Såhär ska det se ut!

I helgen fick jag äntligen tag på vinylreleasen av årets kanske bästa album John Legend & The Roots – Wake up!, som jag skrev en del om här. Till min glädje är inte bara skivan fantastisk utan vinylreleasen är nästan en blueprint av hur en sådan ska se ut. Checklistan följer nedan.

  • Albumet är fördelat på två stycker 180 grams vinyler. Grym känsla att lägga på tunga skivor på stålhjulen.
  • Gatefold. Snyggt och prydligt gatefoldkonvolut. Alltså ett sånt man kan fälla upp…
  • Ordentliga inner-sleeves med låtinfo och shout-outs.
  • Presenter. Kanske inte helt nödvändigt men ganska gött med tre stycken “limiterade” lithos.
  • MP3-download. Kod för att ladda ner albumet i mp3-format, borde vara obligatoriskt för alla nya releaser.

sunkig bild av hela klabbet

The Roots & John Legend – Wake Up!

Efter lång väntan kommer nu albumen på löpande band från The Roots. I somras kom ju som bekant How I Got Over och nu har de slagit sig ihop med John Legend för att släppa albumet Wake Up!. Hela samarbetet började tydligen under Obamas valkampanj och skivan skall vara inspirerad av musiken kring vietnamkriget. Jag ska erkänna att jag inte lyssnat mycket på John Legend och att jag knappast ens hade en åsikt om honom, men nu när han teamat upp med Quest och grabbarna så kommer han i ett annat ljus. Wake up! består i princip enbart av covers av gamla soullåtar och det finns med andra ord hur många trådar som helst att dra i när man ska skriva något om det. Vi börjar således från början så får vi se hur långt jag orkar.

Först ut är en cover av en av mina personliga soulfavoriter (har nämnts här bla) Hard Times med Baby Huey. Här kommer verkligen The Roots till sin rätt. Trummorna, basen, gitarrerna allt låter perfekt. Legend levererar hyfsat med tanke på hur svårt det är att bräcka originalet, tycker dock han sviktar lite i vissa partier. Nästa låt, Compared To What, har en mycket fin basgång som ligger i bakgrunden och ger en fantastisk ljudbild genom hela låten. I övrigt finns inte så mycket mer att säga om den. Låt tre, Wake Up Everybody, är däremot  något extra och bjuder på ett klassiskt snyggt popsoul-arrangemang. Den gästas dessutom av inga mindre än Common och Melanie Fiona. Common är inte den enda rapparen på skivan utan även C.L Smooth, Malik Yusef och Black Thought dyker upp och lägger några riktigt bra verser. På en sån här skiva skulle man kunna gräva ner sig djupt i samplingstrivia, men jag sluter mig till att ta det kanske mest uppenbara och roliga exemplet. I Our Generation (The Hope of The World) kommer den gamle legendaren C.L Smooth in och lägger en vers i en cover av låten som Pete Rock samplade  på deras klassiska album Mecca and The Soul Brother. Så, det var väl roligt!

Skivan fortsätter sedan i samma fina anda med Little Ghetto Boy, Hang On In There (Soul Sides skriver lite mer om just denna låt här). Jag känner att detta börjar bli alldeles för långt och adjektiven börjar ta slut men men jag tvingar ingen att läsa så jag fortsätter lite till… Nu har vi kommit till en höjdpunkt på skivan! Continue reading

Har vi pratat om Jay-Z förut?

Jag har ju en fabless för crossovers, mixar, mashar, experiment helt enkelt. Sätt Jay-Z tillsammans med Questlove och resten av The Roots i en studio på Times Square med en lagom stor publik och ca en timmes speltid. Vad uppnår vi?

Jay-Z — UnPlugged

Ut på andra sidan kommer ett album som har låtarna av en legendarisk artist från en tid då han kanske var som aldra bäst, Hard Knock Life, Izzo, Big Pimpin’ med flera. Allt till tonerna från en av musikvärldens fe-e-etaste trummisar, Questlove, och de övriga medlemmarna i The Roots. Bäddat för stor succé!

Jay-Z:s klockrena flow, Gåtans trumslag, publiken och en handfull gästartister bland annat Foxy Brown och Mary J. Blige bär fram hela produktionen från de första ljuden av stråkinstrument som stäms till att kungen av hip hop själv tackar publiken och lyssnaren i slutet. Evigt!

