiphopkids inte för att stanna kvar och lyssna på jumper eller vad för skit det nu var så vi drog. Utanför konsertområdet fanns det en parkeringsplats och på den parkeringsplatsen stod Ken och Big Fred och väntade på sin skjuts. Vi snackade lite med dom tills den fulaste jävla Ford Fiesta jag någonsin sett skramlar in och stannar framför oss. Tvådörrars var den, så ken fick fälla fram sätet och krypa bak för Big Fred skulle sitta fram. Det sista Ken sa till oss genom rutan innan bilen rullade iväg var nåt i stil med “Fuck Eminem och hans jävla båt. Det här är hiphop.”.

Han hade helt rätt.

Organismen och Ken för den delen har lyckats hitta hem där på sista tiden, dom har liksom släppt prestigen och kör bara sin grej. Hur bra som helst.