Såhär ska det se ut!

I helgen fick jag äntligen tag på vinylreleasen av årets kanske bästa album John Legend & The Roots – Wake up!, som jag skrev en del om här. Till min glädje är inte bara skivan fantastisk utan vinylreleasen är nästan en blueprint av hur en sådan ska se ut. Checklistan följer nedan.

  • Albumet är fördelat på två stycker 180 grams vinyler. Grym känsla att lägga på tunga skivor på stålhjulen.
  • Gatefold. Snyggt och prydligt gatefoldkonvolut. Alltså ett sånt man kan fälla upp…
  • Ordentliga inner-sleeves med låtinfo och shout-outs.
  • Presenter. Kanske inte helt nödvändigt men ganska gött med tre stycken “limiterade” lithos.
  • MP3-download. Kod för att ladda ner albumet i mp3-format, borde vara obligatoriskt för alla nya releaser.

sunkig bild av hela klabbet

Vinylen strikes again

Frågan om vinylens vara eller inte vara är inte något man verkar kunna ta helt lätt på. Det känns som om den dyker upp så fort en valfri kulturjournalist har vaknat på fel sida om söder och känner att de måste skriva en artikel om hur gött det är att äntligen få bära hem en ny kopia av Mackan Krunegårds (eller vem som är the it-boy just nu) senaste “platta” på svart vinyl istället för att downloada den.

Jag skall vara ärlig och säga att jag mer än gärna ser att det går bra för vinylpressarna. Jag tror till och med att formatet kanske är det som musikbolagen behöver för att kunna hålla sig flytande i framtiden. Det finns ett värde i en vinylskiva (håll i er nu): Allt ifrån omslaget, till innersleeves, till själva skivan går att göra till en liten bit konst, eller i alla fall nästan. Dessutom är det inte sällan man ser att artisterna, eller vem det nu är som bestämmer, går den där lilla extra metern för att få sin vinylutgåva lite, lite coolare än CD:n.

Hursomhelst, statistiken talar sitt klara språk. Ge mig fler releaser på vinyl, nu! *host* Helt off *host*…