Jag ser ingen annan utväg än att du rattar in: Jay-Z – UnPlugged

The Roots-veckan fortsätter

Roots, The

Ai, ai, ai! Det har blivit mycket The Roots de senaste dagarna. För oss alla vill jag gärna tro. Själv landade min kopia av How I Got Over hos tanterna på Posten idag. Självklart var jag där och fiskade upp den. Jag är för övrigt rädd att snart få en kommentar av ovan nämnda tanter på grund av att jag är och hämtar paket varje dag nu känns det som. Mest på grund av att Megastore (som för övrigt är jävligt reko att ha att göra med, mer om det en annan gång kanske) har splittat en order i inte mindre än tre delar, vilket leder till att jag hämtar en skiva i en bit förpackningsmaterial, och en avi och så vidare i samma manér. Okej, ett av mina paket denna vecka var i och för sig ett som innehöll reasneaks. Men ändå. En skiva per försändelse är lite komiskt.

Continue reading

Äntligen!

Idag kunde jag efter lång väntan lägga på The Roots – How I Got Over på stålhjulet. Nu för tiden är det sällan man inte hört ett album innan man får tag på vinylen, men i det här fallet har jag inte tjuvlyssnat utan tålmodigt väntat. Väntat på att får höra det bekanta klicket när nålen hittar första spåret på skivan och efter det förhoppningsvis få en musikalisk uppenbarelse. Förväntningarna var som ni kanske förstår skyhöga, skulle det vara en ny Phrenology? Skivan inleder lite trevande med spåren Peace of Light, Walk Alone och Dear God 2.0,  det är finstämt och trummorna rullar lite halvt obemärkt i bakgrunden. Det lyfter inte riktigt helt enkelt. Dear God har dock en hel del fina rader:

Why is the world ugly when you made it in your image?
And why is livin’ life such a fight to the finish?
For this high percentage
When the sky’s the limit
A second is a minute, every hour’s infinite

Pretentiöst? Måhända men det är levererat med mycket känsla. Efter det här börjar det hända lite, tempot går upp och trummorna framträder mer. När det gäller The Roots handlar det ju en hel del om ?uestloves trummande. Continue reading

Musiktops

Det är för deppigt hörni. Alltmedan vi väntar på våra rootsvinyler och för den delen släppet på digital media (läs Spotify) så har vi allihop säckat ihop i någon slags degig semestersnurra där inget blir skrivet och läsarsiffrorna droppar. Hursomhelst, jag tänkte hetsa upp stämningen här lite, men bara lite, över den annandagskänsla som råder nu. Detta gör jag med ett snabbt tips som jag inte hittar på min plastversion av The Roots — Rising Down men hursom är det helt sjukt fett och dessutom är det dags att rensa öronen lite. Så skicka vidare till den som behöver en födelsedagshälsning, eller njut själv av:

The Roots — Birthday Girl

Vi ses kanske imorgon, puss!

The Roots: sluttampshets

Snart är den här! The Roots nya. Enligt upgave finns den redan på CD. Men så jobbar vi inte här på Basbehovet. Herrarna Timbuju Dos och Coach Amato gav sina synpunkter på albumet i veckans P3 Hiphop, eller P3 Höjdhop som det fick heta efter att Jason snöat in på ett visst höjdhoppsredskap:

- Vi lägger ribban där Patrik Sjöberg lade den innan han skulle hoppa

Således, för att hetsa lite, mikkels oordnade lista över tre The Rootslåtar som du borde lyssna på nu (och som fanns på spotten igår):

    Veckans Mixtape # 3?

    För att spinna vidare lite på det här med filmsamplingar som King Megatrip pysslar en del med, så kommer ett tips om ett mixtape från Kper kallat Valentine’s day mix ’09 . Mixtapet släpptes som titeln antyder runt alla hjärtans dag och ett visst tema kan skönjas. Hela mixen är väldigt melankolisk med några långa dialogsamplingar som ligger riktigt snyggt över fina instrumentaler. Framför allt den första dialogen är riktigt cool, tror nog  jag måste se filmen Chasing Amy. Efter drygt halva mixen dyker även en av mina favoritlåtar med The Roots upp, jag tar det som ett litet subtips The Roots feat. Erykah Badu – You Got Me. Det här är ingen mix man slänger på under en rejäl spritfest utan jag tror den funkar bättre i lurarna eller lite i bakgrunden när man lodar runt hemma. Hursom klart värd att kolla in.

    I väntans tider

    Hur länge ska man behöva vänta på The Roots nya album How I Got Over?  Det värsta är att det inte finns någon information, och det vet vi alla att vi svenskar blir galna när vi inte får information. Skivan skulle kommit redan förra året men blev av någon anledning uppskjuten. Nu har gruppen dessutom skaffat sig ett extraknäck som husband i Late Night with Jimmy Fallon. Känns som det kan dra ut på tiden det här så vi får otåligt vänta vidare och lyssna på den låt som kommit ut från skivan, The Roots – How I Got Over. Smakprovet lovar ju onekligen gott och man börjar genast hoppas på en ny Illadelph Halflife eller Phrenology. Känn in trummorna ordentligt bättre blir det inte!